Ja, nu är det sommarlov....visserligen började sommarlovet med regn, regn och regn....men vad gör väl det. 

Det firar vi med denna tårtan.

Till Hösten börjar barnen i ny skola.
Ja det har inte varit ett snabbt beslut, men vi känner och tror att barnen, särskilt L, kanske, behöver mer lugn och ro omkring sig.

Tyvärr känner vi det så att klimatet i förra skolan är förgiftat. Hårda ord, mobbning, och i vissa fall, fysiskt våld och det känns inte som om det görs något åt det....jag kanske har fel, det kanske görs något, men inget som vi, (och många med mig), märker av.
Så nu tänker vi som så här, att en nystart, på en ny och mindre skola.
Det är inte meningen att barnen ska gråta på kvällarna för att du inte vill till skolan. Att de ska ha ont i magen.
Barnen på skolan har nästan tagit över...kanske är det lite överdrivet av mig att skriva så.
Men både min man och jag har ju varit på besök där, och vi har hört både det ena och det andra...."HORA!!!!" är ett av orden vi hört, ord emellan barnen....rastvakter ska det finnas minst 2 st varje rast, men jag har sällan sett någon JUST där det händer....visst ungarna är ju inte dumma, klart de passar på när razstvakterna inte ser....men inte kan de väl MISSA alla gånger...och långfingret har både jag och min man fått...särskilt de gånger då vi sagt ifrån.
OCH VI är "skvallerbyttor"...när vi hört eller sett något olämpligt, då vi varit där, så har vi gått in och sagt till närmsta vuxen/lärare.
Men inget ont om oss kvinnor....men JAG tror att det är ALLDELES för få MÄN på den skolan som arbetar där. (när jag tänker efter har jag inte sett en enda förutom vaktmästaren), och honom verkar barnen avguda.
Så ANTSÄLL fler män på denna skola....DET BEHÖVS MANLIGA FÖREBILDER DÄR.

...går det en halv evighet mellan gångerna jag skriver. Tycker kanske inte att det finns så mycket att skriva om, att berätta. Fast det gör det kanske, om det är värt att skriva/läsa om är kanske upp till den som eventuellt läser. Först och främst skriver jag ju då jag har något jag vill få ur mig eller berätta. Och nu tycker jag nog egentligen inte att jag har något. 
Vi har ÄNTLIGEN bytt ut vår fula trädiskbänk mot en traditionell rostfri diskbänk...med TVÅ stora diskhoar. Hade en stor och en liten innan...och jag kan ärligt säga att jag tycker det är så mycket finare nu än innan....
Det blir ljusare till att börja med, dagsljuset och ljus från lampor reflekteras bättre nu. Vi hade en blandare som vi fått av mina svärföräldrar som vi lagt undan så bra att vi inte hittade den....så vi vart tvugna att köpa en ny....men igår...PLÖTSLIGT...så hittade jag den...jag fick för mig att gå ner i garaget och titta. Jag ställde mig i garageöppningen, tittade rakt fram och sa högt för mig själv.....(lite skrattandes inombors över hur jag fånade mig....), "REVEAL YOURSELF!!"
Sen tittade jag i in låda som stod på min vänstra sida....rev lite i den så jag kom till botten av den...och tänka sig DÄR i botten av lådan, uppackad ur sin egna kartong, låg den...köksblandaren som vi fick av mina svärföräldrar. 
Vi är experter på att "lägga undan" saker, för att ha till ett senare tillfälle. 
Det var likadant med en toasits, som vi köpt två av, den ena som vi inte behövde för tillfället, "la´vi undan" och hittade den inte när vi sen behövde den, så vi vart tvugna att åka och köpa en ny, (dock snyggare). Men även den hittade JAG, när jag var på vinden och letade efter något annat....inte alls väl "gömd".
Om jag får lov att skyta lite, så vill jag nog våga påstå att jag är lite expert på att hitta saker. 
Jag hittar små saker...stora saker, oavsett jag letar eller ej. Jag kanske inte hittar dem direkt eller vid först försöket....men jag hittar dem. 
Likaså med ett par benskydd till Linus som försvunnit...han hittade det ena paret, men det andra, ankelskyddet, var bara borta. Jag sa vart jag sist såg det och sa åt honom och Jocka att titta där, de gjorde så, men fann det inte. Då gick jag ner, med Linus i släptåg, och jag gick direkt fram dit jag sist sett det och DÄR låg det ju....de hade tittat där, men icke. 
Linus sa: "Mamma, du är BÄST på att hitta saker". 
Nåja....
Nu ska jag snart iväg med Emelie och få hennes öron spolade, i hopp om att hon ska höra normalt igen. om exakt 1 timme ska jag vara där,(kl 10 ). 

