...med MINST ett blogginlägg/vecka...det gick ju JÄVLIGT bra....INTE.

Men men skit samma, ni som vill läsa, får glädjas desto mer då jag väl skriver. 
Det kanske blir mer och bättre saker då om jag skriver när lusten faller på än när jag ska tvinga fram något. ??

Denna dag, har flutit på bra och snabbt...lite för snabbt egentligen. Jag skulle hunnit med en hel massa saker, en hel del samtal som skulle ha gjorts, men så fick jag besök, (vilket jag visste om), som förstörde de planerna....EMMELIE!!!!!!
Fast det var mycket trevligare än de samtal jag skulle gjort, dessutom kan de skjutas på till på måndag utan problem.... (skojar lite med dig bara Emmelie, men det vet du). 
Jag fick prata av mig lite med min underbara vän, guuuud så skönt det var. Att jag fattar inte hur mycket jag saknar den människan, förrens vi ses. Det blir inte alltid så ofta, hon jobbar och jag kan inte ta mig till henne heller hur som helst.
Det var välbehövligt att få pratas vid. Och berätta små angenäma hemligheter....       
Jag hade egentligen inte tänkt att berätta, men jag KUNDE inte hålla mig....jag var bara tvungen. 
Vad det är???? 
     Nej nej, det kommer fram tids nog, ni får ha tålamod helt enkelt. 

Men jag kan säga så här mycket....det väntas  I N T E   smått. 
Bara så jag får dementera det med en gång. 
Kan även då berätta för eventuella framtida funderingar att jag tar P-spruta så det planeras inte heller något smått. Så nu vet alla det.     

Dagen före min födelsedag, så ska min brorsdotter döpas och samtidigt kommer min bror och hans sambo Cecilia att ingå äktenskap. 
Det är på tiden att han stadgar sig....gamle gubben....       

Så det ska bli roligt. 

Nu ska jag leta lite efter en grej på internet....

KRAM

...dagen i denna månaden. 
I vanliga fall  brukar man säga, (jag säga), "men vad tiden går", men denna gången tycker jag att månaden har segat fram...tycker det känns som om det varit Januari i en evighet.
Fast veckorna däremot....jösses. Ena dagen man vaknar, så är det måndag...och nästa dag så är det redan veckoslut.
Alltså i morgon är det redan fredag...vart tog de andra dagarna vägen...tisdag och onsdag....vi missade liksom två dagar.

Nåja...skönt på sätt och vis att dagarna går...

Jag har sökt en del jobb denna veckan. Men inga träffar alls.
Var på Netto, fick NEJ! "vi har för många just nu".

Var på Lidl men återigen kom jag så jag missade chefen. Antingen har jag kommit för tidigt eller för sent.
Var på systembolaget, men fick samma svar som på Netto, men där såg det i vart fall ljust ut på så vis att hon själv förslog som sommarvik, så det skrev hon upp i det cv jag lämnade. 
Sen har jag sökt sommarvik inom vården i kommunen....denna gången är jag i vart fall ute i god tid. 
Skickade även in en spontanansökan till Biltema, så nu får jag hoppas och hålla alla tummar och tår. Biltema skulle jag verkligen vekligen VERKLIGEN vilja jobba på. Det verkar kul...fråga mig inte varför jag tycker det känns så, men jag tycker det. Biltema är en rolig affär att gå och handla i tycker jag, de har så mycket av allt. Perfekt för alla....familjer som ensamstående . Så de hoppas jag verkligen på. Håll tummarna åt mig alla.

Ett jobb MÅSTE jag ha, snart. 
Tänkte jag skulle söka till skruf i Sävsjö också....och så tänkte jag söka mig till Rusta här i byn...
Så ingen kan komma och säga att jag inte gör något för att få jobb. 
Är det någon som känner till något mer som jag kan söka, så tipsa gärna. 

Vicktor har feber igen.
Hämtade på dagis vid 13:30-tiden och då fick de väcka honom, och jag tyckte han kändes varm, fast tänkte att det kanske var för att han sovit precis. Man kan ju vara lite små varm när man sovit. 
Men han var lite gnällig. När han kom hem ville han sova igen, så det fick han. 90 min ungefär låg han och tryna.
Vid middagen ville han inte äta...så han slapp, kände ju att han var varm och kinderna var röda och rosiga. 
Men vi får hoppas att det är snabbt övergående....och inget allvarligt.

