Direktlänk till inlägg 1 augusti 2009

Har ju alltid funnits....

Av Beatrice Lundberg - 1 augusti 2009 22:59

Nu börjar det nog sakta sjunka in...

Då och då bränner tårarna bakom ögonlocken.

Jag blev inte chockad precis att han dog...han skulle ju trots allt fylla 95 år den 26 september. Men han har ju varit så pigg, trots sin demens.Fysiskt har det inte varit några större problem. Så blevb han plötsligt dålig....ville inte äta...och på mindre än en vecka, så var han död. Torsdagen satt han uppe och pratade med doktorn...på tisdagen efter, så dog han.

Men så tacksam jag är att han fick dö sovandes...inga smärtor, ingen oro. Han fick träffa oss en sista gång.

Ta farväl.

Vi med.

Konstigt att man ska börja tänka på allt man upplevt tillsammans med den avlidne, då denne var i livet.

Varför kan man inte ta och fundera på sådant, då ens nära och kära lever?

Varför inte minnas tillsammans, medans de fortfarande lever?

Jag minns våra turer i skogen, med mormor och morfar, då vi plockade blåbär. Elller den där gången då jag som barn, visade på dem pappas hemliga kantarellställe....(pappa blev allt lite arg). Eller då vi spelade poker...och morfar smög fram de kort han nys "köpt".

Eller på äldre dar, om mormor och morfar, blev lite arga på varandra...då hände de att de kastade macka på varandra....(hihi...ser framför mig bokstavligt talat ,hur mormor kastar en smörgås på morfar, och han den tillbaka).

Eller alla de nätter och dagar somjag var hos mormor och morfar...

När de åksade ute...vi stod alltid fönstret och kollade på blixtrarna.

När jag sov hos dem, så fick morfar sova i gästsängen och jag sov jämte mormor, i morfars sänghalva.

När jag sov över där, fick jag ALLTID bestämma vad vi skulle ha till middag...och jag bestämde ALLTID stuvade makaroner och köttbullar.Jag ÄLSKADE mormors stuvade makaroner.

Morfar, som alltid sjöng och busade. Simmade minst en gång i veckan...långt upp i åren. Och jag fick följa med.

Morfar hade ALLTID glimten i ögat.

Han tyckte inte om orättvisor.

Jag glömmer aldrig deras reaktion när jag bara 17 år berättade att jag var med barn. Mormor blev lite arg...besviken. Och menade att nu kommer det dö någon i släkten nu, när någon ny tillkommer...morfar gick nästan i taket när hon sa det, och menade att om det nu skulle råka hända att någon dör vår släkt, så ska ju inte Beatrice, känna skuld för det. (De kallade mig aldrig fr Bea...har jag för mig...det var nog alltid Beatrice).

Fan vad jag kommer att sakna morfar.

Mormor är borta sen nästan 5 år sedan...henne saknar jag ofantligt...och hur dumt det än låter eller verkar, så är jag helt övertygad om att mormor ser mig och mina barn. Hon skulle älskat mina ungar...eller jag menar...hon älskar mina älskade barn.

Jag kan höra hennes hjärtliga skratt, då hon skrattar åt barnens tokigheter och upptåg.

Och morfars bus med dem...

Nu är de väl tillsammans igen...mormor och morfar.

Jag älskar er och förlåt för all oro jag åsamkat er en gång....speciellt dig mormor.

Allmänt

Dela

Mika

2 augusti 2009 09:06

Jag beklagar sorgen... Jag vet inte varför det kommer upp en massa när människan dör... kanske är det dom som påminner en om allt man glömt... Jag vet inte... jag sitter här och försöker komma på lämpliga anledningar till varför jag ska ta barnen o hälsa på min farmor. Men jag orkar bara inte idag. Då kommer skulden krypande och talar om för mig att jag ska njuta av henne så länge hon finns till...
Din mormor och morfar verkar vara fantastiska... och vilken kontakt ni verkar ha haft... underbart!
Och med tanke på det din mormor sa (förlåt men jag fnissar lite åt det...) så verkar det som att ni snart får tillökning i familjen...

Mika
Ps, Jag får också byta karl om jag ska få dansa in till altaret... jag får nog byta karl om jag ska få komma till en vigselförrättare överhuvudtaget.
Ds.

http://mikasatelje.blogg.se

Elisabeth

2 augusti 2009 09:30

Först vill jag beklaga sorgen, för jag vet att åldern på den som dör inte har någon som helst betydelse. Min egen morfar blev 83, hade knappt 2 månader kvar till 84 och mormor blev 82 så inte lika gamla som din morfar. De dog 1983 respektive 1986 (tror att morfar gick bort dagen före julafton. Minns att det var så rörande, han hade gjort i ordning en del för julen och sedan bara somnade in. Men han slapp lida vad jag förstår och allt gick fort och han låg hemma då. Det är så fint du har skrivit och inte tycker jag att et är det minsta dumt att du är helt övertygad om att mormor ser dig och dina barn. Jag tror ju själv att det finns sådant som vi varken riktigt ser fysiskt eller kan förklara. Tack för din fina kommentar också. Jo, jag tar fotona själv, och jag har haft en digital systemkamera sedan den 26/10-07 och sedan den 26/5 i år har jag ett all round-objektiv som jag är jättenöjd med./Jag antar att du har läst min länksida och att det står bl.a så här inne hos din mor.

”Eftersom jag och min make jobbar som funktionärer i Elit Vetlanda så fick vi även närmare dit, vi har endast 3 mil att åka för att jobba på deras speedwaymatcher.”

