Ja nu har vi nyss ätit middag, och jag är mätt. BRA!! ELler hur? Eller va?....

Ja men det är det ju, men ärligt talat...jag har ångest.

Jag börjar känna mig ångerfull över att jag ätit.

Tyckte nåonstans att jag kanske inte skulle ätit mig så mätt....

kanske bara skulle tagit hälften av vad jag tog...

visserligen åt jag mig bara mätt, inte mer,

inte så jagmårdåligtmätt,

utan jag är mätt.
Så här ska det väl inte vara?

Fast å andra sidan kanske det bara är en övergångsperiod,

innan man kommit in i det nya sättet att äta?  
Ja men så är det nog, helt säkert.

Det nöjer jag mig med.

Men lite så här tänker jag,

lite så här går det runt i huvudet på mig...

Psykat?
Ja, kanske det....?

Men jag måste liksom resonera med mig själv,

om jag ska fixa det här.
Bolla fram och åter med mig själv,

om varande eller icke varande.

Å så tänker jag plötsligt,

att vad hundan håller jag på med?
Det är väl bara att köra på...?
Behöver väl inte analysera precis allt....?

Eller?

Fast sån är jag....jag analyserar

A L L T!!!

Ja inte jämt kanske, men ofta.

Det svåra är väl egentligen inte ätandet,

för det fixar jag nog.

Men jag tycker inte att jag har en tillräckligt väl 

fungerande träning. 

Jag promenerar och jag gör mina situps,

samt använder ett abtronic bälte...(stavning),

som jag fått låna. 

Men så länge jag inte ser några resultat, så tror jag inte på det.

Sån är jag. Jag måste se för att tro.
Okej, jag har börjat få lite träningsvärk...eller vad det ska kallas. 
Jag känner att det finns något där under allt fläsk.
Det är ju glädjande...
Men jag vill seeee

Jag vet...

T Å L A M O D!!!
Men när det kommer till mig själv,

så har jag NOLL tålamod....

Jag vill se resultat NU

helst igår.

Lite därför som jag "kommit ut" här i bloggen, med mina mått och dyl.
Jag rapporterar här hur det går, jag liksom måste ju nu.
Tänk så pinsamt om jag skulle misslyckas och förklara det för

er som läser...
Oj oj oj då, snacka om att sätta ribban högt,

jag inser ju det själv, att det kanske

är dumt att ställa så höga krav på mig själv.

Eller egentligen inte...inte dumt alls.
Det kanske är detta som måste till.

Kram

på riktigt. Nu kör jag igång med Herbalife, inte så billigt, men finns det egentligen ett pris på ens hälsa? Det finns så otroligt många olika framgångsrika sätt att gå ner i vikt på, detta är ett av dem, hoppas bara att det passar mig, men jag har hört många som kört på detta och det har funkat för dem. Det gäller att ha karaktär och inte falla för frestelsen. Det handla ju inte om hur jag ser ut...EGENTLIGEN...det handlar mest om min hälsa. Ännu så länge mår jag väl bra....jag är inte sjuk....men jag ligger i farozonen, med föräldrar som har en varsin typ av diabetes, så är bara där, risken för mig hög, sen övervikten höjer den ytterligare. Sen har vi ju risken för hjärt och kärlsjukdomar, ledbesvär......ja allt det där. 
Så idag, tog jag då mina mått, de som jag helst till en början ska gå efter, inte så mycket mina kilon, (fast jag måste medge att jag nog tycker att det spelar stor roll, för mig i alla fall), sen får man ju inte glömma att muskler väger mer än fett och muskelmassa var det inte så dåligt med hos mig.
Tänkte avslöja mina måt här, jag har ju redan avslöjat så mycket om hur det ser ut för mig, här så vad mer finns det att dölja? Men jag vill nog påstå att detta avslöjande nästan känns värre än det tidigare.
Så här kommer det:
Bröstvidd: 100 cm
Midja: 120 cm

Höfter: 121 cm
Lår: 75 cm
Hemska siffror....fy för te faaaaan, säger jag bara....men nu MÅSTE det gå neråt...det MÅSTE!!!!

Kram