BeatriceR

Ja, idag har det varit ett underbart väder. 
Jag vaknade i morse kl 05:30 av att Vicktor stod och trallade i sin säng.
Han tyckte att nu hade han sovit färdigt och nu skulle inte mamma heller sovar mera.

Så det var bara att stiga upp.
I de flesta fall, brukar jag försöka få honom att somna om, men en blick på honom, räckte,

för att jag skulle inse att det inte skulle lyckas.
Han skrattade och hoppade så fort jag tittade på honom.
Så upp med sig.
Men det gör mig inte så mycket.
I vart fall inte då jag kommit i säng i hyffsat bra tid kvällen innan, vilket jag hade igår då.
Dels så får jag vakna till på egen hand, även om Vicktor är vaken, för han är mer än nöjd med att

 få leka lite för sig själv på morgonen.
Vi eller JAG har mina morgonrutiner som jag trivs så bra med och det är så skönt,

när resten av husets invångar sover.

Jag byter pluttens blöja,

sätter på kaffe, ibland i omvänd ordning.

Sköter mina toalettbestyr....och sätter igång dator förstås, det brukar jag göra innan kaffet.
För då är kaffet lagom klart och datorn uppstartad när jag är klar med allt annat. 

För  jag sitter vid datorn på morgonen, det är gött att sitta en stund i lugn och ro.

Kollar min mail, kollar fb, kollar de bloggar jag följer och så vidare.

Men som idag, efter att de andra trollungarna kommit upp och Vicktor somnat igen, 

och de andra lugnt tittar på morgon barnprogram innan frukost....

så gick mamman....det vill säga JAG, ut på trappan på framsidan av huset 

och satte mig med en kopp kaffe och njöööööt i morgon solen, rätt i ansiktet. 
UNDERBART!!!!
Då hade var klockan strax efter 07 det var fortfarande lite kallt då, men inte så farligt.
Underbart att se daggen glänsa i morgonsolen.

Ljuvligt att lyssna på fåglarnas morgon sång.....eller kvitter.

Fast de låter väldigt upptagna....och det är de säkert.

Nåja.

Sen satte jag igång att rensa landet på framsidan...

har skjutit allt för länge på det nu.
Och det hann jag med rätt mycket innan Vicktor vaknade...
(ja vi åt frukost mellan mitt kaffe och rensandet).

....när han vaknade så fick han följa med ut och sitta i vagnen och titta på.
Efter ännu ett tag, så kom finaste Emmelie och hennes goa son.
Så då var jag nästan klar, gjorde klart där först, sen satte jag på kaffe, (igen).

Så hade vi fika i solen på filtar i trädgården och barnen fick leka så mycket de orkade.

En underbar dag

HELT ENKELT!!!! 

Jag ställde mig på vågen igår kväll. 

För första gången på bra länge. 
Ett tag var jag lite besatt av den,

och jag gick för visso inte ner mer i vikt, men jag stod åtminstone still,

varken upp eller ner.
Tacksamt....?

Men igår visade vågen på en nedgång på 10,2 kg

????
Det har varit ett mål som jag INTE har kämpat för så länge.

Jag har varit och ÄR lat.
Jag skjuter upp saker till imorgon.

"imorgon börjar mitt nya sunda liv"

så brukar jag säga till mig själv. Och hur många gånger har jag inte

skrivit och sagt det här?
Kanske inte sååå många gånger, men det har blivit sagt.

(mitt löfte att göra situps för alla likes jagfick på fb har jag inte hållt)

SORRY för det.
Men visst jag har varit sjuk också, det är en ursäkt som jag har.
Inte så länge men ändå.

Och i och fö sig opererad också.
Och det är tack vare min "sjukdom" eller vad den ska kallas,

som jag har tappat 10,2 kg....eller nästan.

Jag tappade 8 kg, tack vare den.
Något jag fick på köpet.
Jag säger ju det,

"inget ont, utan att det för något gott med sig" 
 Men nu har jag då tappat, så jag är nere på -10,2 kg på några veckor.

