Ja, nu vill jag att tiden ska rusa iväg, ett tag i alla fall. Vill få det gjort. Den här väntan har inte varit så jobbig och lång denna gången, känns det som. Eller ja, jag har inte upplevt den så långsam och jobbig...förrens tills nu. Min graviditet har kännt lugn och smidig, trots att jag för första gången har fått uppleva illamående i början, hela långa dagar. Men nu börjar det bli jobbigt, tungt och tråkigt. Magen börjar bli stor. Foglossning, (som jag nämt ett antal gånger tidigare), bråcket som ororar mig, och sen det faktum att jag inte är det MINSTA förberedd rent praktiskt. Alltså, ingan barnvagn, men den kan jag för visso hämta i princip när som helst. Ingen spjälsäng, där är det nog samma sak, kan hämtas samtidigt som barnvagnen...men jag har inte gjort iodrdning något i rummet där bebis ska sova. Känner ju egentligen ingen större oro över det, men det sägs ju att kvinnor i slutet av sin graviditet vill börja "boa" liksom...eller vad man ska kalla det. Och det vill jag ju nu. VILL städa och dona, men är begränsad på grund av...ja ni vet vad.

Men men....det ger sig väl, kommer ju, efter överenskommelse med min lärare, vara hemma hela kommande vecka, då jag förvisso ska läsa in en del som jag kommit efter i, men någon tid måste det väl ändå kunna bli över till att städa och dona. Jag kan ju inte sitta för länge heller, för då gör det så ont, så ja knappt kan gå sedan. Det tar ett antal meter, innan jag är så pass uppmjukad så att jag kan röra mig något sån där obehindrat då. Faktiskt har jag kännt mig lite bättre de senaste dagarna, inte smärtfri, men bättre. Har varit duktig och inte lyft för mycket eller gjort för mycket....eller snarare gjort MER än vad jag tror mig klara av. Visst, saker och ting kommer efter, men det får bli så...det MÅSTE bli så. Även då det gör att jag vill krypa ur skinnet på mig själv. Jag känner mig retlig och irriterad över hela situationen. Jag vantrivs helt enkelt.
Men jag känner igen dessa känslorna, så kände jag förra gången jag var gravid också, i slutet av den, eller under sista halvan av den. Precis som nu. Fast det var nog värre då...peppar peppar, är väl bäst att tillägga.

Nä, nu har jag fått gnälla av mig lite...en ny dag imorgon.

Och detta går ju över.

Nästa vecka väntar förutom pluggande och kanske lite städning/röjning, även ett tandläkarbesök för Emelie så även ett läkarbesök för mig. Hoppas kunna bli sjukskriven så jag kan spara mina csn veckor, så jag kan ta igen mina köksveckor senare, eftersom jag inte riktigt känner att jag klarar av dem nu. Tack för att man har en så förstående lärarinna i skolan, som själv föreslog detta. Antingen sjukskrivning eller havandeskapspenning...om FÖRSÄKRINGSKASSAN godkänner det. De har ju alltid sista ordet, oavsett vad läkaren/lärarinnan säger eller tycker.

Håll tummarna för mig, på torsdag, får jag veta vad läkaren tycker.

Kram