...har jag haft regelbundet hela eftermiddagen. Så fort jag står upp och går eller gör något så får jag ont. Får kramp i ryggen, stenhård på magen och kramp ända ner i rumpan, benen och ljumskarna. Fast ändå så där irriterande lite, så att säga. Tillräckligt mycket för att det ska vara duktigt obekvämt, men allt för lite för att jag ska känna att NU ÄR DET DAGS!! För så känns det verkligen inte. Just NU har jag en sådan där smärtsam smärtsam smärtsam värk.....de håller i sig ett tag, men så släpper det, förstås. De är inte tillräckliga. Så det blir nog inget nu heller, på ett tag.

Har inte gjort så mycket idag, egentligen, som skulle kunna framkalla extra mycket förvärkar...och visst har det ändrats lite, sättet det gör ont på....men som sagt...inte tillräckligt.

Håller er uppdaterade....

Kram

Kan det vara så? Herreguuuud, "man" tycker ju att "man" ska vara tillräckligt rutinerad nu, efter att ha fött 4 barn och väntar nr 5. Men så är det INTE, vill jag påstå. På sätt och vis känner jag mig "rutinerad". Känner ingen större oro över vad som väntar och inte heller på NÄR jag ska åka eller OM det är dags nu eller ej....när det nu sätter igång. Samtidigt är jag fullt medveten om att ingen förlossning behöver vara den andre lik, på något vis. Jag känner mig trygg i vad som väntar. Jag är kanske något mer smärtsamt medveten om att saker och ting kan gå fel...att det GÖR ont...etc. Men vad gäller NÄR det kommer att komma igång....så är jag inte ett dugg rutinerad....vad gäller att sia om det, så är jag fortfarande novis....fast å andra sidan så finns det ju INGEN som med säkerhet kan säga NÄR det kommer att sätta igång.
Vad gäller att vänta och ha tålamod...så är ju även där orutinerad så det smäller om det. Och detta är dessutom ett tillfälle, som jag inte kan göra ett enda dugg åt...mer än att VÄNTA. Och vänta är det jag gör. HOPPAS HOPPAS HOPPAS att jag slipper gå över tiden...Bara för att jag fått tidigt innan, behöver ju inte det betyda att det blir tidigt denna gången också. Kan ju gå över tiden också. Gick ju som sagt, över tiden 8 dagar när jag väntade Linus. Så GÅR jag över tiden denna gången, så är det en kille...?
Det enda som kan lindra min väntan, är väl att se till att fylla dagarna med saker att göra, så att tiden liksom går lite fortare, eller åtminstone upplevs så. Sitta här lindrar ju...tillfälligt.
Som sagt, tvätta lindrar ju det med, klippa gräset funkar ju också....men den blir inte mycket kortare nu än vad den är. Fast maskrosorna ploppar ju upp lika fort som de blev bortklippta. Så där har jag ett evighetsarbete framför mig, nu har de dessutom börjat fröa sig. Flyger omkring sådana där maskros dun överallt ute...och inne med tycker jag det känns som, emmelanåt.

Nähäää, nu ska jag ner till tvättstugan....tvätta och ja, kanske skrapa lite golv...nu har vi ju köpt oss en golvskrapa.

Hej och kram