De sista har jag gjort själv.
Har nog tänkt mer på vad jag ätit. Dessvärre inte rört mer på mig...

eller jo, men inte mycket mer.
Men det är nog så, och det har känts så, de sista gångerna jag varit ute och gått,

att det känts lättare.
Och det är ju klart, jag är ju lättare.

10,2 kg lättare.

NICE!!

Jag lägger inga löften till någon annan längre.
Jag kommer inte börja hårdträna, även om jag skulle vilja,

kanske inte HÅRD träna, men visst vill jag träna,

eller till och med ut och springa.
Kanske skulle jag skaffa mig bättre kläder att träna/gå/springa i?
Jag har alltid tyckt att kläderna spelar väl ingen roll?
Men nu tror jag att det gör det. Kanske inte för resultatet.

Men att ut och gå eller springa i tjocka varma mjukisbyxor, funkar i vart fall INTE för mig.
Nä, kanske skulle jag införskaffa mig ett par sådana där mymmelbyxor?

Kram 

Nu är äntligen våren här.

För ett tag i vart fall.

Vi får väl se hur länge det varar, 

och medans jag väntar på att se det, 

så ska jag ta vara på solens strålar så mycket det bara går

ute i trädgården.

Gräva om ett jordgubbsland är tanken bland annat. 

Det har vuxit igen en hel del så jag bör nog gräva upp och om.

Vi får se hur det går, tungt var det, kände jag, när jag började provgräva lite.
Har ju ont i ryggen min redan som det är, så lite försiktig får jag väl kanske vara.

Barnen är fortfarande hostiga och förkylda. 
Värst är väl Vicktor och Emelie.
Det blir till att åka in med den minsta snart känns det som.
Febern har ju förvisso lagt sig, men den där hostan....

Han hostar tills han nästan kräks.

Den 24 juni åker vi till Turkiet Jocke och jag.

Mor och Johan bor hos oss och tar hand om barnen,

ja alla utom Hanna, för hon ska vara hos farmor och farfar,

den veckan som vi är i Turkiet. Blir ju jättebra,

för då tar vi ju bara med henne hem när vi kommer från Turkiet.

Kanon ju!!

Gissa om hon längtar.....

och GISSA om
JAG

längtar efter vår semester...

Det blir min första utlandsresa ever...

Slut på bloggandet just nu. 
Nu ska jag marinera lite kött, för det blir grillning till middag.

Efter marinerandet, ska jag ut och fortsätta i trädgården.

Kram

ja, det är frågan.
Kanske ska jag ta och lägga ner bloggandet?
Jag har inte haft någon ork eller lust alls att skriva den sista tiden.

Jag kan tänka att nu ska jag blogga lite...

...men så tänker jag....

"vart ska jag börja? Har jag något att skriva om? "

Och det har jag ju egentligen, men så känner jag att jag ORKAR inte sätta mig och skriva ner allt.

Eller allt och allt....

det mesta har jag ju redan delgett på facebook, så att ta det här också, 

blir en repris, känns det som.
Så där är väl en baksida, ur bloggandets synpunkt, med facebook.
Men visst jag bloggar ju nu.
Fast detta känns mer som om jag gör för att jag måste.
Fast vem bestämmer det?
Bara jag själv.

JAG MÅSTE INTE.

Idag har jag börjat med att äta/dricka modifast, som jag köpt på apoteket.
Tänkte försöka hålla det nu i 3 veckor i alla fall.
Vet inte om jag ska köra de 4 påsar man ska köra per dag,

eller om jag ska köra 3 påsar och en mager måltid.

Som idag....

till middag åt jag en kycklingsallad.

Jättegott!!

Och super mätt blev jag, men jag ska erkänna att jag redan är hungrig igen.

Fast jag kan ju försöka dricka vatten när jag blir hungrig om det är efter klockan 18.
För jag tänkte att jag skulle försöka låta bli att äta efter kl 18.

Vi får väl se hur det går.

Lycka till, till mig själv.

Kram 

uppdatering på min blogg nu den sista tiden.

Men jag har äligt talat inte haft varken ork eller lust.

