...att göra. Jo det har jag egentligen. Gubben sover, han har jobbat natt igen. Emelie sover. Linus och Hanna tittar på Lotta på Bråkmakargatan flyttar hemifrån. De sitter som små ljus. Åhh vad jag verkligen borde  sätta lite fart här. Jag har egentligen MASSOR att göra. En massa tvätt att ta hand om. Både ren och smutsig. Men jag avskyr för närvarande att tvätta. (annars tycker jag det är rätt roligt faktiskt), men vår torktumlare är kass, fast den är alldeles ny. Tvätten luktar apa, efter att den har tumlat runt i maskinen. Usch!! Jag kan inte köra båda maskinerna samtidigt, för då går säkringen i huset. hummm, illa gjort. Men hör och häpna, halva huset går på samma säkring. Det kan ju aldrig stämma. Och tvättmaskinen och torktumlaren går på samma som husets lampor och eluttag. Så det känns ju lite halvtrist. Visst jag kan ju hängtorka tvätten, (vilket jag också gör), men då blir tvätten hård och sträv. Gör för visso inte mig något, men sambon ogillar det skarpt. så jag får ialla fall köra tvätten i tummlaren efter att de har torkat, så de mjukas upp lite.

Sen ska jag göra mig iordning till dopet i eftermiddag. Och det tar väl en halv efvighet det med. Jag tänkte platta mitt ostyriga hår...vilket tar en HEL evighet, eftersom jag har så tjockt hår...självfall dessutom...jobbigt. Önskar jag hade rakt hår, lite tunnare.

Nåja, jag ska väl sluta gnälla och sätta igång istället.

Sitter här nu och kikar runt efter jobb...om inte annat så efter sommarvik inom vården. Där finns det ju jobb. Sommarvikarier behöver de ju alltid. Men det är ingen som svara på någon telefon. De är väl upptagna. Så jag skickade ett mail...men jag är så otålig. Tycker ju bäst om att prata direkt med beröda människor, med de människor som avgör omjag får sommarvik eller ej. Sökte först via Vetlanda kommuns hemsida, men länken de hade lagt ut var felaktig, så jag ringde snällt och påpekade att något måste vara fel ang. det. Och det var visst ingen som hade påpekat detta ännu. (vilken tur att jag gjorde det då...eller också inte). Ialla fall, medans vi pratade så kollade hon vad som var fel, om det var något fel alls, och jo då, hon upptäckte ett fel.  Men iväg kom en ansökan ialla fall.

Vi har ju ett äldreboende här där jag bor, det vore ju fint om jag kunde få hamna där, eftersom jag inte har något körkort, ännu.

Ja, vart var det nu jag hittade dem nu, (kollar i skrivande stund). Jo just ja.... bland annat på www.postogram.se  och på  www.kortbutiken.se annars googlade jag på dikter och verser...

Blir inte klok på detta....i kategori dikter....

Jag ville ha det centrerat...men det blev inte så. Viss text blev så, medans annan text inte blev det...

Bättre än så här kan jag inte få det, just nu...orkar inte mer nu ikväll. Det är sent...inte kväll...NATT!!

God Natt

Jag hittade följande på nätet idag, när jag letade efter något fint att skriva i dopkortet, till mtt kusinbarn. Tyckte denna var en bland de fina och passande. Har skrivit in pojkens namn, (som det stod föreslaget där jag hämtade den).

Vi önskar dig inte guld lille Henry

Inte heller pengar eller makt.

Vi önskar dig modet att vara dig själv

och stå för det du sagt.

Vi önskar dig inte en stenfri väg

Men kraften att vägen gå.

Vi önskar dig kärlek i rikliga mått.

Och vänner att lita på.

Ja, just det, föräldrardagar.

Jag har nu bara februari ut, sen är mina dagar slut. Då har min sambo överlåtit så mycket han kan till mig. Det är nu inte så att han inte vill vara hemma med Emelie, utan det är så att det är lättare för honom att jobba än för mig. Jag har inget jobb att återgå till, så vitt jag vet. Min sambo är förvisso också arbetslös, men har större chans att få jobb än jag. Han har nämnligen något jag saknar, (förutom det uppenbara), ett körkort.

