Jag fortsätter mitt jobbsökande...

ännu så länge på pappret, så att säga.

Jag brukar vilja organisera upp det lite innan jag gör slag i saken.
Inte så att jag är sen att komma igång, utan att jag vill ha det organiserat....

uppradat på pappret för mig själv, vart jag ska söka och vart jag ska börja.
Bocka av och stryka över....

Ja så gör jag i vart fall.

Det funkar för mig. 

Hoppas jag....det har funkat förr i alla fall.
Skriver upp vilka jag ska ringa till först och vilka jag bara kan knata in till.

Bra strategi tycker jag. 
När jag fick jobb på Maxi så gjorde jag så....ungefär. 
Bläddrade i telefonkatalogen och skrev upp på ett papper vilka företag

som jag trodde jag skulle kunna ha en chans att få jobb på/hos.

Maxi var ett av dem, det första på min lista....

jag ringde, fick komma på intervju dagen efter,

 och veckan därpå fick jag börja.

 Så kan det gå till...
Så nu får vi se hur det kan gå denna gången. 
Jag har ju helgen på mig att skriva min lilla lista.
Nu tänker kanske vissa av er...."ja men hade du inte fått jobb?"

och jo det hade jag.....visstidsanställning/timanställning.

Men har ännu inte fått börja jobba.

(hoppas de inte glömt mig bara).

Och visst, på sätt och vis är det bra att jag inte fått börja denna veckan 

och det vore på sitt vis bra om jag fick nästa vecka hemma också, 

så hinner jag ju klart med inskolningen.

Men ringer de, så får jag försöka lösa det på annat vis. 
Men jag KAN inte längre gå hemma och vänta....
Jag måste få börja jobba NU....SNARAST!!!

(bara jag hinner skola in Vicktor, färdigt först).

Nåja vi får se.
Jag fixade ju jobb till bror min också, kanske var dumt av mig.

Ja ja, det är ju som det är och jag hade inte kunnat lösa det ändå, tror jag.

Kram

Gösses, vart har min blogg/skriv-lust tagit vägen?

Den har varit och ÄR fortfarande som bortblåst. 
Det står rätt så still här hemma, eller snarare, allt rullar på som vanligt. 

Mannen jobbar, 

skolorna har börjat och så även dagis

och det inkluderar inskolning av Vicktor.

Idag var det dag 2 på inskolningen och ännu så länge går det bra.

Dock har jag ju inte lämnat honom där ännu, men han är rätt så kavat

och går ifrån mig, fast han kommer tillbaka, dit där jag var när han lämnade mig, 

för att kolla om jag är kvar.

Vilket jag också är, förstås.

Idag fick han vara med på fruktstund och sagostund, och han åt ett helt päron, 

uppdelat på halvor. Slurpade han i sig på ett kick. 

Sagan var dock inte lika intressant. Han har inte börjat intressera sig för sagor ännu. 

Bra att passa på med inskolning medans jag går hemma och väntar på 

att jobbet ska ringa mig.

Där händer det tyvärr inte mycket alls. Den 6/8 skrev jag på papper med jobbet

om timanställning, men inte en ända gång har jag fått jobba ännu.

Det känns lite surt. 
Nu har jag börjat tröttna på att gå och vänta, så mitt arbetssökande fortsätter.

Idag ringde jag till Bemanningen inom vården, om att åtminstonde till en början,

få vikariera på Brobygården här i Landsbro. 
Imorgon ska hon jag pratade med lämna fram det till den som har hand om just Brobygården.

sen ska de ringa tillbaka till mig. 

Hoppas hoppas.

Funderar även på att ringa tillbaka till mitt "gamla" jobb.

Gamla med betoning på gamla....

Men jag får se.

Ska söka på lite andra ställen med...

Återkommer om det när jag vet mer hur det gått.

Nu ska jag hämta Emelie på Prästkragen....

Kram 

idag ska jag lämna in, 

lämna in en ansökan alltså.

Vart säger jag inte ännu.

Men ett cv ska in och ett litet personligt ansöknings brev är skrivet.

Så nu så....detta är bara början.

Fick börja morgonen med att fånga in en av våra kaniner, som lyckats ta sig ut ur sin stora hage. 
Efter att det var gjort, så gällde det att hitta vart hon tagit sig ut.

Vilket inte var så lätt, för det fanns inga uppenbara hål, 

eller öppningar.
Dessutom är det stora kaniner vi pratar om, så de borde ju inte kunna klämma sig ut vart som helst....

men där hade vi tydlie fel. 
För till slut hittade jag päls i nätet på fel sida så att säga.

Så nu var det avslöjat....

På ett smalt smalt ställe har hon lyckats ta sig ut,

så pass smalt att hon förmodligen lika gärna kunde ha fastnat.

Men man ska nog inte bli förvånad över hur smala och små de kan göra sig, om de vill ta sig ut.
Nu är det dock åtgärdat, bara att hoppas på att hon inte hittar nya ställen där hon kan ta sig ut.