Och egentligen har jag inte det nu heller, 

men jag tänkte bara göra ett litet ett,

för att "tala om" at jag inte lagt ner bloggen.

Den bara vilar lite just nu.
Det kommer nog igång igen vad det lider.

Ibland tappar jag lusten eller vad man ska säga.

Och så rätt vad det är, så återkommer den.

Så ni som läser min blogg då och då....

håll ut, om ni orkar och vill.

Jag kommer säkert igen, snart, det är bara en tillfällighet.

Men det vet ni ju säkert redan.
Det har ju hänt förut att det varit lååånga uppehåll i min blogg.

Så kram på er så länge....på återskrivande. 

Ja, jag är bara hemma över helgen på permisson

från sjukan.

Jag får åka tillbaka när jag vill, 

om jag känner att det inte funkar.

Men de skickade hem mig, med den enda

medicin som tar ALL typ av smärta,

i mer eller mindre utsträckning så att säga.

MORFIN!!

En tablett före måltid/behov, 

dock max 4/dag.

Det är ju inget att sticka under stolen med

 vad dessa tabletter innehåller, 

sa läkaren till mig.

Det är morfin....

och där med PUNKT.

Starkt beroende framkallande....så ta bara om du MÅSTE, 

men jag skulle rekommendera och föreslå att du tar 1 vid varje måltid.

Ummmm just det....

antingen det, eller ha ont.....

läääääääänge,

 efter varje måltid. 
Fast å andra sidan skulle det inte bli så många måltider för

mig under denna helgen i så fall.

Dessa tabletter hjälper väl inte lika bra som

ketogan sprutorna som jag får i magen

när jag har ont.

Men de gör ändå smärtan uthärdlig.

Jag kan stå ut med den, därför att jag är hemma hos mina barn.

ORD kan INTE beskriva hur

UNDERBART

 det är att vara hemma hos dem igen.

SOM jag har saknat dem.

Det är obeskrivligt.

Jag kan inte begripa hur jag skulle överleva

om jag ALDRIG mer fick träffa eller se dem.

Hemska hemska tanke.

Det gör ont i mig att vara ifrån dem.

Jag känner mig trasig utan dem.

Nu tittar jag på dem och fylls med så mycket kärlek

och värme, så ord kan inte beskirva känslan.

Jag tittar, pussar och kramar dem och tittar igen.

Jag kan inte vara dem nära nog.

(dock är jag inte så att jag sitter som en plåsterlapp på dem).

Men nu har jag en massa tid att ta igen med dem....

samt se till att jag har tillräckligt av dem, när jag ger mig iväg tillbaka

till Eksjö på måndag, så jag klara mig ett tag till.

För jag har ingen aning om hur det ser ut.
hur länge till jag blir kvar....eller ens OM jag blir kvar, efter nästa undresökning.

De pratas om Crohns sjukdom....?
Men de har svårt för att ställa diagnos....det ÄR svårt att

 ställa diagnos på den sjukdomen, tydligen.

Görs bäst via vävnadsprov av den dela av tarmen som är förträngd och inflammerad,

och via att jag får svälja en kamerakapsel.

Men i mitt fall, vill de inte göra det, för risken är för

stor att den kapseln fastnar och då får de ÄNDÅ operera,

vilket de in i det längsta vill undvika.

Och det förstår jag.

Samtidigt, så skulle det vara bra, om de på så vis kan ställa diagnos.
Eller ännu bättre, ta bort den förträngda biten av min tunntarm,

så är ju saken biff sen.

För det har det också pratats om.

Men men, vi får väl se vad som sker.

Egentligen har jag mer att skriva om, men jag orkar inte nu.

Tänkte ta en duscch och sen sängen.

Jag är INTE smärtfri nu, men som sagt, lite mer uthädligt.

Får troligtvis ta min 4 och sista tablett för denna dagen,

innan sängen.
Den tar trots allt 30 min på sig, innan den gör det den ska.

Och jag vill kunna sova hyfsat bra inatt.