KRAM

Sitter och glor i soffan, inget jobb idag. Funderade på att ta Emelie och Vicktor och göra något, men vad? Egentligen har jag att göra hemma, men ibland är det roligare att åka iväg och något.
Men jag får se...det blir nog inget mer än pyssel hemma.
Nu ska jag kolla vad barnen hittar på'det låter som toapapper över hela altanen...

...bättre sent än aldrig.
Med Julia Klingberg

....Ja, ska jag orka....ett inlägg? 
Ja, det ska jag nog fixa. 
Min bror har gift sig...den 13 april 2013...dagen före min födelsedag. Grattis till han och han fru Cecilia   

Ska se om jag kan lägga upp ett filmklipp på vår gåva till dem...

Sen har jag då tackat nej till ett sommarjobb, här på orten där vi bor och tackat ja till ett annat på annan ort....dit jag måste köra bil var dag. Ett jobb som ger mig mindre % ...låter det korkat.....jo, men det gör det ju egentligen. Det ser ju jag med....men detta är inte helheten....jag ser så mycket mer...POSITIVA saker.
7:30-15:30 alla dagar utom helger....kan det bli bättre...?
Ja, jag behöver inte tänka på barnomsorg på helgerna. Att det ska krocka med Jockes helger eller så.
Ja det kan det, arbetsuppgifter....ex. baka någon kaka tillsammans med våra gäster, (pensionärerna), laga mat med dem, samt äta det vi gör tillsammans. Läsa tidningen, gå ut och gå, sitta i solen, (då det finns någon),spela spel, sjunga, ja helt enkelt UMGÅS och vara social. Det är ju det här jag ALLTID velat göra, velat kunna ha tid med. UNDERBART!!! 
Så detta är HELT nytt för mig...men så kul det verkar vara. Idag har det varit bredvid gång och på onsdag nästa vecka är det samma sak. I sommar ska jag vara där som vikarie. Det ska bli härligt.

Nåja nu ska vi se om jag kan lägga upp ett eller två filmklipp här....ska länka till tjejen som sjunger. 
Det får bli i ett nytt inlägg...

...ska ni veta. 
Nu var det längesedan jag skrev, men jag har varit lite upptagen, så att säga.

Vecka 11 började jag plugga, till körkort. 
NU vecka 13 sitter jag med ett K Ö R K O R T!!!!

Det är UNDERBART!!!!! Jag lovar.....
Fick uppskrivningstiden och uppkörningstiden veckan innan jag började plugga, då kände jag lite smått panik. 
Öppnade upp mina böcker och kände mig nästan uppgiven....så mäktigt mycket det var att läsa och lära in. 

Hur i hela världen skulle jag hinna plugga in det på den korta tiden. 
Den 11 mars skulle jag börja på trafikskolan, och den 20 mars hade jag uppskrivningen kl 10:30
Den 26/3 kl 08:15 hade jag tid för uppförning.
P A N I K!!! (nästan). 

Men det var bara att ta tjuren vid hornen och sätta igång. 
Jag var på trafikskolan varje dag, läste, körde och gjorde internet tester så fingrarn blödde, (nja inte riktigt kanske...), men huvudet värkte varje dag...det är alldeles sant. 
På fredagen den 15/3 hade vi Risk 2.an, (halkbanan), och det var något av det roligaste jag gjort i mitt liv.
Som jag skrattade, trodde jag skulle kissa på mig, och det mina vänner är ingen underdrift....jag har faktiskt fött 5 barn då är saker och ting inte som det en gång varit....he he he  
Skämt å sido....det var sjukt kul. Skulle gärna göra det igen.

