I måndags ringde de från Kirurgen i Eksjö och ville att jag skulle 

komma in som igår, (torsdag).
De hade fått svar på ett prov som de tagit på min tunntarm då vid min operation i april,

som de skickat till patologen i Göteborg.

DÅ tänkte jag inte så mycket på det.
Jag kunde ju inte ta mig dit igår, då jag är ensam med barnen och allt.
Så jag sa till dem då de ringde att jag kan inte då, men gärna en onsdag nästkommande veckor....

ex. nu på onsdag.
Jag fick en tid till den 3 okt kl 14.

Sen frågade jag....
"är det inget ni kan ta över telefon då?"

Sköterksa som ringt mig sa tvekande...

"nja...jo....egentligen kanske det går, men det måste ju en läkare ta

och han vill nog träffa dig i alla fall, för vidare behandling."

"ja ok, svarade jag.

Sedan, när vi lagt på som kom ju funderingarna.
Vad har de hittat, som de inte kan ta över telefon eller brevledes? 
Jag vet ju att om det INTE är något, så får man som regel ett brev där det står att allt är normalt, 

eller också hör man inget alls.
Men ett samtal, där de vill att man ska komma in, och så snabbt som 2 dagar efter samtalet.????
Fast den tid jag fick istället då jag inte kunde är ju om 2 veckor.
Så det kanske inte är så allvarligt? 
Men ändå....klart jag funderar.

Och vaddå vidare behandling? 
Jag vet ju att de sa att om proverna inget visade,

så ville de fortsätta utreda mig, om varför det blev som det blev.
Varför jag fick en sådan förträngning som jag fick.
Men jag kan ändå inte hjälpa att ibland känna lite oro när jag tänker på det.

Om varför de vill kalla in mig för vidare behandling.
Och patologen.....får mig att tänka på cancer.
Ja, jag vet nu målar jag självaste fan på väggen. 
Googlar jag på patologi så kommer det bland annat upp....
"patologi är läran om sjukdomar och hur de diagnostiseras"
(källa Wikipedia).
Jag oroar mig inte hela tiden, förstås. 
Men då och då kommer det över mig. 
Har de hittat något? 
Om inte, varför inte ta det över telefon eller brev?
Om de ändå vill träffa mig även om det inget är, 
så tycker jag att de kan säga, att inget syntes, men vi vill ändå träffa dig.
På så vis skulle jag inte behöva oroa mig.
Ja, jag antar att det inte är något annat att göra, än att vänta och se.
Men det kommer att vara låååånt till den 3 okt.
Mycket lååååångt....

Kram

Ja, på fredag blir det två veckor sedan som jag var hos läkare på vårdcentralen,

för att söka hjälp med delvis min övervikt,

men även mina ryggsmärtor som jag konstant går med.

Jag fick remiss till Dietist, sjukgymnast och ortopedtekninska i Nässjö.

Dietist har jag redan fått tid till, imorgon kl 13.

Men sen jag var hos läkaren, den 7 sept, 

så har jag tappat drygt 2 kg.

Ja, jag jublar inte. 
Fast jag borde.

Inombords gläds jag ju lite försiktigt,

men min erfarenhet säger mig att inte glädjas, 

att jag snart kommer att gå upp det där igen.

Pessimist....?
Inte alls. 
Inte i vanliga fall i alla fall.

Men i detta fall så...

ja....lite.

Vad har jag då gjort för att gå ner dessa DRYGA 2 kg?

Nja inte mycket alls, egentligten.

Fast å andra sidan...när jag tänker efter så har jag för första gången på länge,

kunnat smärtlindra mig så att jag i det närmaste varit smärtfri. 
Vilken känsla det är. 
Ja jag har inte varit HELT smärtfri, vilket vore önskvärt. 
Men så pass mycket att jag kunnat röra mer på mig.

Bara en sådan sak som att jag har kunnat sköta hushålls sysslor utan smärtor

och utan att vara sänkt för resten av eftermiddagen och kvällen.

Sen har jag, när jag tänker efter, ätit mindre.

Alltså inte färre gånger per dag,

utan mindre portioner. 
Och så har jag bara ätit EN portion och kännt mig nöjd.

Undra om det kan vara på grund av att jag är så pass smärtlindrad?
Att få vara rörlig och "smärtfri" har fått mig att fungera bättre på alla vis.

Jag känner faktiskt att mitt humör är jämnare också nu när jag är "smärtfri".

Ja, jag tror att det kan bero på det.
Till stor del i vart fall. 
Bara det att jag kunnat ta en liten kvällspromenad eller dyl, 

utan att jag sedan varit tvungen att vara still, på grund av att jag fått så pass ont

i min rygg. 
För så har det varit innan. 
Visst har jag kunnat motionera och så. 
Men till vilket pris? 
Jo barnen har fått se sin mor ha ont, vara på dåligt humör 

och inte kunnat göra så mycket mer sedan efter promenaden.

Men så är det alltså inte NU.

Hoppas att sjukgymnasten kan hjälpa mig med sen, så att jag så 

småningom inte behöver ta starka värktabletter.

Men för tillfället fungerar det bra

och för mig är det GULD värt. 

Ville bara dela med mig....

Kram

Jag skäms över att vara Landsbro bo just nu.

Vi är ett trevligt  och fredligt litet samhälle, där det är bra och fint

att uppfostra och låta våra barn växa upp.

Men i Onsdags visade  "Landsbro" inte på det.

Det är en fel bild av Landsbro som visades i onsdags.
Men uppenbarligen är det en del av byn....

men det är just DET.

EN DEL AV....

Jag är inte en del av den bilden som framställdes.

Men det finns väl den typen av åsikter vart man än kommer,

inte bara i Landsbro.

Men jag ska erkänna....

det är lätt att ryckas med i ryktesspridningar som börjar att flurera i små samhällen,

 det ska inte stickas under stolen med. 
Visst tänkte även jag på de problemen som varit på andra ställen runt om i landet.
Men jag är och var också väl medveten om att det inte bara är de av icke svenks härkomst,

 som ställer till problem. 
Så jag lugnade ner mig själv och gav mig själv en chans att ändra mitt tankesätt.

Jag har inga "problem" med dem om man nu ens kan uttrycka sig så.

De är som vem som helst, människor. 
Det ENDA som jag blev upprörd över var att de placerade dessa människor 

det dåliga huset. 

För just det huset har åtminstonde varit undermåligt. 
Det har läckt in när det regnat och is på väggarna inne i lägenheterna på vintern.

Jag ifrågasatte för mig själv om det är så mänskligt 

att placera dem i ett så dåligt hus. 
Men vi får ju tro på dem, när de sägs att huset och felen är åtgärdade.

Det kommer ju märkas i så fall om det inte är gjort.

Sen tycler jag att det är jävligt, (rent ut sagt), starkt jobbat,

 att våga gå ut i tv och "be om ursäkt" för sitt tidigare uttalande. 
Eller för att man lyssnat på rykterna. 
Men ingen är felfri och alla har rätt att ändra sig.

Sen de som fundrerar på att flytta på grund av att migrationsverket har

skaffat ett asylboende här.

Ni är mer än välkomna att flytta. 

Ni kanske gör oss andra 
LANDSBRO BOR ,

 en tjänst.

Bara min åsikt.

Kram