Detta blir inte längre än så här....

nu ska jag ta mig en kopp kaffe och vänta på att lilleman ska vakna så vi kan fara iväg till stan.

Kram på er.

Nu är det verkligen en evighet sedan som jag skrev.

En hel del har hänt.....

Bra saker. 
Jag har bytt efternamn.

Jag heter numera Lundberg,

FRU Lundberg närmare bestämt. 

Så har vi varit på bröllopsresa i Turkiet, Kemer. 

Det var helt UNDERBART!!

Varmt....men underbart.

1 hel vecka, men OJ vad jag har saknat barnen.

Nu dröjer det innan vi kommer vara ifrån barn och hem så länge igen.

Nästa gång, (när nu det blir), så planerar vi att ta dem med.

Bröllopet ja....

En liten liten tillställning som var ordnat som en midsommarfest.

Från början var det tänkt till enbart föräldrar och syskon med respektive.

Men jag kunde inte låta bli att bjuda de av våra vänner som vi umgås med.
Dels av ekonomiska skäl och dels av att vi ville hålla det litet.

Vi ville inte ha något överdådigt.
Ingen Big Deal,

liksom.

Vi kände att efter 8 år tillsammans så var det väl inte så märkvärdigt 

det här med att gifta sig?

Vi hade allra först tänkt att gifta oss utomlands, i Turkiet då,

men så ångra vi oss av flera orsaker, men delvis för att vi INTE 

ville gifta oss på Svenska Ambassaden i Ankara, som vi skulle bli tvungna till

om vi ville gifta oss utan att behöva fixa med en massa andra papper, 

som bara verkade krångligt.

Så, så är det. 
Ni som inte blev bjudna....

Jag är ledsen över det, på riktigt.

SÅ många gånger som jag tänkt på detta fram och åter.

Kusiner och övriga släktingar och vänner...

jag hoppas verkligen inte att jag/vi har trampat er på tårna.

Utan att ni, trots att ni inte blev bjudna, kan vara glada för vår skull.

Kram på er alla...

Så konstigt??

Jag fattar ingenting...?

 
eller...?

Jo, det är väl inte så märkligt....jag har ju inte skrivit något här på evigheter.

Vi har fått hem våra nya familjemedlemmar.
Två st Belgiska Jätte kaniner....tjejer.
Hulda och Beata.

En viltfärgad och en grå/svart.

De är underbara.

Älskar de stOra stOra öronen.

Bilder på dem kommer, annars så finns de på bild på min fb.

11 dagar kvar.

Sen reser jag och min älskade gubbe till Turkiet.
Det ska bli så underbart. Sol och värme och bra rå om oss själva i en hel underbar vecka

Jag kommer att sakna barnen något vansinnigt, men jag vet att de kommer att ha det bra

här hemma med mormor och Johan.
Hanna å andra sidan, ska vara hos farmor och farfar i Långhundra.

Så henne kommer det inte heller att gå någon nöd på.
Åååååhhh vad jag längtar.

Jag längtar efter midsommarafton också....

Vi ska ha en liten midsommarfest då....  

Det har vi aldrig ordnat med innan och det ska bli såååååå kuuuuuul ...

Kraaaaaaam

Dags att försöka sig på ett blogginlägg.

Det var ett tag sedan nu...igen.
Men jag känner inte att jag har så mycket att skriva om....

eller det har jag väl, men jag har inte den skrivarlusten just nu.

Och det har jag ju tjatat på om ett tag nu.
Det händer lite kul grejor framöver.
På fredag t ex, så drar jag, bästa Emmelie och Erica, fina svägerskan Cecilia och lilla mamsen,

till JÖNKÖPING.
En "tjej"dag, där vi ska bränna lite pengar på sommarkläder  
Utan män och utan barn.
Missförstå mig inte, jag älskar min sambo och mina underbara barn.
Men  ibland behöver man vara ifrån sin andra hälft.
Och för att kunna och ha energi nog att ta hand om sina små älsklingar,

så är det viktigt att kunna ladda batterierna någon gång lite extra.
För egen del laddar jag mina batterier varje dag, så att säga.
Var dag barnen t ex somnat för natten, så får jag lite egentid.
Det kan ju tyckas inte vara så mycket, men det är det där lilla som räknas.
Och då jag får tid över att rensa mina blomland, så får jag egentid.
UNDERBART!!!

Och ibland menar jag att man kanske kan behöva at ladda lite EXTRA mycket,

genom att få en heldag, mer eller mindre, för sig själv

och/eller med andra vuxna kvinnliga vänner. 
Jönköping....här kommer vi!!!!

Inte långt kvar nu till Jocke och jag åker till Turkiet.
Längtar så.
Min första utlandsresa och det är extra spännande.

Den 24 juni bär det av, då på eftermiddagen lyfter planet från Arlanda flygplats.
SPÄNNANDE VÄRRE!!!

Nu tänkte jag bjuda på lite bilder.

Jo visst blir det jordgubbar här i år med.

Emelie

Hanna

Erik leker med Vicktor

Vicktor leker på studsmattan med sina syskon. 

