Att nu är det vår...lite kallt men solen lyser snön är borta, (nästan), fåglarna kvittrar, kattan gör något som börjar på P- och slutar på -ippar. (huumm). Själv sitter jag inne här vid datan...hur dum får man vara. Knappt jag ser att solen lyser egentligen, (såg det när jag var ute på altanen), för hon ligger på, på mina fönster och nu ser jag att de är sååååååååå skitiga. (fördömda sol), nä skoja bara...du sköna sol, lys på så mycket du orkar. Men inte kan jag gå ut nu. Gubben sover och Hanna sover middag, eller lunch. Jag kan ju inte lämna henne ensam, ifall hon vaknar. Fast å andra sidan...kan jag ju gå ut och vara i trädgården....lite städning i denna. Fast Emelie, vad ska jag göra av henne? Hon har inte lärt sig att gå i skor ännu. Och vill ju inte sitta i vagnen...och...ähhh vad fan...varför letar jag ursäkter för....lyft på ändan...(tänkte säga arslet, men kom på att det lät illa), och gå ut bara.
Jag nästan hör hur hon(=solen), ropar på mig....(som de underjordiska i Ronja Rövardotter)...."kom, kom, kom, kom...." Varpå jag svarar...."ja, jag kommer", (eller kan det vara tvätten som jag hör ropa). Ja det är det nog.

Det låter nästan som om jag är lite skitsig....(skitsofren alltså, om det nu stavas så)....men det är jag inte....tror jag.

Tänker på vår 40-taggare....alltså Ann-Louise, ser hur hon svischar ner för backarna i sälen, sätter sig på en fin uteservering med ett glas gott rött eller till och med en bärs...(fast jag tror inte hon är bärstypen), och lutar sig tillbaka i en skön stol, iförd ett par coola solbrillor. Ahhhh vad gött.
Avis. Fast jag aldrig stått på ett par skidor av modellen utför.

Kram från ett soligt Småland i alla fall.