Ja, idag tycker jag att dagen har segat sig fram. Inte på grund utav att jag är gravid, tänkte inte låta detta inlägg domineras av min graviditet, även om det är det som dominerar just nu i mitt liv, som denna bloggen handlar om, saker i mitt liv.
Nä, det har bara varit en sådan dag. Barnen har varit hemma idag, delvis...förutom de timmarna som Hanna fick följa med sin förskola på ännu en "vilsekurs" som det heter. De får lära sig vad de ska göra ifall de skulle gå vilse i skogen....man ska krama ett träd, bland annat. Under tiden hon var iväg på det, så var vi på utvecklingssamtal för Linus, och de fick Emelie vara med ner på förskolan för de STORA barnen, vilket hon fann sig i väldigt snabbt, och lekte för sig själv, när vi satt och pratade med en förskolefröken. Kul kul...

Men sen då, jo hem och fixa lunch, gubben ville gärna ha ost och skinkpaj och han vet att jag inte tycker att den är så rolig att göra, och detta beror på att när jag började göra den, så blev den så omtyckt....ja rent av älskad av familjen, att jag fick göra den ALLDELES för ofta, som resulterade i att jag tröttnade på att både göra den och att äta den, (tidigare var det min favorit, kan tilläggas).

Men eftersom gubben min vet om detta, så lá han till med de där valpögonen, (som jag förvisso inte faller för), samt huvudet på sned och verkligen ber RIKTIGT snällt om att jag ska göra den. Så....ja.....gissa.....jag sa JA JA, okej då, jag gör väl en OST OCH SKINKPAJ då, då....med en suck.
så han svängde hastigt in mot affären och köpte det som behövdes till denna maträtt.

Så då blev det paj till lunch/middag...

Så tänkte jag att när jag ändå är i farten, så kan jag ju göra en rabarberpaj med lite skivade jordgubbar i också.....och varför inte baka några tekakor så vi kan ha till imorgon på manifestationen som jag och mamma, ska på. Ja det är ju naturligtvis fler än bara mamma och jag men men...

Så det fick inhandlas lite jäst också....men tro nu för all del inte att jag har bakat några tekakor...nej då. Efter pajen...(matpajen), så var jag så trött så jag knappt visste vad jag hette. Det är säkert...jag var så trött redan när vi satt och åt, att jag höll på att somna rätt upp och ner över maten. Undra vad som kom över mig...så med en gång menar jag. Jag lyckades dock få lite vila i soffan, sen upp och ut och plocka rabarber hos min granne....och så sätta fart med den pajen, som även den blev uppskattad av de flesta. Sen vart jag trött igen. Ännu så länge har jag i vart fall INTE bakat några tekakor. Funderar på att ställa mig med det nu, men så tänker jag stegen framåt, och.....OJ vad trött jag blev nu igen.  

Nej då...eller jo då....skämt å sido, jag ÄR trött. Inte bara beroende på att jag tänkte på arbetet med att ställa sig och baka, delvis, men inte bara. Måste ju nästan tänka på hur trött är jag NU...och hur trött kommer jag inte att vara sen, EFTER att jag bakat färdigt. Börjar jag på det, så måste det ju göras klart och det ska ställas iordning efteråt också....nä, jag tror det får vara denna gången.

Nu har jag tänkt mig att lägga mig i soffan och sappa runt bland en massa kanaler och se om jag hittar något av intresse.
Jag har ju tv:n för mig själv i stort sett hela kvällen...gubben är på speedway i Vetlanda. Ja inte bara för nöjets skull utan han jobbar där som funktionär.

Så hej då och God Natt

Kram

Ja, det är så jag känner mig. Så jäkla rastlös...och grinig och irriterad på allt, i princip. Tror förvisso att jag läste att man kan som gravid, i slutet bli sådan. Få kraftiga humörssvängningar och dyl.
Jag plockar och donar, tvättar och städar, varit ute emellan regnskurarna och klippt gräset igen, (hann bara med den lilla plätten), sen vräkte det ner och sen blev det för sent, måste ju trots allt visa lite hänsyn till våra grannar. Men inget jag gör, känns tillräckligt för mig. Tvätta, ja visst, det tar ju aldrig slut, men vad ska jag göra under tiden maskinen tvättar? TITTA PÅ ELLER???