Jag kan ju mycket väl själv ha missförstått så det är jättebra när någon påpekar fel och/eller missförstånd. För jag vill förstås inte ha några felaktigheter och faktafel i min blogg.

Kram tillbaka

http://elisannw.bloggagratis.se

Elisannw

2 augusti 2009 09:37

Jo, jag såg ju att det är det inlägget med länkar som du har kommenterat. Har gjort en ändring och får du tid kan du ju kolla det nästa gång. Kram

Ann-Louise

2 augusti 2009 11:25

Jag beklagar och är ledsen för din skull. Min farfar dog i maj, 96 år gammal. Jättesorgligt och ledsamt, samtidigt som jag tror (vet) att han kände att han levt färdigt. Ett innehållsrikt liv i nästan 100 år, då tror jag att man vinkar godbaj med rätt hög fana. Trots allt.

Sköt om dig & kram!

http://40taggaren.bloggagratis.se

Elisabeth

2 augusti 2009 13:11

Tack för din kommentar. Jag gav runt 9 500 för min kamera och då ingick också en robust väska för cirka 600 kronor. Köpte ett minneskort med 2 GB. Objektivet som jag fick veta var prisbelönt och något utöver det vanliga gav jag 5 000 för. Är verkligen jättenöjd. Det var ett "standard-objektiv" till och jag köpte objektivet den 26/5 i år.

http://jdrh

Elisabeth

2 augusti 2009 13:17

Det är jättebra att du korrigerar mig, eftersom det inte ska finnas några felaktigheter. Har rättat igen och det är ju så lätt att göra. Jag förstår att det blev något slags syftningsfel som gjorde att det blev lite tokigt och missförstånd uppstod. Kram tillbaka

http://elisannw.bloggagratis.se

mamma Maggan

2 augusti 2009 13:21

Hej Bea. Vad vackert du skriver om mor och far. Jag vet att du fick vara ofta hos dem. Jag vet också att mormor tyckte väldigt mycket om dej, du var hennes solstråle. Morfar tyckte också om dej men han hade lite svårt för att visa det. Han busade med både dej och brossan. Din bror var inte ofta hos dem jag tror inte att han sov över någon gång. De var hemma hos oss och då busade han med er så mycket som möjligt. Jag minns att morfar var med och fiskade i Vigotten och att han tyckte det var roligt. Du ska ha ett stort tack för alla vackra ord du skriver och du ska veta att mor och far älskade dej jätte mycket. Du ska också veta att jag älskar dej och din familj över allt annat. Givetvis älskar jag din bror också. Ha nu en bra dag så hörs vi snart. Krama barnen kram Mamma

http://www,smulansmattebloggagratis.se

Annika

3 augusti 2009 16:51

Vackert skrivet.
Jag saknar min farmor väldigt mycket.
Använder många av hennes talesätt och det gör mig faktiskt glad.
Sköt om dig.

http://acka.bloggagratis.se

Ironia

4 augusti 2009 20:54

Jag beklagar sorgen. Du skriver väldigt vackert och insiktsfullt om sorgen men även den tacksamhet man kan känna inför människor som betytt mycket för en. Många kramar Ironia

http://www.ironiasblogg.wordpress.com

oskar

5 augusti 2009 09:29

Tjena Tjejen! Tack för din hjälp inne på FB.
Du får lägga upp lite mer bilder här inne på dig. Det vore kul.

Ha det gott!
oskar

http://i-love-china.bloggagratis.se

Beatrice (Lyckosam)

6 augusti 2009 09:52

Beklagar sorgen över din morfar!

Vad vackert du skriver om honom. Fina minnen!

Och självklart är dom tillsammans igen *ler*

Byte av blogg

Kommentarer (0)

Av Beatrice Lundberg - 30 maj 2017 22:54

Ja, inte har jag varit särskilt aktiv här, men kanske om jag byter blogg till något roligare, så kanske det kan funka bättre. Jag blev tipsad av min bästa vän som bytt till denna jag ska byta till. Hennes ser fräsch och fin ut, så jag gör ett försök....

En EVIGHET!!!

Kommentarer (1)

Av Beatrice Lundberg - 22 augusti 2016 07:19

Ja nu är det i sanning en evighet sedan jag skrev här sist...???. Men så är det. Mycket har hunnit hända. Vi har fått en ny familjemedlem, Filip heter han, han föddes den 17 november 2015, han har alltså hunnit bli 9 månader gammal. Jag har äntlige...

Oväntad ledighet

Kommentarer (0)

Av Beatrice Lundberg - 2 december 2014 07:58

Igår på jobbet fick jag frågarn om jag ville vara ledig idag. Det tackade jag JA till. Inte för att jag egentligen behöver, men just då kände jag att jag behövde. Det var en skitdag igår kände jag. Skitdag i den bemärkelsen att jag mådde inte så bra....

Oj då...

Kommentarer (0)

Av Beatrice Lundberg - 31 maj 2014 23:55

ja nu är det en evighet sen jag skrev här.Har inte haft tid....eller nåt. Eller snarare lust kanske.Jag kan ju berätta att jag fått jobb, för er som inte redan visste det. Ännu så länge är det bara en provanställning, men om jag sköter mig, (vilket j...

Nu provar jag något nytt

Kommentarer (1)

Av Beatrice Lundberg - 17 februari 2014 12:29

Nu ska vi se här.... Nytt för mig. Nu slankas prova ännu en diet, Jag får bara äta var tredje timme och då får jag bara äta proteiner. Så lite kolhydrater som möjligt alltså inte mer än 3 kolhydrater/100g. Sen får jag äta "fritt" under en timma, (...