Denna handlar om en period i mitt liv, som varit lite tuff.

Löften

Jag dansar med tårar i ögonen.

Jag känner smärtan i min kropp.

Nu har slutet kommit.
Jag vet inte längre någonting.

Jag vet inte vad jag vill.

Jag vet inte OM jag vill.

Jag kanske inte orkar?
Jag kanske hoppar av på vägen?

Jag vet ingenting längre.

Jag vill bara ha en stor famn,

att krypa in i.

Alla dessa jävla löften, som

bara var tagna ur luften.

JAG HATAR ER!!

Jag kan aldrig lita på någon.

Hur skall jag någonsin kunna

lära mig att älska, om ni hela

tiden styr mig, säger hur

jag skall vara.

Om jag skall vara som en

jävla kappsäck.

För det är det jag är...

- i era ögon.

En JÄVLA vara!!

Jag har nget eget liv!!

FAAN TA ER!!!

Men du, du såg mig.

Såg min förtvivlan - förstod den.

Jag har aldrig känt den känslan

förut.

Du dömer mig inte.
Du såg mig,

bara mig.

Inte bara ytan....

-TACK!!

...det var smarrigt. Vi lagade middag ihop, gubben och jag. Han stekte på köttfärsen och den biten medans jag kokte pastan och gjorde iordning ostsåsen. Ostsåsen hällde jag över i den kokta pastan och blandade runt. Köttfärsen i en ugnsäker form...och pastablandningen över den...och över allt detta strödde jag över ost och så in i ugnen...ca 200 grader tills osten smält. Taaadaaaa färdigt. Och mumsigt. Japp jag vart inspirerad av Rachel Ray på tv 3, hon gjorde något liknande, fast med en massa grönsaker också i köttfärsen. Skulle jag med haft, fast jag hade inge hemma och ville inte rusa ner till affären för det. Det får bli nästa gång.

Sen har jag en fruktansvärt sur och grinig tonåring här ikväll. Av någon anledning, tycks han tro att han själv kan bestämma över saker och ting. Som när han skall sova eller inte. Ikväll beslöt han sig för att vara förbannat otrevlig. Framförallt mot Jocke. Han kan vara rätt så hård emot honom ibland, kan jag tycka. Men ikväll, trots att han är trött, (han har inte sovit ännu, trots att han jobbat natt), så har han ändå stått ut med massor från Erik ikväll. Han får höra att han ö elak och dum. Att han inte vill ha med honom att göra. Vill inte ha honom som låtsaspappa. Att han inte vill att han skall bo här längre etc etc. Suck vad jobbigt kan är jobbigt. Ikväll har han en rikitigt dålig kväll. Han är uppkäftig mot mig med. (just nu i skrivande stund, kallar han J, vid fula namn. Som jävla ***-huvud. Vad fan gör man. Just nu känns det som det bästa är att låta honom vara ifred. Vi har sagt vårt och det är att det är dags att sova ikväll för honom. Vanliga fall ska han ligga i sängen kl 21 men nu vart det en timme tidigare. "Jag tänker inte sova!!!" Skriker han.

Ja jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Men det hör väl tonåren till. Samtidigt kan ju inte vi, acceptera vad som helst. Vi har sagt vårt...och det får räcka. Vi tänker inte ge oss in i några fler disskusioner med honom. Nu ligger han och beklagar sig för sig själv och då får han väl göra det. (blev tvungen att avbryta ett tag ca 1½ timme, men nu är jag tillbaka). Allt är lugnt. Bara jag som är vaken. Barnen sover...alla.

Så tyst och lugnt det är. Inte ens TV:n är på. Undrar just vad jag missar för något bra. *ler*

Nu har jag dessutom hunit med att göra några kunduppföljningar med mitt Enjo. ringt runt till lite kunder, för att höra hur det har gått...om de är nöjda med produkterna som de köpt. Det tar sin lilla stund, men det är lite roligt.