...ska ni veta. 
Nu var det längesedan jag skrev, men jag har varit lite upptagen, så att säga.

Vecka 11 började jag plugga, till körkort. 
NU vecka 13 sitter jag med ett K Ö R K O R T!!!!

Det är UNDERBART!!!!! Jag lovar.....
Fick uppskrivningstiden och uppkörningstiden veckan innan jag började plugga, då kände jag lite smått panik. 
Öppnade upp mina böcker och kände mig nästan uppgiven....så mäktigt mycket det var att läsa och lära in. 

Hur i hela världen skulle jag hinna plugga in det på den korta tiden. 
Den 11 mars skulle jag börja på trafikskolan, och den 20 mars hade jag uppskrivningen kl 10:30
Den 26/3 kl 08:15 hade jag tid för uppförning.
P A N I K!!! (nästan). 

Men det var bara att ta tjuren vid hornen och sätta igång. 
Jag var på trafikskolan varje dag, läste, körde och gjorde internet tester så fingrarn blödde, (nja inte riktigt kanske...), men huvudet värkte varje dag...det är alldeles sant. 
På fredagen den 15/3 hade vi Risk 2.an, (halkbanan), och det var något av det roligaste jag gjort i mitt liv.
Som jag skrattade, trodde jag skulle kissa på mig, och det mina vänner är ingen underdrift....jag har faktiskt fött 5 barn då är saker och ting inte som det en gång varit....he he he  
Skämt å sido....det var sjukt kul. Skulle gärna göra det igen.

Måndagen den 18/3 ,(tror jag det var), så var det dags för Risk 1:an, en omtumlande upplevelse tyckte jag. 
Det här med alkohol är fan ingen lek och absolut inte när den kombineras med bilkörning.....fattar inte varför man inte har NOLL tolerans där, det har man ju med narkotiska droger. Rattfylleri blir du dömd till först vid 0,2 promille, (man KAN dömmas vid lägre promille halt), men varför? Varför inte strängare? Räcker inte det med alla dessa alkoholrelaterade trafikolyckor, med dödlig eller invalideserande utgång...? Hur många fler ska dö eller invalidiseras innan man skärper till lagen och straffen....fast å andra sidan...skulle det göra någon skillnad.? Det tror inte jag. Eller?

Nåja nu var det inte det jag skulle skriva om....en parantes bara.

Så den 20 var det dags...UPPSKRIVNING!!
Käre bror körde mig till Eksjö, där jag skulle skriva. Kände mig hyfsat lugn....FAKTISKT!! 
Var fokuserad under tiden, men efteråt, då jag direkt fick beskedet att jag var godkänd, (59/65 rätt), så brännde tårarna bakom ögonlocken och jag kände hur iskalla mina händer var....jag är ALDRIG kall om händerna annars.
Sen hem...vad skulle jag göra nu då? Nu behövde jag ju inte plugga mer, nu skull jag bara går och vänta på att få köra upp.
Tyckte aldrig det blev tisdag den 26 mars....köra upp då det var torgdag i stan. Hur skulle det gå?
Men uppenbarligen gick det bra. 
När hon säger, (besiktningskontrollanten)," din körning är G O D K Ä N D", då kom tårarna, oj oj och då förstod jag att jag varit nervös, för DÅ som först skakade mina händer...otroligt. Hade känt mig hur lugn som helst innan jag började köra och under tiden jag körde....så sa hon att det är lugnt, så länge det är glädjetårar så är det ok....
Hi hi hi och det var det ju....

Jag sa "får jag ge dig en kram?" 

och det fick jag.
Det har nog inte sjunkt in riktigt ännu....men det kommer.

Vilken underbar känsla att ha K Ö R K O R T!!!