Jag känner mig sorgsen ikväll. Kan inte sluta tänka på den pojke som omkom i en olycka i fredags, samma dag skolavslutningen var. Jag och barnen var uppe vid Borohallen i Landsbro där man upprättat en minnesplats. Vi hade plockat lite blommor och så skrev vi ett litet kort till honom. Jag kände honom inte så jättebra, men Linus brukade leka med honom på raster och hemma hos dem och här hos oss.
Det går nog inte riktigt föreställa sig hur familjen känner och mår. Men visst undrar jag hur man överlever dagen efter något sådant här. Jag tror inte att jag skulle överleva...
Men alla mina tankar går till familjen, all styrka till dem.
Det är sogligt oavsett vem som omkommer i en olycka, men när det är barn, så blir det lite extra sorgligt, oavsett man vet vem det är.

Kram

Ja, nu är det sommarlov....visserligen började sommarlovet med regn, regn och regn....men vad gör väl det. 

Det firar vi med denna tårtan.

Till Hösten börjar barnen i ny skola.
Ja det har inte varit ett snabbt beslut, men vi känner och tror att barnen, särskilt L, kanske, behöver mer lugn och ro omkring sig.

Tyvärr känner vi det så att klimatet i förra skolan är förgiftat. Hårda ord, mobbning, och i vissa fall, fysiskt våld och det känns inte som om det görs något åt det....jag kanske har fel, det kanske görs något, men inget som vi, (och många med mig), märker av.
Så nu tänker vi som så här, att en nystart, på en ny och mindre skola.
Det är inte meningen att barnen ska gråta på kvällarna för att du inte vill till skolan. Att de ska ha ont i magen.
Barnen på skolan har nästan tagit över...kanske är det lite överdrivet av mig att skriva så.
Men både min man och jag har ju varit på besök där, och vi har hört både det ena och det andra...."HORA!!!!" är ett av orden vi hört, ord emellan barnen....rastvakter ska det finnas minst 2 st varje rast, men jag har sällan sett någon JUST där det händer....visst ungarna är ju inte dumma, klart de passar på när razstvakterna inte ser....men inte kan de väl MISSA alla gånger...och långfingret har både jag och min man fått...särskilt de gånger då vi sagt ifrån.
OCH VI är "skvallerbyttor"...när vi hört eller sett något olämpligt, då vi varit där, så har vi gått in och sagt till närmsta vuxen/lärare.
Men inget ont om oss kvinnor....men JAG tror att det är ALLDELES för få MÄN på den skolan som arbetar där. (när jag tänker efter har jag inte sett en enda förutom vaktmästaren), och honom verkar barnen avguda.
Så ANTSÄLL fler män på denna skola....DET BEHÖVS MANLIGA FÖREBILDER DÄR.

...går det en halv evighet mellan gångerna jag skriver. Tycker kanske inte att det finns så mycket att skriva om, att berätta. Fast det gör det kanske, om det är värt att skriva/läsa om är kanske upp till den som eventuellt läser. Först och främst skriver jag ju då jag har något jag vill få ur mig eller berätta. Och nu tycker jag nog egentligen inte att jag har något. 
Vi har ÄNTLIGEN bytt ut vår fula trädiskbänk mot en traditionell rostfri diskbänk...med TVÅ stora diskhoar. Hade en stor och en liten innan...och jag kan ärligt säga att jag tycker det är så mycket finare nu än innan....
Det blir ljusare till att börja med, dagsljuset och ljus från lampor reflekteras bättre nu. Vi hade en blandare som vi fått av mina svärföräldrar som vi lagt undan så bra att vi inte hittade den....så vi vart tvugna att köpa en ny....men igår...PLÖTSLIGT...så hittade jag den...jag fick för mig att gå ner i garaget och titta. Jag ställde mig i garageöppningen, tittade rakt fram och sa högt för mig själv.....(lite skrattandes inombors över hur jag fånade mig....), "REVEAL YOURSELF!!"
Sen tittade jag i in låda som stod på min vänstra sida....rev lite i den så jag kom till botten av den...och tänka sig DÄR i botten av lådan, uppackad ur sin egna kartong, låg den...köksblandaren som vi fick av mina svärföräldrar. 
Vi är experter på att "lägga undan" saker, för att ha till ett senare tillfälle. 
Det var likadant med en toasits, som vi köpt två av, den ena som vi inte behövde för tillfället, "la´vi undan" och hittade den inte när vi sen behövde den, så vi vart tvugna att åka och köpa en ny, (dock snyggare). Men även den hittade JAG, när jag var på vinden och letade efter något annat....inte alls väl "gömd".
Om jag får lov att skyta lite, så vill jag nog våga påstå att jag är lite expert på att hitta saker. 
Jag hittar små saker...stora saker, oavsett jag letar eller ej. Jag kanske inte hittar dem direkt eller vid först försöket....men jag hittar dem. 
Likaså med ett par benskydd till Linus som försvunnit...han hittade det ena paret, men det andra, ankelskyddet, var bara borta. Jag sa vart jag sist såg det och sa åt honom och Jocka att titta där, de gjorde så, men fann det inte. Då gick jag ner, med Linus i släptåg, och jag gick direkt fram dit jag sist sett det och DÄR låg det ju....de hade tittat där, men icke. 
Linus sa: "Mamma, du är BÄST på att hitta saker". 
Nåja....
Nu ska jag snart iväg med Emelie och få hennes öron spolade, i hopp om att hon ska höra normalt igen. om exakt 1 timme ska jag vara där,(kl 10 ). 

KRAM