Imorgon vill jag fösöka orka med att njuta av barnen och våren,

(om den nu är kvar imorgon).

Håll nu tummarna att jag inte ska behöva åka tillbaka innan måndag.

Kram på er.

   

Idag verkar våren vara tillbaka. 

Skönt.

Min mage har lugnat sig...

...peppar peppar.
Jag vågar inte ropa hej ännu.
Jag var ju i Eksjö i måndags, heeeela dagen.
Men de var rätt grundliga, tycker jag och jag kände mig

väl omhändertagen.

 De tog mig ju på allvar i alla fall.

Efter en hel del provtagningar, leverprover och hela kittet,

så beställdes en gastroskopi.

Inte världens trevligast undersökning,

men jag ville ju trots allt att de skulle försöka finna svar

på varför jag får så kraftiga kramper i min mage, var gång jag äter.

Om de fann några svar på den frågan....

är väl ännu rätt oklart, egentligen.

Men de fann i vart fall ett bråck på min magmun.

Inte så ovanligt....många lever med det, utan några besvär.

De som lider av det, har oftast sura uppstötningar och halsbränna

i större eller mindre skala.

Jag har inga besvär av det alls.
Ja, jo, halsbränna har jag väl haft någon gång.

När jag väntade Emelie och Vicktor.

Och någon gång till kanske, då jag ätit fet mat.
Men bara någon gång då och då.

Nu äter jag Omeprazol....en kapsel/dag.

Det ska lugna magsyran,

minska på magsyreproduktionen.
Och det VERKAR som om det hjälper.
Fast jag vet inte om det är det som hjälper eller om det är

för att jag numera måste tänka på HUR jag äter, framför allt.
Jag måste äta långsamt långsamt....

tugga maten väl.
Att ha bråttom med att äta, kommer troligtvis aldrig kunna vara min melodi.

Men det lider jag nog inte av i det långa loppet.

Tvärtom.
Det svåra just nu är att inte ramla in i det gamla,

att kasta i sig för att hinna med...

Så jag kommer att behöva påminnas om att äta lugnt och sakta.

Nu ska jag snart trampa ut med vagn och barn, iväg till förskola.
På vägen hem blir det till att lyssna mer på min ljudbok.

Trevligt faktiskt.

Kram  

Ja det var det verkligen.

Längesedan som jag skrev på bloggen.
Men jag har inte haft någon skrivarlust på länge och sen har jag varit sjuk,

eller är. Jag vågar inte ropa hej förrens denna natten är över.
Jag känner mig piggare,

mycket piggare.

Jag har inte de magkramper i magen som jag fått av att dricka minsta lilla

vätska, oavsett vad den vätskan har varit.

Jag har kunnat dricka små mängder vatten under dagen,

bara för att få upp det sen på kvällen.

Idag har jag gått och druckigt blåbärssoppa och vatten, samt lite lite fruktte,

och de där hemska kramperna har inte kommit.
Visst magen är orolig...mycket orolig...och jag känner små små antydningar till

magkramper i skrivandets stund.
Men inte som innan.
Men kanske inte så konstigt...

jag har inte ätit något på 3 dygn.

Inte en bit.

Har inte haft matlust, till att börja med.

Sen har jag ju ändå inte fått behålla något.
Inte vätska ens.
Så förståligt nog, så är jag oerhört trött och matt.
Nu har jag varit ur sängen hela eftermiddagen och

jag känner att det börjar ta ut sin rätt.

Så nu ska jag sätta mig i soffan ett tag, lyssna mer på ljudboken.
Sen blir det helt säkert sängen...

...och hopas på att jag slipper kräkas något mer.
OCH FRAMFÖR ALLT,

att detta inte var magsjuka, utan något annat, så att barnen slipper få det jag har haft.
För fy te .....om de får detta.
Det blir i så fall inget roligt. 
Om det bara hade varit kräkningarna...

men dessa fruktansvärda magkramper....

Huuuuaaaaaa.
Då tar jag det hellre själv en vända till,

än att barnen ska få det.

Kram

och håll nu tummarna att jag och de slipper.