Dammsuga...ja visst men hur mycket skit kan det finnas att dammsuga upp? Börja riva mer i källaren...? Ja, visst varför inte...? Att jag inte kom på det innan...men jag tror att det är lätt att bli låst i tanken, just i den stunden rastlösheten kommer över en.
Sitta och blogga var gång den kommer funkar inte, dä skulle jag få sitta och blogga HELA dagen och OM jag nu har NÅGON läsare, så försvinner de/den nog illa kvickt.

Får väl hoppas och tro att det är på grund av att det börjar närma sig förlossningen, som jag känner mig så här. För hur eller hur, så är det ju så....det närmar sig för varje dag. Och som jag sagt tidigare, så KAN jag inte sitta och göra ingenting...då blir väntan såååå mycket längre. Gör jag något så känns det som om tiden går mycket fortare. Gör jag inget alls, så blir det att man bara sitter och väntar och det tror jag nog de flesta vet hur långsamt det känns när man sitter och väntar på något/någon. Så NEJ det är inget alternativ.

På onsdag blir det manifestation i Vetlanda. Några stycken ska försöka göra våra röster hörda angående att vår barnmottagning har lagt ner. Nu får vi fara ännu längre bort om våra barn blir sjuka. De säger sig inte ha några barnläkare till hands. Hummm....jag måste tyvärr medge att jag inte tror att det kommer att göra någon skillnad, eftersom mottagningen redan är nedlagd...men jag tror dock på att det är vikitgt att visa vad man tycker om detta beslut, som våra fantastiska kommunpolitiker har tagit...trots allt så blir det ju ett nytt val framöver....så det kan ju vara bra för dem att tänka på....politikerna.

Men men, vi får se vad som händer innan dess...vem vet, jag kanske är på väg till förlossningen då. INTE för att jag tror det, men jag kan ju inte veta.
Den där berömda slemproppen har börjat släppa/lossna...i och för sig har det hållt på så sedan i torsdags eller onsdags, i veckan, men det fortsätter. Detta är ju ingen garanti för att förlossningen är på gång, men det tyder ju trots allt ändå på att livmodertappen börjat mogna och mjukna...som sig bör. När jag väntade Linus så släppte den 8 dagar innan han bestämde sig för att göra entré.

Så som sagt...ingen garanti.
Förvärkar har jag något mer nu än tidigare eller snarare mer regelbundet.

Ja, den dagen den....sor....nääääeee....den gladjen...får jag nog säga.

Kram

Ja, finns det något roligare? Jo det är klart att det gör. Men i mina ögon så är det bland det roligaste jag vet. Skönaste man kan göra. Det är som musik för själen. I alla fall för mig. Jag är absolut ingen trädgårdsmästare, jag bara testar mig fram och gör det jag tycker om att göra. Är det inte så det ska vara? Göra det man tycker om att göra?
I vart fall, så utförde jag lite sådant arbet igår...dumt kanske, vad vet jag? Men för min själ, (om jag nu har någon), så var det fantastiskt. Inget avancerat trädgårdsarbete precis, ett arbete som vem som helst skulle klara av. jag klippte gärset för första gången i år. Det fina med det är att dels få utöva lite fysiskt kroppsarbete och att det blir så fint när det är gjort. Och doften sen....va...den ljuva doften av nyklippt gräs. LJUVLIGT!!!

Ja ja, jag vet. Det finns gott om gräsallergiker som INTE tycker att det är så rackarns ljuvligt med den doften...jag vet. Men det hjälps inte, jag kan inte sluta att tycka att det luktar gott för det. Så jag beklagar verkligen för de olyckligt lottade, som är allergiker. Inte bara av den orsaken förstås, utan rent allmänt, det är inte kul med allergier.
Nåja, nu var det ju inte allergier det skulle handla om.
Huruvida det var ett så smart drag av mig att klippa gräset igår eller ej, är ju nu frågan...NEJ det satte iINTE igång något. Har INTE haft mer förvärkar än vanligt på grund av klippningen igår. Däremot fick jag mer ont av foglossningen igen, den som hade lugnat ner sig....detta märkte jag idag, nu....men men, snart så ska ju bebis ändå komma ut och jag MÅSTE få göra NÅGOT när jag ändå går hemma Jag VILL inte och KAN inte bara sitta och se gräset gro, maskrosorna spria och allt det där...jag måste få ut ochnjuta av dem....även om det handlar om att klippa gräset och avlägsna maskrosorna från min tomt...vilket var naivt att tro att det skulle lyckas....för nu idag, lyser min....hmmpph...VÅR tomt, lika gul som den gjorde igår INNAN jag klippte gräset, gul av dessa "rosor". Nåja de är ju blommor de med. Sen är det ju så, kanske redan har nämt det, men jag TYCKER OM att klippa gräs....

