Ja i alla fall verkar det så.

Nätterna som jag på allvar,

(nästan),

trodde aldrig skulle ta slut. 
De är över....
Han sover bra nu äntligen.

Någon gång på förnatten kan han vakna och vara törstig

eller för att han tappat nappen.
Han vaknar för det mesta inte för det sistnämnda,

utan det upptäcker han då han vaknar och vill ha vatten.

Men helt seriöst, jag började nästan tro att dessa nätter aldrig skullle ta slut.

Och det har varit så knäckande....på riktigt.
Jag har varit helt ur balans.
Att aldrig få sova färdigt,

aldrig riktigt hinna in i djupsömnen.

Ja jag vet, vissa av er kommer säga, eller i det tysta

tycka att,

"ja men hallå, du har ju själv skaffat barn, så du får ta det helt enkelt"...

ja jag har skaffat barnen...helt rätt

och jag tar det....

helt uppenbart....

Men vad är det som säger att det är normalt med sådan nätter som jag har haft

de senaste månaderna.

Ja för så länge är det, mer eller mindre.

Det började faktiskt efter min operation.

 Då började amningen krångla,

då började vi komma ur fas, med varandra, Vicktor och jag.

Sen har han varit sjuk. 
Ja inte sååååå länge som några månader.

Men det har varit förkylningar och elände efter varandra....typiskt för årstiden skulle jag säga.

Sen åkte lilleman på svinkoppor...de satte sig som det brkar runt munnen....

men även i munnen, så det där med att äta mat, har inte funkat så bra.

Gröt har varit det enda som han kunnat eller velat äta.
Det blev antibiotika i en vecka för honom,

den fick hans mage att balla ur fullständigt...

inte så att han blev lös i magen, som sig bör, när man äter antibiotika...

utan han fick ont i magen, fruktansvärda smärtor, verkade det som.

Han låg och vred på sig, skruvade sig och bara skrek och skrek...

nätterna igenom.
Så kom jag på den otroliga idén....

Semp magdroppar....

Åkte till apoteket....betalde de dyra dropprna....

som för övrigt är värda varenda krona....

och gav honom...

och jag kan ärligt säga att jag märkte skillnad redan första natten,

efter att han fått dem.

Halleluja...

men säg den lycka som varar för evigt....redan den första natten

den natten då han sov...

så vaknar vi av att Emelie ligger och kräks....

så den natten blev det inget sova heller.

Vicktor sov...

men inte vi andra.
Magsjukan var här, bara att omfamna detta faktum.

Då hade Hanna redan haft det, men det var 1 vecka senare...

Vi trodde att faran var över.

Men ack så fel vi hade.

Nu var det Emelies tur.

På morgonen när det var dags för Linus att gå upp och äta frukost,

och sen gå till skolan,

så började han också kräkas.

Två magsjuka...

Hanna och Jocke skulle till Nässjö för nya skoinlägg...så de dog runt 10-tiden.

Emelie och Linus vart isolerade i var sitt rum....med uppassning de med.

Allt för att begränsa smittan till bara de två.

(vilket verkar ha lyckats).

Emelie blev pigg rätt så fort, tack och lov.

Redan på eftermiddagen/kvällen samma dag så var hon uppe och skuttade och lekte.

Linus likaså....fast för honom så var det inte över.

För rätt vad det var, 

efter att ha ätit och druckit blåbärssoppa i massor, 

och fått behålla det, vad det verkade. 
För det hann gå många timmar....

på kvällen, strax innan han skulle går och sova...så pep han bara iväg.

In på toa....

jag hörde hur han kräktes...

och jag sa till gubben....
"nej inte nu igen"...

han gick dit...och hann precis fånga upp honom nrä han föll ihop på golvet.

Han svimmade, benen bar honom inte.

Han var helt borta.

Jag gick dit och in på toan, som för övrig var nerspydd, fullständigt...

golv och väggar och så Linus där i en hög på golvet...

mitt i allt kräks.

Jag försökte väcka honom...

"Linus LIIIINUS...hur mår du?
Hallåååå!!!! Linus?!?"

