Detta är min nya blogg den som jag inte vet hur jag tar bort...

Jaha, då har jag också skaffat mig en ny blogg...

Varför...ja säg det. Jag har inte en aning. 

Jag satt och kikade lite på andras bloggar och tyckte de var så fiiiina. En sån blogg vill jag också ha, tänkte jag och skapade en. Men nu vill jag inte ha den...men vet inte hur jag tar bort den. Jag hittar inte hur jag gör...jag letar och letar men hittar inget. 

Nu ska jag leta vidare ....

Ja, som kanske någon sett, så hade jag lagt upp filmklipp här i bloggen...dumt nog trodde jag att det går ju att ses av alla.

Mmmm ELLER HUUUUR!?!!

Jag kunde ju...(fortfarande inloggad på facebook). Jag testade till och med, om det gick att se, att det funkade som det skulle...och ja, det gjorde det. 

Så NU då, skulle jag in och kolla läget här på bloggen, (fast denna gången UTloggad från facebook), och ser ju då att det står..."skyddat filmklipp" blabla bla-någonting och så står det. "logga in" eller "gå med".

Men åååååå, då slår det mig...(dumma dumma jag), att jag visar ju bara viss info för mina vänner på facebook... de som finns i min vänlista, inte för alla. Därför kan inte ni se dem. Ni måste vara mina vänner där också.

Hur kunde jag glömma det?

Känner mig som en sådan....

Här kommer lite bilder från dagen.

Hon är tuff min lilla tjej. Först var hunden lite lite läskig. Det släppte väldigt fort och när hon ville fram så knuffade hon bara undan den lille hunden (10 månader gammal bara), som synes på en av bilderna, (inte att han är 10 mån, men att hon knuffar undan honom, menar jag).

Emelie lockade på Elvis hela tiden, ville ha med honom till några dynor som låg undangömda bakom bordet. Där skulle hon ligga tillsammans med Elvis.

Slutligen kom hon på den briljanta idén att Elvis måste ha ett par skor...så hon plockade fram ett par i passande storlek som hon verkar fundera på hur hon ska få på, på hunden. Det slutade med att hon tog dem till sig själv...

Men inte ett dugg rädd för hunden...hon gick hela tiden fram till Elvis och försökte locka med honom...han var inte sen att hänga med. De vart oskiljaktiga.

Där hon var, var Elvis.

...ja, jag fick ju inget jobb idag precis...men det hade jag ju inte trott precis. Däremot fick jag ordning på mitt cv idag, ochjag känner mig nöjd. Handledaren på AF, tyckte det var jättebra skrivet, det där personliga brevet som CV:t ska innehålla, som inte får vara FÖR personligt.

Ialla fall så knåpade jag ner lite där. De tyckte att det var bra att jag kom in och tillbringade en halvdag därinne. Så jag känner mig duktig och nöjd.

Ja, jag har en moppe..en fin fin en. Min fjortonårige son´s kompisar, tycker den är...(håll i er nu), SEXIG!! Ja...det är sant. De tycker min moppe är sexig. Döm själva....

Ja, vad sägs...fin...jaaaa, sexig? nja jag vet inte det ja.

Den tar mig från punkt A till B...det är huvudsaken.

Den är i orginalfärg...inget är omgjort...jo backspegeln är ditsatt i efterhand. Annars är den som när den rykande färsk, kom ut ur sitt sköte....(fabriken asså).

Kram

...ja, asså det är namnet på den "stad", där jag bor...Vetlanda.

Dit ska jag om en liten stund, med min moppe...min fina fina moppe. På med den coola hjälmen, (och förstöra frisyren som jag såååå omsorgsfullt satt upp i tofs). Nu ska jag in till AF och se om jag kan få något ordentligt gjort där, istället. Söka lite jobb också. Jag avskyr att gå här utan något att göra. Inga pengar som ramlar in regelbundet...ingenting. Det gör mig så less.

Nu sitter jag bara och väntar på att sambon ska bli klar, med det han företog sig, just som jag tänkte åka iväg...Nu har jag väntat sen kl 11:00 ungefär och kl är 12:35 nu.
Suck...det gör mig också less.

Hoppas på bra resultat i Knowland-a idag dåra.

Herre gud...rent ut sagt!!!

Jag beklagar verkligen...så futtigt det låter, men vad annat kan jag säga??

Jag tänker på dig nu, kan inte föreställa mig hur det är för er.

Jag hoppas att ni kan hämta er från detta.

Jag verkar ha tappat bort din bloggadress, så därför skriver jag här till dig. Ska leta vidare på burken, men förmodligen så har den försvunnit i en formatering.

Tänker på er...många många varma kramar till dig och de dina....Bea

...ialla fall om man ska fråga lilla Hanna...

Vi skulle ta en liten skogspromenad. Linus, Hanna, Emelie och jag...men den fick ett plötsligt slut. Hanna stannade, som det ofta händer att hon gör på våra promenader, och ville inte gå längre. När hon stannar så där, brukar det vara för att hon vill gå in i skogen via en liten stig eller dyl. somhon hittat...det brukar oftast lösa sig genom att jag fortsätter gå framåt lite sakta. Men denna gången fungerade inte detta. Nä då, när jag vänder mig om för att se henne sakta men motvilligt följa med oss, så ser jag istället henne springandes ifrån oss gråtandes och skrikandes. Jag ropar efter henne att stanna, något ilsket, hon stannar till vänder sig om och tittar sen fortsätter hon att springa. Ja, jag fick ju vända efter henne, men eftersom jag inte kan lämna Emelie, så springer Linus ifatt henne. Han hinner upp henne men då var vi nästan ute ur skogen.

Hon vill inte berätta vad det är, men jag ser att hon är kissnödig. Så jag hjälper henne, något skamset, (eftersom jag blev arg först, stackarn var visst bara nödig, ville väl hem och kissa på toan).

Väl hemma, så får jag ur en hulkandes liten tjej att hon var rädd för monstrerna i skogen....