att kunna klippa gräset igen. Det var längesedan nu, jag gjorde det och det syns. Nu har jag klippt lite lite...och jag får ta det i omgångar för det är så högt. Det gör mig faktiskt lite stressad rent psykiskt att inte kunna klippa när jag vill. Konstigt. Och ja visst, jag tar gärna emot hjälp, med klippningen, men allra helst gör jag det själv. Om det är något någon vill hjälpa mig med så skulle det vara att passa lilla pyret medan jag klipper. För på så vis får jag ju både lite egentid och välbehövlig motion.

Något mer som var längesedan så var det uppdateringen här. Men som sagt, jag har saknat tiden och lusten. Mest tiden. De stunder jag får över går till annat, så som tvätta och dyl. Eller till att ta det lugnt. Framför allt på kvällarna när barnen somnat, så sätter jag mig för det mesta INTE vid datan, utan den tiden går till mig själv på så vis att jag kanske tar det lugnt i soffan, med någon bra film....kanske. Beror ju förstås på hur trött jag är.

Nä nu börjar lille plutten protestera lite.
Imorgon blir det sångövning inför dopet, när det nu blir....troligtvis i september.

Kram