Pappa är hemma igen, efter sin operation. Han har bara varit där en natt, men de ville se att kisseriet fungerde som det skulle efter op.
Ja en del av er, vet vad pappa gjort för op. 
inget jag tänkter skriva ut så här, vet inte  om pappa vill. 

Kram 

Ja ikväll fick mannen och jag lite vuxentid tillsammans. 
Vi var iväg på Vetlanda Revyn och det säger jag att det var värt vartenda öre. 
De är GRYMMA!!!! SUVERÄNA!!!       

Sen är det ju det här med att få komma iväg några timmar på tu man hand, vi vuxna menar jag... .det betyder så mycket. I alla fall för mig, som inte kommer iväg eller ut så ofta...(ja UT kommer jag ju, det är ju bara att gå utanför dörren....men ni fattar vad jag menar). Bara att få egen tid med min man...härligt. Det är ju de små sakerna i livet som gör det stora, så att säga. Det behöver inte vara så avancerat eller kosta en förmögenhet heller. För min del skulle det kunna vara en promenad med bara maken. Bara man får komma ifrån det här vardagliga, komma ifrån barnen, hemmets alla måsten. Missuppfatta mig inte nu. Jag ÄLSKAR mina barn mer än något annat, men jag tror och tycker att det är oerhört vikigt att komma ihåg sig själv...OSS själva. Påminna varandra om vilka vi är. Vad det var som gjorde att vi föll för varandra från början, för det där kan nog vara lätt att man glömmer ibland, mitt i allt det andra. För man är så fokuserad, (läs jag), på att vara förälder. Och när man är bara förälder så är ju barnen alltid det viktigaste, ja det är de ju annars ocskå, men jag tror att man måste tillåta sig att sätta sig själv i främsta rummet för ett litet tag, då och då. Och det kan vara en sådan liten sak som att vara barnledig några timmar eller kanske bara några minuter ibland.
Så i alla fall...JUST  ikväll så var det för några timmar, mannen och jag, på Vetlanda Revyn. 

Imorgon ska vi till badhuset, jag, Jocke, Linus, Hanna och Emelie. Vi ska ha lite simlektioner med dem och sen massa lek förstås. 
Vicktor som är så snorig får vara hemma med Storebror som ändå inte vill hänga med. 

Så det ska bli härligt. 

Nu ska vi se om jag kan plocka fram och VÄLJA tyg till mitt lapptäcke...så är det snart klart....

God Natt och KRAM till er alla

Jag är 35 år, ska fylla 36 i vår...jag har 5 barn, varav 4 är småbarn, (ja inte riktigt SMÅbarn i den bemärkelsen), den äldste av de 4 små fyller 8 år i mars, nästa fyller 7, nästa  5 år och sen en som fyller 2 år...alla dessa 4 i vår....MEN jag har en till.....som fyller år i september.

Han fyller 18 år.

Det är inte klokt!!

Nu tänker säkert många av er som redan har myndiga barn att ; "äh det är väl ingenting", och det kanske det inte är, kanske bara är jag som är löjlig, Men allvarligt....kände inte ni att det var något som kändes speciellt med det?

För mig känns det som en milstolpe i livet. Jag har snart ett vuxet barn. Ett barn som börjar planera för livet, där jag inte längre är inblandad på samma vis som nu. Och inte för den delen, jag hag ändå försökt att uppfostra honom till att bli självständig, vilket jag tror jag lyckats med. 
Men ibland och särskilt nu den senaste tiden, sen detta nya år börjat, så hör jag mer och mer om hans planer. Vilket är bra, så missuppfatta mig inte. Men saker och ting blir liksom mer tydliga och verkliga på något vis, när jag hör han och hans kompisar prata. 
T ex, så pratar de mer och mer och oftare och oftare om att resa utomlands till hösten...till Thailand närmare bestämt. Och min omedelbara tanke var....ALDRIG att jag släpper iväg dig ensam till Tailand utan vuxens sällskap....men så slog det mig....han är ju VUXEN då. Jag har inte ett dugg att säga till om ang. det. Och varför skulle jag göra det, egentligen. Klart att han ska passa på att resa och se sig om i världen medan han kan och inte har något eller någon som hindrar honom. Jag menar, visst kan man resa med barn och familjen, men det är ju förstås enklare att bara dra iväg, (i princip), när man inte har familj.

