Igår vid 11-snåret så ringde dagis och berättade att Emelie hade ramlat av stolen och varit avsvimmad några gånger. Gissa om det vart fart på döfläsket här hemma då. Fram med telefonen och telefonkatalogen...sambon visste jag redan att det inte gick få tag på, batterislut på hans mobil, själv har jag inget körkort. Ringde upp det nummer jag hade på mobilen, det blev till bvc, för rådfrågning. Telefontid. Grrrrr bara att glömma. Leta reda på nummret till barnmottagningen....nä, föresten....där är det bara telefonköer. Slog slutligen fram nummret till barnakuten på länssjukhuset Ryhov, och där kom jag snabbt fram. De rådde mig att ta mig uppp till dagis och kolla av läget med personal och hur hon verkade må just nu...och sen återkomma till barnakuten på deras direktnummer. Sen var det bara att ringa min mor så hon ev. kunde köra mig till något sjukhus med Emelie. Hon slängde sig i bilen, trots att hon var sjuk. Lägger på telefonen, och trär på mig den sista ärmen av jackan som jag under tiden jag pratat med mamma, redan har börjat krångla på mig. När jag lyckats få på mig den, så ringer sambon. Förklara läget för honom och sen ringa mor igen och säga att hon kunde vända hem till sig igen.

Jag slänger mig ut genom dörren och får min tonåring och hans kompis med mig till dagis, någon gång har jag förklarat för en frågande E om vad som står på. Han blir naturligtvis väldigt upprörd och vill följa med..."mitt favoritsyskon" säger han.

Men det är lika gott att de följer med, de får i uppdrag att ta med sig de andra två barnen hem och ta hand om dem, eftersom vi troligtvis får åka till sjukhuset.

Väl uppe på dagis, (flåsandes för jag halvsprang dit), så ser lilla Emelie lite blek ut. Men hon känner igen mig ialla fall. Jag ringer upp barnakuten, och blir hänvisad till vårdcentralen i Vetlanda. När jag äntligen får tag  på dem, så är vi halvvägs där, då säger de att nä, du tillhör inte vårt distrikt, du tillhör ju Landsbro...så du ska åka dit. Ja, jag vet att jag tillhör Landsbro, men de tar inte emot små barn där, säger jag, efter att av erfarenhet ha blivit mer eller mindre nekad att få komma dit med mindre barn.
Nä men det är dit ni ska...och jag svarar. Nej...nu är vi nästan hos er så vi kommer.

Hon säger då till mig att åka till Eksjö, för vi skickar ändå vidare er dit.

Hon ringer upp Eksjö och förvarnar dem om att vi är på väg. Sen ringer hon upp mig igen och säger att nu vet de och vi SKA dit.

Sagt och gjort, vi åker dit...blir sittandes i ett väntrum på akutmottagningen, (fast hon var sig själv och busade och stod i), sedan vidare in för undersökning och sedan upp på avdelning för att läggas in för observation i minst 6 timmar. Så klockan 20 fick vi åka hem igen. Allt verkade bra och alla värden var okej. Men hon ska hållas under uppsikt det närmaste dygent.

Men vad trött jag blir på sjukvården ibland. Jag blev mycket bra bemött i Eksjö och personla på telefon var helt ok. Jag förstår ju dem, men ändå...Jag vet att Landsbro vårdcentral oftast skickar vidare en in till Vetlanda om man kommer med små barn. Antingen in till den öppna mottagningen eller till barnmottagningen, som för övrigt aldrig tar emot akuta fall, bara tidsbestämda.

Men Emelie mår bra idag, inga konstigheter här inte...

Kram/Bea