Ja, så dant är det, Emelie är förstoppad men vad det beror på kan jag inte säga. Hon har inte ändrat sina matvanor precis, förutom det att hon mer eller mindre har slutat att äta. Från att ha varit ett matvrak och ätit i stort sett allt, så får vi knappt i henne något alls. Hon har ont i rumpan, som hon säger själv, var gång det verkar som om hon ska bajsa, istället kniper hon.
Nu har vi provat det mesta...inget hjälper. Imorgon blir det vårdcentralen, då hon inte fått ur sig något sen i mitten av förra veckan. Samt att hon inte har någon direkt aptit. Hon är inte heller lika allert som innan. Visst verkar hon pigg och som sitt vanliga jag, emellanåt, men rätt vad det är så blir hon trött och kryper upp i famnen och somnar, och så brukar hon aldrig göra. Krypa upp och mysa och gosa...JA....somna NEJ.  Det var längesedan som hon slutade med att sova middag och hon har inte verkat behöva eller vilja göra det. Numera kan hon nicka på frågan om hon är trött.
I eftermiddags gav Jocke henne en halv dulkolax, inget hände...ikväll, för ca 1½ timme sedan så fick hon ytterligare en kvarts dulkolax, och så började det rinna... eller snarare sippra...förstoppningsdiarré, ingen tvekan om den saken...jag har sett tillräckligt mycket av det inom vården, så det fanns inga tveksamheter. Hon knep och skrek och vart helt hysterisk....vad ska man göra? Det skär i bröstet på en att se och höra att ens barn har ont. Vad jag än gjorde så räckte jag inte till...försökte med att få henne att slappna av, men hur böjer man ett järnrör...? För det var så hon var, stel som ett järnrör. Gick inte göra något alls, hon skrek och spännde sig och knep. Rätt vad det var så "small"  det till och äntligen släppte det...fast det var lite. Hon slappnade av hela hon, så jag trodde ett tag att hon tuppade av, stackarn. Men, nä hon var väl bara lättad...men jag kunde ändå se och ana att detta bara var toppen på isberget. Jag tror inte att det är över...det har bara lättat tillfälligt. Jag HOPPAS att jag har fel. INNERLIGT.
Det kommer ändå att bli et besök till vårdcentralen imorgon...skulle vilja att det tog lite blodvärden och dyl. på henne. Hon har märkbart tappat i vikt. Och det oroar mig.

Nu sover hon, i knät på pappa. Så jag hoppas att hon får fortsätta sova hela natten, i sin säng.
För det är vad jag tänker försöka göra....sova...nu...snart.

God natt och kram