Ja, det fick jag ta igår. Låter rätt dramatiskt...så farligt var det inte, egentligen. Fast just då var det dramatiskt, för mig i alla fall. Fick plötsliga buksmärtor, som gjorde mig nästan förlamad. Kunde inte göra något alls. Hur jag än satt, låg eller stod, så kändes det som om det brann i buken på mig, smärtorna var intensiva och kom i intervaller, fast tätt, När jag hade haft ont så i närmare 1 timme, så ringde jag för första gången till Jockes jobb och förklarade för honom hur det var, han bad mig genast ringa 112 och jag bad honom komma hem.
Precis ovanför min navel så hade jag en utbuktning som gjorde gräsligt ont, det brännde och gjorde gräsligt ont, jag kunde knappt andas eller prata på grund av smärtorna. Jag ringde 112 och ambulansen dök upp, ett tag efter att Jocke kom hem.
Jag måste tillägga att jag aldrig var orolig över att det skulle ha något med graviditeten att göra, jag känner ju igen en sådan smärta, denna kände jag också igen, då jag upplevt det ett par gånger tidigare på samma ställe, fast inte i närheten så intensvit.
När ambulanssjukvårdarna kom, så kunde den kvinnliga, (som jag för övrigt kände igen från vår föräldrargrupp för snart 6 år sedan), direkt konstatera att detta såg ut som ett bråck. Hon såg utbuktningen och kände lätt på den, (vilket gjorde så ont så det svartnade för mina ögon), vi begav oss ut till bilen med en gång och så åkte vi mot Eksjö. Smärtlindring kunde de inte erbjuda då jag är gravid, förklarade hon. Vilket inte spelade mig någon roll, jag förklarade att jag ändå inte hade tagit emot något pga samma anledning.

När vi kom fram, efter obehagliga gropar och dyl i vägen, som gjorde att det gjorde ännu ondare, så placerades jag i ett rum på akuten, bara för att efter, vad som kändes som en evighet, få veta att de inte ville ha mig här nere, hon ska vara på förlossningen. Det till trots att detta inte hade något att göra med graviditeten. Det var bara att åka upp dit.Nåja sagt och gjort, jag rullades upp dit, och ja hör och häpna nu var bråcket väck, borta, fanns inte mer.
Så där låg jag och kände mig dum, sa till ambulanssjukvårdaren att visst kände du knölen innan? Visst såg du? Du har väl rapporterat det till dem, läkarna?
Jo då, hon bekräftade att hon både sett och känt och rapporterat till dem om det, så att de inte skulle tro att jag var ännu en hispig gravid kvinna som åker till sjukan i tid och otid, som man är orolig att de ska tro, när man plötsligt är symtomfri när man kommer fram, eller i alla fall NÄSTAN symtomfri. För helt borta var det inte, jag hade fortfarande ont. Var mest öm förvisso. Men från att ha legat på en 8:a i smärtskalan, så bedömde jag mig ligga på en 2:a. När väl läkaren kom in för att undersöka mig, så var jag nästan helt smärtfri. Men hon kände och tryckte över det ställe som jag pekade ut och jo, hon kunde känna att där förmodligen fanns ett bråck, ett hål i min bukvägg, där troligtvis en del av tarmen tittade ut och kommit i kläm. Ingen fara sa hon, så länge den inte fastnar, vilket den gjort under den tiden som jag haft dessa intensiva smärtor. Smärtorna kommer utav att tarmen kläms och blodtillförseln till den klämda delen, stryps. Detta kan vara farligt för mig, om det inte går tillbaka av sig självt, vilket det gjort denna gången.
Så länge som jag är gravid, så kommer de förmodligen inte göra något åt det, men det kan komma att bli tal om det längre fram, sa hon. Men inget säkert. Inträffar det fler gånger, så måste jag söka vård direkt sa hon, försök inte trycka tillbaka det själv. Kom tillbaka hit då, sa hon.
Jo tack, så ont som jag hade haft, så inte skulle jag tänkt försöka att trycka tillbaka det själv....huuua hemska tanke.

Idag är jag fortfarande öm där. Försöker ta det lugnt, inte lyfta tungt. Vilket kan vara svårt nog, då man har fler barn hemma, varav en är en liten mammagris. Men jag måste försöka låta bli.

Sen har vi då frågan VARFÖR jag fått ett bråck? Jag har ju inte genomgått någon operation, som brukar vara den största orsaken till bråck, då stället runt operationsområdet brukar vara försvagat. Det enda hon kunde tänka sig var orsaken till bråcket, till min försvagning, var i så fall min piercing. Jag hade ju en sådan i naveln, som jag tog bort när jag väntade Linus. Men jag har haft infektioner i det hålet sedan dess, som bara helt nyligen försvunnit och blivit bra. Detta trodde hon mycket väl kunde vara en orsak, till försvagningen.

Så nu tänker jag mig...vad händer sedan då, under förlossningen. Snacka om att anstränga det svaga stället. Tänk om det händer igen, då, mitt under förlossningen. HJÄLP!!
De får ta och snitta mig. Nä då, det ska vi väl hoppas att jag slipper. Vi får se vad som sker, men jag kommer ju helt klart att ta upp diskussionen med mvc.

Kram

 

Emmelie

7 februari 2011 10:37

Usch, vad hemskt. Du beskriver det då ingående med. Men vad skönt att du mår bra nu, för denna gången. Nu får du ta det lugnt fram till förlossningen.

Kram

http://empal.bloggplatsen.se

Beatrice Lundberg

7 februari 2011 16:25

Ja, jag ska försöka ta det lugnt, lättare sagt än gjort.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, inte har jag varit särskilt aktiv här, men kanske om jag byter blogg till något roligare, så kanske det kan funka bättre. Jag blev tipsad av min bästa vän som bytt till denna jag ska byta till. Hennes ser fräsch och fin ut, så jag gör ett försök....

Ja nu är det i sanning en evighet sedan jag skrev här sist...???. Men så är det. Mycket har hunnit hända. Vi har fått en ny familjemedlem, Filip heter han, han föddes den 17 november 2015, han har alltså hunnit bli 9 månader gammal. Jag har äntlige...

Igår på jobbet fick jag frågarn om jag ville vara ledig idag. Det tackade jag JA till. Inte för att jag egentligen behöver, men just då kände jag att jag behövde. Det var en skitdag igår kände jag. Skitdag i den bemärkelsen att jag mådde inte så bra....

ja nu är det en evighet sen jag skrev här.Har inte haft tid....eller nåt. Eller snarare lust kanske.Jag kan ju berätta att jag fått jobb, för er som inte redan visste det. Ännu så länge är det bara en provanställning, men om jag sköter mig, (vilket j...

Nu ska vi se här.... Nytt för mig. Nu slankas prova ännu en diet, Jag får bara äta var tredje timme och då får jag bara äta proteiner. Så lite kolhydrater som möjligt alltså inte mer än 3 kolhydrater/100g. Sen får jag äta "fritt" under en timma, (...