Men jag har inget att skriva om. Det händer lite saker....men det vill jag inte skriva om....nu ialla fall.

Känner mig gammal...fast jag egentligen bara fyller 32 år snart, (den 14 april bara så ni vet... :D ).

Varför känna sig gammal redan nu, finns det fler därute, i min ålder som känner så...Är detta den berömda 30-årskrisen? Herregud....är det möjligt? Nu känner jag mig om möjligt ännu äldre. Känns som jag har har gjort mer än halva livet. Har jag det? Eller är det så att det man gjort och upplevt i livet, gör att man känner sig mer eller mindre gammal?

I så fall är jag nära döden...skulle jag anse. Jag har ju redan börjat få ett och annat grått hår.....HJÄLP!!! Nu slår nästan paniken in. Eller är det VERKLIGEN så att ju fler bekymmer, ju mer gråa hår?

Det finns mycket i mitt liv som jag önskar jag aldrig gjort. Fast å andra sidan, har det gjort mig till den jag är idag...och hur eller hur, så är jag rätt nöjd över hur jag blev tillslut.

Jag vågar ha egna åsikter...och stå för dem, men vad som är ännu viktigare, (tycker jag), att jag vågar ändra på mig, och lyssna på andras åsikter, (för det mesta ialla fall), och kanske ibland inse att det kanske finns de som har ett bättre resonemang...än mig, (hur det nu är möjligt vete gudarna, fniss), och då törs jag rakryggad säga...att jag ändrat åsikt. HA HA, tänker en del, kanske...jasså hon vänder kappan efter vinden..?!?! NÄ det gör jag inte...inte alltdi ialla fall. Visst händer det...när det passar mina syften...men de flesta märker det i så fall....för jag låter dem förstå det. Jag vill att de ska förstå att jag håller med, mest för att få tyst på dem eller den ev. diskussion som kanske uppstått, som jag känner ändå inte leder någonstans, eller också inte ger mig något.

Nåja...vart var jag...ja just ja...jag är gammal. Nä där var jag ju inte...den biten var ju redan avklarad.

Jag har utvecklats... men vem gör inte det...det gör väl alla.

Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man har kvar...

eller var det tvärtom??