I måndags ringde de från Kirurgen i Eksjö och ville att jag skulle 

komma in som igår, (torsdag).
De hade fått svar på ett prov som de tagit på min tunntarm då vid min operation i april,

som de skickat till patologen i Göteborg.

DÅ tänkte jag inte så mycket på det.
Jag kunde ju inte ta mig dit igår, då jag är ensam med barnen och allt.
Så jag sa till dem då de ringde att jag kan inte då, men gärna en onsdag nästkommande veckor....

ex. nu på onsdag.
Jag fick en tid till den 3 okt kl 14.

Sen frågade jag....
"är det inget ni kan ta över telefon då?"

Sköterksa som ringt mig sa tvekande...

"nja...jo....egentligen kanske det går, men det måste ju en läkare ta

och han vill nog träffa dig i alla fall, för vidare behandling."

"ja ok, svarade jag.

Sedan, när vi lagt på som kom ju funderingarna.
Vad har de hittat, som de inte kan ta över telefon eller brevledes? 
Jag vet ju att om det INTE är något, så får man som regel ett brev där det står att allt är normalt, 

eller också hör man inget alls.
Men ett samtal, där de vill att man ska komma in, och så snabbt som 2 dagar efter samtalet.????
Fast den tid jag fick istället då jag inte kunde är ju om 2 veckor.
Så det kanske inte är så allvarligt? 
Men ändå....klart jag funderar.

Och vaddå vidare behandling? 
Jag vet ju att de sa att om proverna inget visade,

så ville de fortsätta utreda mig, om varför det blev som det blev.
Varför jag fick en sådan förträngning som jag fick.
Men jag kan ändå inte hjälpa att ibland känna lite oro när jag tänker på det.

Om varför de vill kalla in mig för vidare behandling.
Och patologen.....får mig att tänka på cancer.
Ja, jag vet nu målar jag självaste fan på väggen. 
Googlar jag på patologi så kommer det bland annat upp....
"patologi är läran om sjukdomar och hur de diagnostiseras"
(källa Wikipedia).
Jag oroar mig inte hela tiden, förstås. 
Men då och då kommer det över mig. 
Har de hittat något? 
Om inte, varför inte ta det över telefon eller brev?
Om de ändå vill träffa mig även om det inget är, 
så tycker jag att de kan säga, att inget syntes, men vi vill ändå träffa dig.
På så vis skulle jag inte behöva oroa mig.
Ja, jag antar att det inte är något annat att göra, än att vänta och se.
Men det kommer att vara låååånt till den 3 okt.
Mycket lååååångt....

Kram

 

Emmelie

21 september 2012 12:12

Men fan, Bea. Så här får du inte göra. Bara släppa bomben här. Nu blir ju JAG orolig för dig. Om jag kunde så skulle jag vrida fram tiden så att du får svar, och jag.

Nu är det bara att släppa allt vad sjukhus heter. Tänk inte på det (jag vet, lättare sagt än gjort). Njut av din underbara familj. Och när du tänker på det; inrikta dig på sköterskans svar: "nja, jo, egentligen....". Då kan inte ju inte vara jätteallvarligt. Ett vanverbesked skulle de väl aldrig ens tänka tanken på att ge över telefon.

Kommer att tänka på dig mer än vanligt nu och jag vill veta så fort du får något svar. Och vill du bara prata så vet du vart jag finns.

Puss på dig!!

Beatrice Lundberg

21 september 2012 14:37

Tack gumman, jag vet att du finns och det var inte direkt meningen att "släppa bomben" så här, inser det nu att det kan kännas lite så, kanske.
Men vi får hoppas och tro att det inte är något allvarligt. Kanske bara är sköterskan som uttryckte sig illa och egentligen menade fortsatt utredning och inte behandling som hon sa. Tänk vilken stor betydelse ORD har. Fel ord i fel sammanhang kan ju bli katastrof, för mottagaren. I mitt fall, om det nu är så att hon uttryckt sig fel, så är det kanske ingen katastrof, men ändå så har jag kanske fått gå och oroa mig i onödan. ÄR det nu så att det INTE är något. Så kommer de få höra det från mig. Då ska jag säga min mening till dem. Så ska jag tala om för dem, hur fel jag tycker de har uttryckt sig och gjort. Att de kunde sagt eller åtminstone lagt till, "det är inget allvarligt", eller, "det är ingen fara"....
Men men...vi får se. Ska försöka att tänka på annat. Puss på dig!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, inte har jag varit särskilt aktiv här, men kanske om jag byter blogg till något roligare, så kanske det kan funka bättre. Jag blev tipsad av min bästa vän som bytt till denna jag ska byta till. Hennes ser fräsch och fin ut, så jag gör ett försök....

Ja nu är det i sanning en evighet sedan jag skrev här sist...???. Men så är det. Mycket har hunnit hända. Vi har fått en ny familjemedlem, Filip heter han, han föddes den 17 november 2015, han har alltså hunnit bli 9 månader gammal. Jag har äntlige...

Igår på jobbet fick jag frågarn om jag ville vara ledig idag. Det tackade jag JA till. Inte för att jag egentligen behöver, men just då kände jag att jag behövde. Det var en skitdag igår kände jag. Skitdag i den bemärkelsen att jag mådde inte så bra....

ja nu är det en evighet sen jag skrev här.Har inte haft tid....eller nåt. Eller snarare lust kanske.Jag kan ju berätta att jag fått jobb, för er som inte redan visste det. Ännu så länge är det bara en provanställning, men om jag sköter mig, (vilket j...

Nu ska vi se här.... Nytt för mig. Nu slankas prova ännu en diet, Jag får bara äta var tredje timme och då får jag bara äta proteiner. Så lite kolhydrater som möjligt alltså inte mer än 3 kolhydrater/100g. Sen får jag äta "fritt" under en timma, (...