Imorgon kväll, någon gång, kommer mina svärföräldrar ner....härligt. Vi får väl se om det blir någon bebis i helgen då...fast det tror jag INTE.
Tror att de ska stanna till söndag. Skönt då får i lite mer tid tillsammans.

Nä nu ska jag ta och vila ryggen lite, sen kommer barnen hem och så har  jag tänkt mig att utföra fler trädgårdssysslor eller också olja in våra trädgårdsmöbler...ja vi får se vilket det blir.

Kram

Ja, det får man väl lov att säga att det är nu. Imorgon går jag in i vecka 38 och barnet räknas ju som fullgånget. Tänk om den lilla/lille kunde komma snart då...eller till helgen kanske. Mina svärföräldrar kommer ner till helgen, den enda helgen denna månaden som vår barnvakt, som ska komma när helst vi behöver,INTE kan komma, så får vi veta till vår glädje att barnens farmor och farfar kommer till oss. Så bra!! Då har vi ju en barnvakt trots allt, om det nu skulle ske JUST den helgen. För min del får den gärna komma. Mamma ska INTE vara barnvakt denna gången. Nix nopp och NEJ!!!

Hon ska nämnligen få följa med på sitt 5:e barnbarns födelse. Tror jag hon ser fram emot... Nästan så jag blir lite avis,   Jag skulle också vilja följa med och få uppleva en förlossning...en som INTE är mitt egna barns födelse, då vill säga.
Men men, kanske jag får uppleva det någon gång...vem vet.
Tänk om jag kunde börja jobba som undersköterska på förlossningen i Eksjö....vilken lycka det skulle vara. Det måste vara det bästa jobbet ever. !!!
Kanske jag skulle sätta det som mitt nästa mål i livet... USK:a på förlossningen.
Japp....så får det nog bli.

Vi blir tvungna att renovera lite i vår källar/tvättstuga. Vi har fått fuktskador i golvet. Betonggolvet....Jocke började riva bort mattan som låg där nere. Under "korkmatttan", om det nu heter så, ligger en "pappmatta", limmad, så där emellan har det samlats fukt, ja det rent av flöt av vatten där under. Så nu luktar det inte så trevligt där nere. Det luktar möglig fuktig källare....suck. Men det ordnar vi. Nu har det stått och torkat ur några dagar och ska få fortsätta ett tag till. Sen gäller det att skrapa bort gammalt golvlim och dyl och börja måla på med fuktspärr och färg. Jag vill ha golvet svart, faktiskt. Åtminstonde den den biten runt där tvättmaskinen ska stå. På resten kanske man kan lägga in ny matta, så det inte blir så förbaskat kallat att gå på golvet sen, för vi har trots allt en ducsh och bastu där nere också. Fast det är klart, man kan ju lägga tjusiga trasmattor på golvet också...blir kanske billigare. Får ju dessvärre tänka lite så också. Nästan så jag ser frak emot allt detta...trots att det inte är något angenämt arbete eller någon bra grej det här som vi upptäckte, fast å andra sidan så är det ju bra vi upptäckte det så här tidigt...för det är lååååångt ifrån hela källaren som golvet är fuktskadat på. Bara knappt halva biten. Men vi sa att när vi ändå river ut och fixar till den lilla biten, så är det lika bra att köra allt, skulle ju bara se halvfärdigt ut annars.
Inget ont utan att det för något gott med sig, brukar jag säga, och jag tycker nog att det trots allt kan vara poistivt med förändrig. För vi hade inte gett oss på att göra om det nu om inte det varit för detta. Det var ju inte tvättstugan som stod på tur för "renovering", men nu blir vi tvugna att ta den först.
Jag har ju länge haft lite små planer för tvättstugan...Har ju en urskön bäddsoffa där nere och en tv och tv-spel. Hade planer på att skilja av halva rummet med ett stort "tungt" draperi, eller dyl. så att man kan hysa gäster därnere samt så att vår tonåring, (och de små medför den delen), kan få hålla till där nere med kompisar när han vill ha filmkväll eller så. Och de små, när de/OM de vill spela eller kolla film i lugn och ro. Blir kanon.
Men men ännu så länge är det inte igång, först ska det fixas golv, sen när det är klart, så ska jag fixa det andra...måla väggarna med förstås, så det ser HELrenoverat ut....nice nice.

