Jag hittade följande på nätet idag, när jag letade efter något fint att skriva i dopkortet, till mtt kusinbarn. Tyckte denna var en bland de fina och passande. Har skrivit in pojkens namn, (som det stod föreslaget där jag hämtade den).

Vi önskar dig inte guld lille Henry

Inte heller pengar eller makt.

Vi önskar dig modet att vara dig själv

och stå för det du sagt.

Vi önskar dig inte en stenfri väg

Men kraften att vägen gå.

Vi önskar dig kärlek i rikliga mått.

Och vänner att lita på.

Ja, just det, föräldrardagar.

Jag har nu bara februari ut, sen är mina dagar slut. Då har min sambo överlåtit så mycket han kan till mig. Det är nu inte så att han inte vill vara hemma med Emelie, utan det är så att det är lättare för honom att jobba än för mig. Jag har inget jobb att återgå till, så vitt jag vet. Min sambo är förvisso också arbetslös, men har större chans att få jobb än jag. Han har nämnligen något jag saknar, (förutom det uppenbara), ett körkort.

Nåja...Nu är det ju som bekant att de sista 60 dagarna kan han inte...eller får han inte överlåta till mig. Men vore det inte bättre om familjerna själva kunde få bestämma hur det där skall vara. Vissa familjer kanske det helt enkelt passa bäst att mamman är hemma hela tiden ut, eller tvärtom. Vill föräldrarna dela dagarna lika, så kan de få göra det, vill de inte, eller kan de inte, så bör de inte tvingas till det. Ska man tvinga de pappor som absolut inte vill vara hemma med sina barn, och de mammorna till de barn, vars pappor inte vill vara hemma. Hur ska inte det kännas då att lämna barn och make hemma ensamma. Det skulle ju vara skit jobbigt. Jag menar inte att dessa pappor inte skulle fixa det, det är klart att de gör. Måste man så kan man ju. Men om man verkligen inte vill...? Hur kul kommer de få då? Det finns ju säkert de mammor sominte vill vara hemma med sina barn, som vill ut i arbetslivet så snart som möjligt, (fast jag tror ju de är få, men vad vet jag), och som överlåter alla sina dagar på fäderna. Ska det vara jämnställt och lika, så måste väl familjerna få bestämma själva. Inte någon lag eller myndighet. Vad vet de om vad som passar familjen bäst.
Min sambo har varit hemma mycket med de andra två. Linus, 4 år i mars, var han hemma minst halva tiden, för just då passade det bäst för oss. Jag studerade och hade rekryteringsbidrag och han då föräldrarpenning. Likadant med Hanna, 3 år i mars. Men nu...jag har inget jobb. Jag behöver mer tid att leta. Min sambo jobbar massor, trots att det bara är som timmis på sjukhus. Men det finns att göra. Och tyvärr..eftersom jag inte har körkort, (ännu), så får jag passa på många jobb, då det står, körkort fodras.

Hoppas på en ändring vad gäller föräldrar dagar...det lär ju inte gälla mig, om det blir en ändring...men alla andra familjer som står inför detta nu eller i framtiden. Jag tycker detta vore bäst...låte familjerna sjölva få avgöra hur och vem som ska vara hemma och när.