Jag känner mig sorgsen ikväll. Kan inte sluta tänka på den pojke som omkom i en olycka i fredags, samma dag skolavslutningen var. Jag och barnen var uppe vid Borohallen i Landsbro där man upprättat en minnesplats. Vi hade plockat lite blommor och så skrev vi ett litet kort till honom. Jag kände honom inte så jättebra, men Linus brukade leka med honom på raster och hemma hos dem och här hos oss.
Det går nog inte riktigt föreställa sig hur familjen känner och mår. Men visst undrar jag hur man överlever dagen efter något sådant här. Jag tror inte att jag skulle överleva...
Men alla mina tankar går till familjen, all styrka till dem.
Det är sogligt oavsett vem som omkommer i en olycka, men när det är barn, så blir det lite extra sorgligt, oavsett man vet vem det är.

Kram