I måndags ringde de från Kirurgen i Eksjö och ville att jag skulle 

komma in som igår, (torsdag).
De hade fått svar på ett prov som de tagit på min tunntarm då vid min operation i april,

som de skickat till patologen i Göteborg.

DÅ tänkte jag inte så mycket på det.
Jag kunde ju inte ta mig dit igår, då jag är ensam med barnen och allt.
Så jag sa till dem då de ringde att jag kan inte då, men gärna en onsdag nästkommande veckor....

ex. nu på onsdag.
Jag fick en tid till den 3 okt kl 14.

Sen frågade jag....
"är det inget ni kan ta över telefon då?"

Sköterksa som ringt mig sa tvekande...

"nja...jo....egentligen kanske det går, men det måste ju en läkare ta

och han vill nog träffa dig i alla fall, för vidare behandling."

"ja ok, svarade jag.

Sedan, när vi lagt på som kom ju funderingarna.
Vad har de hittat, som de inte kan ta över telefon eller brevledes? 
Jag vet ju att om det INTE är något, så får man som regel ett brev där det står att allt är normalt, 

eller också hör man inget alls.
Men ett samtal, där de vill att man ska komma in, och så snabbt som 2 dagar efter samtalet.????
Fast den tid jag fick istället då jag inte kunde är ju om 2 veckor.
Så det kanske inte är så allvarligt? 
Men ändå....klart jag funderar.

Och vaddå vidare behandling? 
Jag vet ju att de sa att om proverna inget visade,

så ville de fortsätta utreda mig, om varför det blev som det blev.
Varför jag fick en sådan förträngning som jag fick.
Men jag kan ändå inte hjälpa att ibland känna lite oro när jag tänker på det.

Om varför de vill kalla in mig för vidare behandling.
Och patologen.....får mig att tänka på cancer.
Ja, jag vet nu målar jag självaste fan på väggen. 
Googlar jag på patologi så kommer det bland annat upp....
"patologi är läran om sjukdomar och hur de diagnostiseras"
(källa Wikipedia).
Jag oroar mig inte hela tiden, förstås. 
Men då och då kommer det över mig. 
Har de hittat något? 
Om inte, varför inte ta det över telefon eller brev?
Om de ändå vill träffa mig även om det inget är, 
så tycker jag att de kan säga, att inget syntes, men vi vill ändå träffa dig.
På så vis skulle jag inte behöva oroa mig.
Ja, jag antar att det inte är något annat att göra, än att vänta och se.
Men det kommer att vara låååånt till den 3 okt.
Mycket lååååångt....

Kram