Men visst kom tanken att han bara är ett barn och inte klarar han sig utan vuxen....(läs mig). Fast det är ju klart att han gör.

Dessutom måste han ju få göra sina misstag och vad det nu kan vara, skaffa sig lite erfarenheter.

Han har ett år kvar i skolan, sen tar han studenten, "ungen". Förhoppningsvis har han ett jobb direkt. 
Kunna börja jobba, bygga upp en budget, ta körkort, flytta hemifrån....resa.

Åh vad jag önskar att han får ett jobb så han kan börja bygga sig ett liv på den vuxna sidan. 
Nu börjar jag även fundera på om jag missata något. Har jag förberett honom ordentligt? Hur han betalar sina räkningar etc.?
Fast det kommer väl efter hand....inget att få panik över.

Han är ju inte dum...
Jag har visat honom hur man tvättar...ett tag fick han till och med sköta sin egna tvätt, bara för att han ska veta rent praktiskt hur det funkar och går till. Nu efter nyår, så sa vi att 1 gång i veckan ska han vara den som fixar middag till hela familjen, helt på egen hand. Är man bara läskunnig och följet ett recept, så är jag övertygad om att alla kan laga mat. 
Några tips på vägen har han förstås fått. Och under tiden med för den delen om han behöver, (då han lagar mat vill säga, ja annars också för den delen...). Då är det sagt att maten får inte vara vattenkokta makaroner och stekt korv eller köttbullar, det är för enkelt. Utan något taget ur hans kokbok. Igår var hans första gång som han lagade mat. det blev spaghetti och köttfärssås. det lyckades han ju MYCKET bra med måste jag säga. 
Han följde receptet, nästan exakt, (han hoppade någon ingrediens), och han gjorde då ingen vanlig köttfärssås. 

Gott vart det i alla fall....

Får se vad det blir nästa lördag...spännande. 

Lite märklig känsla det här med att jag snart har ett vuxet barn...kan inte riktigt sätta ord på det. Nu har han ju inte flyttat hemifrån ännu och han kommer nog inte göra det med en gång heller....men den dagen kommer...och det går fort ändå. Nu är det liksom närmare än någonsin. 

Jag tänker redan på hur hans småsyskon kommer att sakna honom när han inte är här var dag....speciellt Linus. 
Men men, den dagen den sorgen...passa på att njuta så mycket det går nu då

                                                                                  .  

                                                                                   Detta är en bild på Erik när han var liten.  Jag är inte helt säker på hur gammal han är här, men jag tror han är 4 år. Han hade bäddat ner sig i en låda med kuddar och filtar och låg stolt och visslade, han hade nyss lärt sig att vissla. Så han visslade friskt på under en lång tid. 

Tiden går så fort...ta vara på er tid med era små och varandra med för den delen. Oavsett man har smått eller ej, så ta vara på den och varandra.

KRAM 

P.s förlåt Erik om jag lade ut denna bilden på dig, men du är så söt här, så jag var tvungen. Puss, mamma älskar dig.

..får vi hoppas. 
Det har jag ju sagt många gånger, men så blir det aldrig av.
Men nu SKA jag i alla fall ge det ett nytt försök. IGEN.
Nytt år och nya tag...ja, just det.
Nytt utseende här igen...och jag ska som sagt försöka uppdatera lite oftare. I alla fall 1 ggr/vecka borde jag väl kunna fixa.??

Har lite smått börjat att promenera så ofta jag hinner...har gått dryga 3 km, kankske inte så mycket att komma med, men någonstans ska man ju börja. Och jag har ju lite att släpa runt på. Nu har jag inte kunnat gå idag, för jag har legat med feber och magkramper. 
Började igår efter middag, kramperna och jag blev genast orolig att det skulle vara samma skit igen som i våras, det som ledde till operation. Jag har ju fått namn på vad jag har...eller inte ett namn, de är ju inte säkra...men allt det där har jag redan skrivit om i ett tidigare inlägg.
Vi får se vad som sker, har fortfarande lite småkramper, på samma ställe som då, och jag har fortfarande inte fått göra nummer 2 på toaletten...dock har jag gaser, så ännu så länge ser allt ut som det gjorde då, i mars-april förra året. 
Finns nog risk att jag känner efter för mycket, men det beror ju på rädslan för att det ska ske igen.