Måndagen den 18/3 ,(tror jag det var), så var det dags för Risk 1:an, en omtumlande upplevelse tyckte jag. 
Det här med alkohol är fan ingen lek och absolut inte när den kombineras med bilkörning.....fattar inte varför man inte har NOLL tolerans där, det har man ju med narkotiska droger. Rattfylleri blir du dömd till först vid 0,2 promille, (man KAN dömmas vid lägre promille halt), men varför? Varför inte strängare? Räcker inte det med alla dessa alkoholrelaterade trafikolyckor, med dödlig eller invalideserande utgång...? Hur många fler ska dö eller invalidiseras innan man skärper till lagen och straffen....fast å andra sidan...skulle det göra någon skillnad.? Det tror inte jag. Eller?

Nåja nu var det inte det jag skulle skriva om....en parantes bara.

Så den 20 var det dags...UPPSKRIVNING!!
Käre bror körde mig till Eksjö, där jag skulle skriva. Kände mig hyfsat lugn....FAKTISKT!! 
Var fokuserad under tiden, men efteråt, då jag direkt fick beskedet att jag var godkänd, (59/65 rätt), så brännde tårarna bakom ögonlocken och jag kände hur iskalla mina händer var....jag är ALDRIG kall om händerna annars.
Sen hem...vad skulle jag göra nu då? Nu behövde jag ju inte plugga mer, nu skull jag bara går och vänta på att få köra upp.
Tyckte aldrig det blev tisdag den 26 mars....köra upp då det var torgdag i stan. Hur skulle det gå?
Men uppenbarligen gick det bra. 
När hon säger, (besiktningskontrollanten)," din körning är G O D K Ä N D", då kom tårarna, oj oj och då förstod jag att jag varit nervös, för DÅ som först skakade mina händer...otroligt. Hade känt mig hur lugn som helst innan jag började köra och under tiden jag körde....så sa hon att det är lugnt, så länge det är glädjetårar så är det ok....
Hi hi hi och det var det ju....

Jag sa "får jag ge dig en kram?" 

och det fick jag.
Det har nog inte sjunkt in riktigt ännu....men det kommer.

Vilken underbar känsla att ha K Ö R K O R T!!!    

Ja, det gäller att inte vara för optimistisk...kanske. Det vågar jag nog inte. Det flyter på rätt så bra just nu, lite FÖR bra kanske. Jag vågar knappt tro det är sant...
En dröm jag haft och har är på väg att uppfyllas. Det har även varit ett av mina delmål, som jag satte upp för ett ANTAL år sedan. Men jag har fått bida min tid, så att säga. Vad det är kommer ni tids nog få veta.
Sen är det en annan sak, jag ska äntligen, (kanske) få börja jobba. Jag har inte arbetat sen sommaren 2010, sen har jag ju förvisso pluggat lite och sedan fick jag ju barn  maj 2011. Men sen helt arbetslös eller arbetsökande som låter lite mer positivt. 
Jag har äntligen fått några "gåbredvid" dagar på ett äldreboende i närheten av där jag bor, det betyder ju att jag kan ringas in som timvikarie sedan, och jag har även sökt sommarvik. där sen. MEN jag har ju ingen heltidstjänst, som förstås är målet. Detta innebär ju inte att jag slutar söka jobb och dyker det upp ett jobb inom vad det nu än är, så MÅSTE jag ta det, vare sig jag vill det eller ej. Jag/VI har inte råd med annat. Men detta är en MYCKET bra början. Det är ju inom vården jag VILL vara. Man kan inte alltid få det man vill, och vägen dit kan vara både lång och krokig. Men jag tycker att har man ork och möjligheter så kan man ju i alla fall göra vad man kan för att komma dit. 

Så det är vad som jag har att berätta NU. 
Mer kommer så småningom. 

En del av er vet redan och ni som vet, ber jag er ännu en gång att inget säga. Ni andra får snällt och nyfiket vänta. 

Kram på er alla...