Nåja...Nu är det ju som bekant att de sista 60 dagarna kan han inte...eller får han inte överlåta till mig. Men vore det inte bättre om familjerna själva kunde få bestämma hur det där skall vara. Vissa familjer kanske det helt enkelt passa bäst att mamman är hemma hela tiden ut, eller tvärtom. Vill föräldrarna dela dagarna lika, så kan de få göra det, vill de inte, eller kan de inte, så bör de inte tvingas till det. Ska man tvinga de pappor som absolut inte vill vara hemma med sina barn, och de mammorna till de barn, vars pappor inte vill vara hemma. Hur ska inte det kännas då att lämna barn och make hemma ensamma. Det skulle ju vara skit jobbigt. Jag menar inte att dessa pappor inte skulle fixa det, det är klart att de gör. Måste man så kan man ju. Men om man verkligen inte vill...? Hur kul kommer de få då? Det finns ju säkert de mammor sominte vill vara hemma med sina barn, som vill ut i arbetslivet så snart som möjligt, (fast jag tror ju de är få, men vad vet jag), och som överlåter alla sina dagar på fäderna. Ska det vara jämnställt och lika, så måste väl familjerna få bestämma själva. Inte någon lag eller myndighet. Vad vet de om vad som passar familjen bäst.
Min sambo har varit hemma mycket med de andra två. Linus, 4 år i mars, var han hemma minst halva tiden, för just då passade det bäst för oss. Jag studerade och hade rekryteringsbidrag och han då föräldrarpenning. Likadant med Hanna, 3 år i mars. Men nu...jag har inget jobb. Jag behöver mer tid att leta. Min sambo jobbar massor, trots att det bara är som timmis på sjukhus. Men det finns att göra. Och tyvärr..eftersom jag inte har körkort, (ännu), så får jag passa på många jobb, då det står, körkort fodras.

Hoppas på en ändring vad gäller föräldrar dagar...det lär ju inte gälla mig, om det blir en ändring...men alla andra familjer som står inför detta nu eller i framtiden. Jag tycker detta vore bäst...låte familjerna sjölva få avgöra hur och vem som ska vara hemma och när.

Nääääää guuuuud jag är verkligen inte med barn.

Men jag har kommit på vad det är som gör mig sådan här. Jag har slutat med socker och dricker väldigt lite kaffe. Socker-avsaknaden ger mig abstinens. Det är ju väldigt beroende framkallande, likväl som kaffe. Så har jag ju kört igång med reduxinet igen + att jag dricker grönt te. Grönt te rensar ju ut gifterna ur kroppen. Förra gången jag körde med detta, så vart jag likadan. Fast det går över på en vecka unefär. Men jag vart trött och hade huvudvärk som bara den då med. Så med barn är jag INTE...nä det räcker här för min del. Vill gubben ha mer, så får han f*n ta och skaffa det på annat håll. *ler*

Ja då var det dags för dop igen då. Barnen har fått ytterligare en syssling, som ska döpas på lördag eftermiddag. Det blir trevligt. Lill-pojken ska heta Henry. Sött tycker jag. Pappa hade en farbror som hette Henry. Och jag har bestämt för mig att han är döpt efter honom. Ja just ja...farbror Henry, har ju setts gå igen hemma hos pappa, eller ialla fall i huset bredvid pappa. Undrar om det kan vara så? Någon som tror...?

Min pappa är en väldigt jordnära människa och tror nog att det finns naturliga förklaringar till allt eller ialla fall det mesta. Men pappa har "erkänt", om än något motvilligt och tystlåtet, att han faktiskt har upplevt något märkligt och oförklarligt hemma, en natt för många år sedan. Jag tror att vi, min bror och jag var små då. Det var ialla fall under tiden som min mor och far, fortfarnade var gifta. De vaknade på natten, (tror jag det var), av att någon eller något stod över dem i sängen...eller inte stod över dem, mer flöt över dem. Pappa har motvilligt berättat att det inte kändes hotfullt alls. Det var bara denna skugga eller skepnad eller vad man nu skall kalla det, och sen försvann det. Vad jag vet har han aldrig upplevt detta igen. Kanske var det farbror Henry, som kollade läget. OM nu andar finns, så behöver de inte vara knutna till en viss plats, utan de ska visst kunna vara knutna till personer också.

Men vad vet jag. Jag har aldirg upplevt något dylikt. Men det är klart, om pappa säger sig ha upplevt något märkligt, så är inte jag omöjlig heller.

Fast jag har alltid varit öppen för sådan andlighet.

Om det nu är så...jag skulle verkligen vilja få kontakt med min mormor. Jag saknar henne ofta. Och de gånger jag gör det, så bränner det under ögonlocken och jag får en klump i halsen.

Älskar dig mormor...R.I.P

Hur kom jag in på detta nu då...? Från dop till andar? hihihi nåja...

Det jag ville få sagt var att snart är det dop och snart är det dags att åka in och köpa doppresent. Om bara gubben kan komma in i duschen någon gång, som han sagt så länge nu. Suck....

Kram