Jag ställde mig på vågen igår kväll. 

För första gången på bra länge. 
Ett tag var jag lite besatt av den,

och jag gick för visso inte ner mer i vikt, men jag stod åtminstone still,

varken upp eller ner.
Tacksamt....?

Men igår visade vågen på en nedgång på 10,2 kg

????
Det har varit ett mål som jag INTE har kämpat för så länge.

Jag har varit och ÄR lat.
Jag skjuter upp saker till imorgon.

"imorgon börjar mitt nya sunda liv"

så brukar jag säga till mig själv. Och hur många gånger har jag inte

skrivit och sagt det här?
Kanske inte sååå många gånger, men det har blivit sagt.

(mitt löfte att göra situps för alla likes jagfick på fb har jag inte hållt)

SORRY för det.
Men visst jag har varit sjuk också, det är en ursäkt som jag har.
Inte så länge men ändå.

Och i och fö sig opererad också.
Och det är tack vare min "sjukdom" eller vad den ska kallas,

som jag har tappat 10,2 kg....eller nästan.

Jag tappade 8 kg, tack vare den.
Något jag fick på köpet.
Jag säger ju det,

"inget ont, utan att det för något gott med sig" 
 Men nu har jag då tappat, så jag är nere på -10,2 kg på några veckor.

De sista har jag gjort själv.
Har nog tänkt mer på vad jag ätit. Dessvärre inte rört mer på mig...

eller jo, men inte mycket mer.
Men det är nog så, och det har känts så, de sista gångerna jag varit ute och gått,

att det känts lättare.
Och det är ju klart, jag är ju lättare.

10,2 kg lättare.

NICE!!

Jag lägger inga löften till någon annan längre.
Jag kommer inte börja hårdträna, även om jag skulle vilja,

kanske inte HÅRD träna, men visst vill jag träna,

eller till och med ut och springa.
Kanske skulle jag skaffa mig bättre kläder att träna/gå/springa i?
Jag har alltid tyckt att kläderna spelar väl ingen roll?
Men nu tror jag att det gör det. Kanske inte för resultatet.

Men att ut och gå eller springa i tjocka varma mjukisbyxor, funkar i vart fall INTE för mig.
Nä, kanske skulle jag införskaffa mig ett par sådana där mymmelbyxor?

Kram