Kram

Ja idag är det en pissdag...en S.K.I.T dag, helt enkelt.
Låter ju trevligt eller hur? Negativa saker ska man kanske inte skriva om, men det är ju ändå en del av livet. Det går upp och ner och just nu, är detta en del av min vardag, som jag då skriver om, när andan faller på. Att skriva om det kanske gör det lättare...kanske gör det till en mindre skit dag....?
Det är väl kanske helt enkelt så, bara, att jag inte är på humör idag. Av den enda enkla anledningen att jag har gräsligt ont i huvudet idag och har haft sen jag vaknade...more or less.
Har ätit alvedon, men de hjälper inte. Vila är ju otänkbart, då jag är ensam hemma med barnen...så det funkar ju inte så bra. Och som i ett trollslag...så är ungarna allt annat än snälla och rara emot varandra. Är det inte typiskt? Som om de kände på sig att jag inte är på humör. Men så är det naturligtvis inte. Det måste ju förstås vara så att det är MITT humör som smittar av sig på dem.
Tur att jag är medveten om det, fast det hjälper ju inget. Huvudvärken finns kvar och barnen bråkar med varandra ändå. De hittar saker att bråka om HELA TIDEN. Tar leksaker från varandra och kivas hela hela tiden.
Så nu har jag gnällt av mig lite, få se om det hjälper....om huvudvärken lättar och barnen blir snällare mot varandra.
Älskar naturligtvis mina trollungar ändå...trots deras humör eller kanske tack vare deras humör....deras mänsklighet....att även de kan ha dagar som är mindre bra. Precis som jag.
Kram

Jag vaknade nu inatt, kl 02 och har rejält ont i ryggslutet...(har inte gjort något under dagen som varig ansträngande), såna "MENS"smärtor i ryggslutet så jag blir galen...jag somnar om, men bara en stund, för nästa gång jag vaknar till så är kl 02:15 har fortfarnde ont så jag ligger och vänder och vrider på mig. kl blir slutligen 03 och jag beslutar mig för att nu gör det så pass ont att jag måste nog koppla på TENS:en som jag hyrt. Tycker inte den gör så mycket nytta, så jag ökar upp styrkan....lägger mig ner och försöker att somna....nej det går inte...jag måste sitta upp. Sitter en stund...och inser att nä, jag måste på toa...göra nummer 2. Det enda som rusar genom mitt huvud är att jag inte hunnit packa BB-väskan. Ja, för detta känns som om det skulle vara något på gång. Jag är 35 + 1 nu i detta nu. Visst de klarar ju av det, men det vore ju bra om den fick ligga några veckor till i alla fall, dessutom har jag ju inte packat BB-väskan ännu, (finns ju gott om tid för det...eller ?). Sen tänker jag på de andra gångerna då det börjat likadant, med ryggont och att jag blivit tvungen att tömma mig, alltså göra numer 2. Har i skrivandets stund fortfarande ont, (kl är 04:01), men jag vill "dokumentera" så mycket som möjligt, mest för min egen skull. "Kul grej" liksom.
Även att det känns som om något är på G, så vill jag inte ringa till förlossningen...det är ju för tidigt. Jag vill inte väcka gubben...bäst han får sova, han ska ju upp och jobba. Dessutom så lugnar det säkert ner sig....bara jag får något annat att göra, som att sitta här.
Magen hårdnar emellanåt, men inte på det där toppiga viset, (ni som fött barn vet nog vad jag menar), inte så där så att magen får en fin bollformad form, utan mer som om den plattade ihop sig samtidigt som jag har ont i ryggslutet, som en sjudundrandes mensvärk. Hungrig är jag också, kanske skulle ta lite jordgubbsfil och flingor...all bran flingor...? Jag som aldrig brukar äta om nätterna. Men som sagt jag är HUNGRIG.
Bäst att passa på, för nu känns det som om det lugnat sig....äta lite, ner i sängen och hoppas och tro, på att det var/är ett falskt alarm. Fast nu gör det ont igen...nåja...den som lever får se.
De klarar ju av ett barn född i vecka 35+ men som sagt, det vore ju bra om den ville stanna kvar i magen ett par veckor till i alla fall. För bövelen, vi ska ju fira pappas 65 års dag den 7 maj också. Han fyller på tisdag den 3 maj, och vi ska ta honom med ut att äta på lördagen efter.

