Jag och alla barnen, (utom Erik dock, som har kompis hos sig), har ikväll varit ute hos min bror och hans fru och barn, för att bjuda mamma på middag då hon fyller 60 år den 9 okt. Vi bjöd på köttfärslimpa, kokt potatis och kokta grönsaker, samt rårivna morötter. Bror min lagade maten och jag stod för köttfärs, ägg, (till färsen), och morötterna. En trevlig kväll och god mat. 
Tyvärr kunde inte mannen följa med, då han skulle åka och jobba. Hade middagen varit tidigare på dagen, så hade han följt med till Skede.

Nu är jag och barnen hemma igen, eller det har vi ju varit ett tag. Huset är nästan knäpptyst...ja NÄSTAN...just nu hör jag bara knäppen i elementen, surret från datan och dess högtalare, klockan som tickar på väggen samt då och då, smatter på fönsterblecket och blåsten utanför. Rätt så mysigt faktiskt, men jag saknar just nu min man. 
Kanske lite ved också, så jag kan elda i kaminen för mysfaktorn och krypa ner i soffan med min man och mysa lite....JA, JAG MENAR MYSA, INGET ANNAT!!! Måste komma ihåg att påminna mig själv om att ta kontakt med någon som säljer billig ved....perfekt till vintern, till bastun....om inte annat, så för att elda nere i bastun för att värma upp tvättstugan så tvätten torkar fortare. 
Påminn mig gärna.... 
Nog för nu....
Kram

På måndag, (29 juli), bär det av till Göteborg och "Lotta på Liseberg". 
Men först ska VI jag och tjejerna Emmelie och Erica, göra själva Liseberg osäkert. 
Oj Oj Oj, det kommer att bli åka av, ordentligt. 
Vi är där till de öppnar kl 11, genrepet börjar kl 19 då vill vi vara på plats och lyssna på och kanske få en chans att prata med "kändisarna". 
Så kul, och som vi har försökt att få till det meden "tjejkväll/dag" Emmelie, Erica och jag...NU har vi en HELDAG utan gubbar och barn....så UNDERBART det ska bli. 
Längtar sååååå
Så KANSKE KANSKE kommer vi att synas på tv på måndag. Vem vet.....? 
Fast jag ska göra mitt bästa för att hålla mig undan kamerorna men lyckas jag inte med det, så får jag lov att vinka....he he he. 

Kram på er alla....nu åter till matlagningen. Middagen är snart klar....

Jag känner mig sorgsen ikväll. Kan inte sluta tänka på den pojke som omkom i en olycka i fredags, samma dag skolavslutningen var. Jag och barnen var uppe vid Borohallen i Landsbro där man upprättat en minnesplats. Vi hade plockat lite blommor och så skrev vi ett litet kort till honom. Jag kände honom inte så jättebra, men Linus brukade leka med honom på raster och hemma hos dem och här hos oss.
Det går nog inte riktigt föreställa sig hur familjen känner och mår. Men visst undrar jag hur man överlever dagen efter något sådant här. Jag tror inte att jag skulle överleva...
Men alla mina tankar går till familjen, all styrka till dem.
Det är sogligt oavsett vem som omkommer i en olycka, men när det är barn, så blir det lite extra sorgligt, oavsett man vet vem det är.

Kram