Nåja, håll tummarna att jag slipper...

Tänkte göra mig kort denna gång, klockan är bara 04:38 just nu. Vaknade av att Vicktor ville ha välling, samt att han var genomblöt. Billiga blöjor i alla ära, dagtid funkar de utmärkt, då man ändå byter oftare, men nattetid, då man vill att en blöja ska hålla i alla fall 12 timmar, då är de billiga odugliga. Denna gången hade mannen fått köpa ett paket för 20 kr på lidl, (tror jag det var), och med en inkomst, så är det ett måste att tänka så....ja annars också för den delen.

Nu ska jag sova vidare...tänkte först bjuda på tre härliga flin från 3 av mina goa ungar. Tre gamla bilder, de är så små och pluttiga här tycker jag....

Emelie                                       Hanna                                     Linus

Idag har jag försökt att julpynta lite även i bloggen. 
Gott med lite förändring även här ibland.
Hoppas att det blir bra och att det går att läsa. Provade med röd text här, men kände genast att det blev lite jobbigt för ögonen....så det får bli julgrönt. Lite rött finns ju ändå och lite "silver" som jag tycker känns lite juligt. 

Nu blir det nog inget långt inlägg ikväll, har massor jag känner att jag behöver göra. Sprudlar av idéer men kommer nog inte få något gjort....knappt, om jag känner mig själv rätt.

Jag hade skrivit ner en lista på blogg ämnen, så att säga. Ni vet, sådant där som man kommer på i olika livsituationer, gräl med mannen, eller disskussioner, eller vad det nu kan vara. 
Jag skrev ner en del ämnen, som jag kom på i ilska och frustration över en del saker. Men så tänkte jag att ska ajag skriva det NU när jag är ilsk, frustrerad och besviken, eller ska jag vänte tills det lagt sig lite...

Nu blev det så att dagarna gick och visst har det lagt sig, samma glöd finns kanske inte just nu, fast jag kan nog tänka liv i den glöden, för den delen.
Ämnerna kan jag ju avslöja....
"Att vara hemmafru"
"mannens julbord med jobbet"

"rykten på jobb"

"jobb VS fritid/ledighet"

Ja en del av er kanske redan nu ser vart det lutar åt...? 
Mer avslöjar jag inte nu, det blir ett inlägg med något av ovanstående så småningom, när jag finner tid, när jag inte har så mycket annat på gång.

Vem vet när....? 
Tills dess...trevlig första advent, (som redan varit), snart är det redan 2 advent, känns det som. Gösses vad tiden går...

Kram på er...

Åh vad jag är sugen på att få komma iväg ett slag.
Bara att få komma utanför Vetlanda skyltarna. 
Det vore något. 
Jag tänker Vikingline....

jag tänker Grace.....

jag tänker premiärtur.....

16 januari 2013.
Fan vad gött, rent ut sagt. 
Jag älskar att åka båt, fast å andra sidan tycker jag inte det känns 

som att man åker båt, när man åker de där kryssningsfartygen.
Men jag har ännu så länge ingen som åker med mig. 
Å andra sidan har jag ju inte frågat ännu....
Men jag gör väl lite det NU!!! 

Skulle jag tro.
Ja det är ju bara att lägga en kommentar i detta inlägget vid intresse, 

i så fall. 
Jag har inget bestämt ännu. 

Allt hänger ju på om någon vill och kan åka med på den turen.

Prisexempel Vikingklubb
580 kr/person.

Ja vi får väl se när och OM det blir.

Nu har jag egentligen inte tid att sitta här mer. 
Lillemannen är inne på toaletten och vänder till och jag måste 

förutom att förhindra det, 

städa av här nu. 
Sen var ju även tanken att jag skulle baka fler lussebullar, 

pepparkakor och ev, en kladdkaka.

Men som sagt var, får se vad jag hinner,

(läs orkar), med.

Och äntligen kan jag ta hem bloggappen som inte finns till symbian telefonerna, tyvärr. Men nu har jag som så många andra, en Android telefon...ytligt? Ja kanske det. Men det är ju inte bara därför jag skaffat ny. Jag har rätt så länge känt att jag behöver ny och nu så. Mer och längre inlägg kommer, men det får bli lite senare.
Kram på er.