Ja, idag har det varit ett underbart väder. 
Jag vaknade i morse kl 05:30 av att Vicktor stod och trallade i sin säng.
Han tyckte att nu hade han sovit färdigt och nu skulle inte mamma heller sovar mera.

Så det var bara att stiga upp.
I de flesta fall, brukar jag försöka få honom att somna om, men en blick på honom, räckte,

för att jag skulle inse att det inte skulle lyckas.
Han skrattade och hoppade så fort jag tittade på honom.
Så upp med sig.
Men det gör mig inte så mycket.
I vart fall inte då jag kommit i säng i hyffsat bra tid kvällen innan, vilket jag hade igår då.
Dels så får jag vakna till på egen hand, även om Vicktor är vaken, för han är mer än nöjd med att

 få leka lite för sig själv på morgonen.
Vi eller JAG har mina morgonrutiner som jag trivs så bra med och det är så skönt,

när resten av husets invångar sover.

Jag byter pluttens blöja,

sätter på kaffe, ibland i omvänd ordning.

Sköter mina toalettbestyr....och sätter igång dator förstås, det brukar jag göra innan kaffet.
För då är kaffet lagom klart och datorn uppstartad när jag är klar med allt annat. 

För  jag sitter vid datorn på morgonen, det är gött att sitta en stund i lugn och ro.

Kollar min mail, kollar fb, kollar de bloggar jag följer och så vidare.

Men som idag, efter att de andra trollungarna kommit upp och Vicktor somnat igen, 

och de andra lugnt tittar på morgon barnprogram innan frukost....

så gick mamman....det vill säga JAG, ut på trappan på framsidan av huset 

och satte mig med en kopp kaffe och njöööööt i morgon solen, rätt i ansiktet. 
UNDERBART!!!!
Då hade var klockan strax efter 07 det var fortfarande lite kallt då, men inte så farligt.
Underbart att se daggen glänsa i morgonsolen.

Ljuvligt att lyssna på fåglarnas morgon sång.....eller kvitter.

Fast de låter väldigt upptagna....och det är de säkert.

Nåja.

Sen satte jag igång att rensa landet på framsidan...

har skjutit allt för länge på det nu.
Och det hann jag med rätt mycket innan Vicktor vaknade...
(ja vi åt frukost mellan mitt kaffe och rensandet).

....när han vaknade så fick han följa med ut och sitta i vagnen och titta på.
Efter ännu ett tag, så kom finaste Emmelie och hennes goa son.
Så då var jag nästan klar, gjorde klart där först, sen satte jag på kaffe, (igen).

Så hade vi fika i solen på filtar i trädgården och barnen fick leka så mycket de orkade.

En underbar dag

HELT ENKELT!!!! 

Jag ställde mig på vågen igår kväll. 

För första gången på bra länge. 
Ett tag var jag lite besatt av den,

och jag gick för visso inte ner mer i vikt, men jag stod åtminstone still,

varken upp eller ner.
Tacksamt....?

Men igår visade vågen på en nedgång på 10,2 kg

????
Det har varit ett mål som jag INTE har kämpat för så länge.

Jag har varit och ÄR lat.
Jag skjuter upp saker till imorgon.

"imorgon börjar mitt nya sunda liv"

så brukar jag säga till mig själv. Och hur många gånger har jag inte

skrivit och sagt det här?
Kanske inte sååå många gånger, men det har blivit sagt.

(mitt löfte att göra situps för alla likes jagfick på fb har jag inte hållt)

SORRY för det.
Men visst jag har varit sjuk också, det är en ursäkt som jag har.
Inte så länge men ändå.

Och i och fö sig opererad också.
Och det är tack vare min "sjukdom" eller vad den ska kallas,

som jag har tappat 10,2 kg....eller nästan.

Jag tappade 8 kg, tack vare den.
Något jag fick på köpet.
Jag säger ju det,

"inget ont, utan att det för något gott med sig" 
 Men nu har jag då tappat, så jag är nere på -10,2 kg på några veckor.

De sista har jag gjort själv.
Har nog tänkt mer på vad jag ätit. Dessvärre inte rört mer på mig...

eller jo, men inte mycket mer.
Men det är nog så, och det har känts så, de sista gångerna jag varit ute och gått,

att det känts lättare.
Och det är ju klart, jag är ju lättare.

10,2 kg lättare.

NICE!!

Jag lägger inga löften till någon annan längre.
Jag kommer inte börja hårdträna, även om jag skulle vilja,

kanske inte HÅRD träna, men visst vill jag träna,

eller till och med ut och springa.
Kanske skulle jag skaffa mig bättre kläder att träna/gå/springa i?
Jag har alltid tyckt att kläderna spelar väl ingen roll?
Men nu tror jag att det gör det. Kanske inte för resultatet.

Men att ut och gå eller springa i tjocka varma mjukisbyxor, funkar i vart fall INTE för mig.
Nä, kanske skulle jag införskaffa mig ett par sådana där mymmelbyxor?

Kram