Kram och håll tummarna att det bara är ett falskt alarm.

Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev här.

Men men...GLAD PÅSK vill jag egentligen bara säga.

Har haft en underbar dag med massor av sol och utevistelse i trädgården och dessutom har jag fått minimalt gjort. Gav mig på att försöka börja lite smått att gräva men det gav mig omedelbart bara sammandragningar och molnande värk i ryggen, så detta gav jag upp ganska så omgående. Bara att inse...inget grävande för mig mer på ett tag, inte förrens vi vill att bebis ska komma i alla fall.

Men men jag får ge mig till tåls, nästa vecka någon gång, kommer mor och Johan ut med en jordfräs som de får låna och hjälper mig med grävandet, så kan jag kanske börja så lite grönsaker och annat gott sedan.

Idag, istället för den där traditionella påskmaten, (som jag ändå är sjukt less på, är ju ändå nästan bara som julmat, fast vi kallar det påskmat), så grillade vi. Det blev vildsvin på grillen, (inte en hel gris dock), och så blev det några flintastekar och grillkorv. Till detta förstås grönsallad, potaissallad, baugetter och lite vitlökssmör och smör med gräslök i, (som kommer från mitt land). Slurp.

Men som vanligt när jag äter, så går det inte ner så mycket. Jag är hungrig, men jag har INGEN aptit alls längre. Det var gott de första tuggorna. Men men...äta bör man annars dör man...så det är bara att peta i sig maten. Finns ju att ta av så att säga, så det går ingen nöd på varken mig eller bebis i magen. Kanske tack vara mitt illamående som jag hade i början, denna gången, som har gjort att jag inte kan äta så mycket längre, för det är sen dess som jag börjat äta mindre...och dessutom inte gått upp så mycket denna gången.
Gubben sover, fast bilen inte är ihopskruvad ännu...men det var ju inte oväntat. Ja ja, det blir ju hans problem när han måste ut och skruva färdigt när det är mörkt.

Glad Påsk ännu en gång     

Och ja, det blir den nog. Får vi hoppas och tro.
Emelie är inte riktigt 100%-igt frisk ännu, eller ok i alla fall. Efter sådana här perser, så blir hon jättesvår med mat och i magen. Så fort hon känner minsta lilla i magen, eller att hon är på väg att bajsa, så blir hon mer eller mindre hysterisk. Hon vill INTE bajsa, gösses, det kan ju vara farligt.

Så vad ska man göra? Inget eller? Det kommer ju att komma förr eller senare...av sig självt liksom, hur hon än håller igen...men det är faktiskt en plåga för både henne och mig. För mig för att det är så oerhört frustrerande att se henne knipa istället för att bajsa, se henne ha ont och/eller vara rädd. Samt att det faktiskt är jobbigt, till slut, att höra på henne...ja, faktiskt....så är det. För det är mest gnäll...Nu har jag börjat säga till henne att hon MÅSTE bajsa....hon bara säger nej nej nej..

Jag ger henne mindre uppmärksamhet, för på något vis känns det lite som om hon vill ha uppmärksamheten. Men jag vet inte vad som är rätt eller bäst. Det ger sig ju som sagt, förr eller senare....men fram tills dess då...?

Jag försöker med allt, verum blåbärsdryck, (ja för hon är lös i magen när det väl kommer ut något), verum hälsoyoghurt, milda yoghurtar med "goda bakterier".

Tids nog så....

Nog om detta. Fick lite pengar på min födelsedag, och har tänkt mig att köpa en ny mobil...en HTC Legend, hittade en på elgiganten online priset är 2222 kr men gubben tyckte att jag skulle vänta tills nästa vecka....grrrrr, nu är den slut, såg jag. Ännu större GRRRRRRR!!! Nästa vecka finns den säkert igen, för man kunde skriva in sin e-mail, så får man ett mail när den finns på lager igen...men nästa vecka har jag en känsla av att det inte är samma pris. Men men...det är DEN jag vill ha och det är MINA pengar. Enda gången som jag ser på pengarna som MINA egna är när jag fått dem i present. Annars är det våra pengar.

Ja ja, jag tänker köpa mig den telefonen jag vill i alla fall...för MINA pengar...oavsett det är samma pris på den nästa vecka som det är/var nu denna veckan.

Kram