Inget svar...inte en reaktion ens.
Jag försökte lyfta lite i honom.....

en trasdocka.

Inget...

Jag lyfte upp hans huvud och såg i hans ögon att han var inte där. 

Blicken tom....

Då blåste jag lite lätt i hans ansikte...

...då, blinkade han till....han liksom skakade till på huvudet

och började kvickna til.
"hej Linus...hur mår du....?"
Inte så bra så en askgrå liten pojk....med svag röst.
Det var bara att lyfta upp honom och in i duschen....benen bar honom ännu inte.

Satte honom på pallen i duschen, lutandes mot duschväggen....

och började duscha av honom.
Och så började han huttra och skaka....nu började han kvickna till mer.

Sen var det att bit för bit gå igenom vad som gick att räddas av det p toan.

En del gick rätt i skräpet.

En del in i duschen....och så var det bara att ta duschslangen och spola av hela toan.

Sist jag själv förstås.

OCH jag har klarat mig från magsjuka.

TACK OCH LOV FÖR DET!!! 

Vicktor, Jocke och Erik 

likaså.

Ännu så länge så i alla fall.

Vicktor reste sig idag....i sängen. 

Stod där ginglig, på ostadiga ben, som en nyfödd kalv...

men han stod upp. 
Har sett han försöka länge nu...

och allra helst mot tv:bänken.
Där står han mest på knä och håller i sig.

Ja det går undan nu.

 Men sitter det gör han inte....inte stadigt i alla fall.

Men han ålar sig fram...och fort går det.

Så han har väl inte tid att lära sig att sitta ordentligt.

 Varför sitta stilla, när man kan kräla omkring och upptäcka en massa ??

Nåja, nu har jag nog inte mer att berätta...tror jag.

så kram på er så länge.
Håll tummarna att vi andra inte åker på magsjukan nu också....utan att det är över på riktigt.

 

Emmelie

25 februari 2012 12:35

Åh, vad härligt och höra att det går framåt. Man vet ju att en dag går det över, men när man är mitt uppe i skiten så känns det som om det aldrig kommer att ta slut.

Hur går det för Linus och Emelie då?? Har de piggnat till??? Jag håller verkligen tummarna att ni andra har klarat er.

Kram

http://empal.bloggplatsen.se

Beatrice Lundberg

25 februari 2012 16:41

Jo vi andra har klart oss...peppar peppar...är väl bäst att tillägga. Ingen magsjuka ännu.
Och Emelie och Linus mår fint. Det är ju så underbart väder ute med, så de är ute mest hela dagarna. I stort sett. Det börjar ju närma sig den årstiden då vi knappt får in våra barn på kvällarna....på vintern får vi knappt ut dem, och vår och sommar knappt in dem... :) hi hi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, inte har jag varit särskilt aktiv här, men kanske om jag byter blogg till något roligare, så kanske det kan funka bättre. Jag blev tipsad av min bästa vän som bytt till denna jag ska byta till. Hennes ser fräsch och fin ut, så jag gör ett försök....

Ja nu är det i sanning en evighet sedan jag skrev här sist...???. Men så är det. Mycket har hunnit hända. Vi har fått en ny familjemedlem, Filip heter han, han föddes den 17 november 2015, han har alltså hunnit bli 9 månader gammal. Jag har äntlige...

Igår på jobbet fick jag frågarn om jag ville vara ledig idag. Det tackade jag JA till. Inte för att jag egentligen behöver, men just då kände jag att jag behövde. Det var en skitdag igår kände jag. Skitdag i den bemärkelsen att jag mådde inte så bra....

ja nu är det en evighet sen jag skrev här.Har inte haft tid....eller nåt. Eller snarare lust kanske.Jag kan ju berätta att jag fått jobb, för er som inte redan visste det. Ännu så länge är det bara en provanställning, men om jag sköter mig, (vilket j...

Nu ska vi se här.... Nytt för mig. Nu slankas prova ännu en diet, Jag får bara äta var tredje timme och då får jag bara äta proteiner. Så lite kolhydrater som möjligt alltså inte mer än 3 kolhydrater/100g. Sen får jag äta "fritt" under en timma, (...