...dags för sängen. Snart. Kom precis ut ur duschen och ska snart, som sagt, krypa ner i sängen. Gubben har som vanligt somnat på soffan. Stackan...måste vara jobbigt att vara så där trött jämt. Men det är förstås...han börjar bli gammal.

Ja, det finns säkert en och annan som sett och noterat att jag byter utseénde på min sida, titt som oftast. Ja....jag har svårt att bestämma mig. Nu har jag hållt på en bra stund med att byta visningsbild...Nu har jag en som jag tror att jag kommer låta sitta kvar ett tag...känner igen mig såååå i den. Ja , det är VÄLDIGT likt mig faktiskt. Precis så ser jag ut...när jag har bantat färdigt. Hahaha...om jag nu någonsin blir färdig. Troligtvis inte. Blir väl som så många andra....bantar livet ut. Eller ialla fall väldigt länge. Livet ut är ju rätt så länge...men kanske lite för länge. Jag tröttnar nog någon gång...ja, det var ju sant...jag tröttnar var dag...fast jag hittar ny inspiration också var dag. T. ex. när jag efter att ha klätt på 3 barn kläderna, både inomhus och ytterplagg, efter att jag fått jaga två av dem genom hela huset samtidigt som jag försöker behålla humöret, och när jag då äntligen ha lyckats med detta så dryper jag av svett, fast jag knappt är påklädd själv, (jo jag har ju kläder på mig, är inte halvnäck, fast det vore nog en idé), DÅ - om någon gång, så tänker jag:

- jag måste banta...

och så påminns jag om varför jag vill gå ner i vikt.

jahaaa och så vart det bantning...det var ju inte det, denna blogg skulle handla om. Det skulle ju vara om att inte kunna bestämma sig...fast det blev den nog ändå, lite ialla fall.

Nu ska jag ialla fall bestämma mig för att ta lite fil, (är lite hungrig), och sätta mig i soffan och glo lite TV.

Kram och god natt.

Särskilda behov?

Jag kallas ett barn med

särskilda behov.

Barn med särskilda behov

blir så lätt barn

med särskilda besvär.

Barn med särskilda besvär

blir så lätt särskilda.

Särskilda barn blir så lätt

isär-skilda.

Isärskilda barn får så lätt

särskilda behov.

Särskilda behov är inte

särskilda - bara STÖRRE -

STÖRRE BEHOV har väl även Du

- ibland.

Berit Schaub

-------------------------------------------

TILL ER SOM MÖTER UDDA BARN

Stanna upp ett tag - och titta -

Vet du säkert vad du ser?

Ta det lugnt - du kan ju hitta

något i en blick som ber

Rör mig, se mig - låt mig skratta

med dig - inte åt - jag är ju här!

Hör mig - le - du kan väl fatta

att en udda står dig när?

Udda barn är också ungar

Äter, kissar, skräms av gräl.

Fast vi dreglar, ramlar, gungar -

har vi udda barn - en själ !

(Dikt utav Bibbi Langer 1972)

Läste något kul i Tidningen Höglandet Nu. Ska skriva ner den här.

Skrivet av Erik Scholander

Det är jag som kör när vi ska åka någonstans. Inte för att jag kör bättre än sambon, jag tycker bara att det är så föbannat tråkigt att sitta bredvid. Jag fyller inte heller någon funktion när jag sitter i passagerarsätet, det enda jag bidrar med är lite sämre sikt åt höger. Sambon har man däremot stor nytta av ute på de mörka, småländska landsvägarna.

- Ahhhh!!!, Älg!!!! skriker hon plötsligt med följden att jag tvärnitar.

- Var! säger jag och flackar med blicken längs med vägkanten utan att se något annat än reflexstolpar och kompakt mörker.

- Ja men den står ju där borta, strax innan kurvan, säger sambon och pekar på en punkt, en dryg kilometer bort där det mycket rikitgt står en fjolårskalv och lurar bakom en gran. Jag ser den dock först 900 meter senare.

Där skiljer vi oss åt, sambon och jag, för medans inget utmed vägen undgår hennes hökblick sållar min hjärna bort det mesta. Där komletterar vi varandra.

Naturligtvis har fenomenet även en baksida som ger sig tillkänna minst lika ofta.

- Ahhhh!!!, skriker sambon, med följden att jag tvärnitar.

- Var? frågar jag och söker efter älgen, rådjuret, jättegorillan eller vad det nu är för trafikfara som skrämt upp sambon.

- Titta vilken fin postlåda, säger hon glatt och pekar på nåt grällt fanskap intill vägen. Jag återupptar färden, men först efter att ha kastat en ilsken blick på den onda brevlådan som står och flinar åt mig utmed vägkanten.

En bilförare får tre typer av information från sin medpassagerare, intressant, ointressant samt sådant som förr eller senare sätte stopp för all samåkning.

Den första katergorin är den enda en förare vill ha, och hit hör exempelvis viltvarningen. Den andra katogorin innehåller färgglada postlådor, rondellhundar, skrikig julbelysning, ja i stort sett allt som min hjärna försöker sålla bort eftersom det är helt meningslöst att fästa någon vikt vid när jag kör. Tredje kategorin är den vanligaste.

- Akta så du inte backar på den där bilen, säger sambon och pekar på en röd Volvo som står fullt synlig fem meter bakom min egen bil.

- Varför skulle jag backa på den, frågar jag.

- Jag skulle bara se att du inte missar den, säger sambon.

Trots att jag gång på gång påpekar att jag inte är blind och har ett gilitigt körkort fortsätter informationen att regna över mig.

- Det är rött. Det kommer en bil. Akta tanten. Du kanske skulle använda lite spolarvätska nu.

Är det konstigt att folk åker mer kollektivt?

Som sagt detta är skrivet av Erik Scholander