...har jag haft regelbundet hela eftermiddagen. Så fort jag står upp och går eller gör något så får jag ont. Får kramp i ryggen, stenhård på magen och kramp ända ner i rumpan, benen och ljumskarna. Fast ändå så där irriterande lite, så att säga. Tillräckligt mycket för att det ska vara duktigt obekvämt, men allt för lite för att jag ska känna att NU ÄR DET DAGS!! För så känns det verkligen inte. Just NU har jag en sådan där smärtsam smärtsam smärtsam värk.....de håller i sig ett tag, men så släpper det, förstås. De är inte tillräckliga. Så det blir nog inget nu heller, på ett tag.

Har inte gjort så mycket idag, egentligen, som skulle kunna framkalla extra mycket förvärkar...och visst har det ändrats lite, sättet det gör ont på....men som sagt...inte tillräckligt.

Håller er uppdaterade....

Kram

Kan det vara så? Herreguuuud, "man" tycker ju att "man" ska vara tillräckligt rutinerad nu, efter att ha fött 4 barn och väntar nr 5. Men så är det INTE, vill jag påstå. På sätt och vis känner jag mig "rutinerad". Känner ingen större oro över vad som väntar och inte heller på NÄR jag ska åka eller OM det är dags nu eller ej....när det nu sätter igång. Samtidigt är jag fullt medveten om att ingen förlossning behöver vara den andre lik, på något vis. Jag känner mig trygg i vad som väntar. Jag är kanske något mer smärtsamt medveten om att saker och ting kan gå fel...att det GÖR ont...etc. Men vad gäller NÄR det kommer att komma igång....så är jag inte ett dugg rutinerad....vad gäller att sia om det, så är jag fortfarande novis....fast å andra sidan så finns det ju INGEN som med säkerhet kan säga NÄR det kommer att sätta igång.
Vad gäller att vänta och ha tålamod...så är ju även där orutinerad så det smäller om det. Och detta är dessutom ett tillfälle, som jag inte kan göra ett enda dugg åt...mer än att VÄNTA. Och vänta är det jag gör. HOPPAS HOPPAS HOPPAS att jag slipper gå över tiden...Bara för att jag fått tidigt innan, behöver ju inte det betyda att det blir tidigt denna gången också. Kan ju gå över tiden också. Gick ju som sagt, över tiden 8 dagar när jag väntade Linus. Så GÅR jag över tiden denna gången, så är det en kille...?
Det enda som kan lindra min väntan, är väl att se till att fylla dagarna med saker att göra, så att tiden liksom går lite fortare, eller åtminstone upplevs så. Sitta här lindrar ju...tillfälligt.
Som sagt, tvätta lindrar ju det med, klippa gräset funkar ju också....men den blir inte mycket kortare nu än vad den är. Fast maskrosorna ploppar ju upp lika fort som de blev bortklippta. Så där har jag ett evighetsarbete framför mig, nu har de dessutom börjat fröa sig. Flyger omkring sådana där maskros dun överallt ute...och inne med tycker jag det känns som, emmelanåt.

Nähäää, nu ska jag ner till tvättstugan....tvätta och ja, kanske skrapa lite golv...nu har vi ju köpt oss en golvskrapa.

Hej och kram

Det gick ju bra, den promenaden...det händer säkert inget på ett tag här inte. Det är väl till att hoppas på för mycket.

Känner ingen smärta, inga förvärkar, just nu i vart fall.
Och så är gubben hemma nu också, han har slutat för dagen på jobbet. Så skulle det bli något nu, så är han ju hemma i alla fall. Erik har fotbollsmatch i Myresjö mot vilka det nu var...mamma och Johan ska dit och titta och kommer och hämtar Linus, för han vill följa med och titta han också. Han har skaffat sig ett idrottsintresse han med den lille plutten...ja ja, lille och lille....han börjar förskolan till hösten. Han har börjat spela lite boll också....knattefotboll. Det tycker han är jätteroligt. Han springer så benen går som små trummpinnar på honom och svetten dryper om honom...

Nåja, jag skriver väl kanske ett inlägg och uppdaterar om läget här, om det blir så att vi får åka in till förlossningen snart. OM jag kan, orkar och hinner, vill säga.

Kram   

Men NU, när jag snart ska gå iväg med Hanna på kalas, samt de andra två på släptåg, så ser jag, när jag skulle kissa....en STOR klump i trosorna....slempropp. Så här mycket har det inte lossnat av den innan. Nåja, det kan ju som sagt var ta många dagar till och det är ju trots allt 8 dagar kvar. Men jag var ner till affären innan, för att köpa omslagspapper, cyklade, och då högg det liksom till, där nere/inne i magen....ungefär som när man drar ut ett gummiband och släpper det på fingrarna...men men...jag har ju telefonen med mig...så det blir nog bra.

Kram och hej

Ja, ikväll var det andra gången för i år, som jag klippt gräset. Gösses vad det växer. Tror baskemej att jag ser det växa. Helt makalöst. Tänkte, bara för skojs skull, att jag skulle försöka hålla räkningen på hur många gånger denna säsongen jag kommer att klippa gräset...eller inte bara jag, utan hur många gånger det kommer att klippas...bara för att det är kul....helt enkelt...alltså att veta hur många gånger. Onödigt vetande, ja, jag vet...men ändå.   .
Så ikväll tog det mig 1 timme och 15 min. Det var tungt ikväll, kan jag tillstå...kändes tyngre än förra gången. Inte tyngre viktmässigt, utan ansträngnigen var tyngre, eller värre kanske det heter. Nåja, sak samma.
Kanske berodde lite på att jag beslöt mig för att denna gången flytta undan studsmattan, så jag kunde komma åt ordentligt under den. Samt kaninburen som står till ingen nytta i trädgården...nja, fast den fick allt Erik hjälpa mig att flyttta undan, så vi vart två om den.
Förresten, någon som vill ha en stor kaninbur...eller vad man nu vill ha i den. Hemma byggd, fullt funktionsduglig. Det är korrigerat plasttak på den, så det blir skydd mot regn och ev. rovfåglar. Dock är det lite spräckt på ett ställe, men inte värre än att det går att göra något åt. På en gavel så har vi satt gångjärn, utifall man har lust att koppla ihop den med en vinterbonignsbur om man har det till sitt lilla djur. Det var tanken från början för oss. Men vi kom inte så långt i vårt bygge, tänkte nämnligen bygga utebur också. Men nåja, nu har jag nog tänkt att göra mig av med den, buren alltså.  Intresserad...någon???

Ja vad händer mer då? Inget särskilt...egentligen. Linus har övernattning på förskolan inatt, jättespännande tyckte han. Så innan de skulle i säng, så var det ut i skogen och grilla hamburgare och mysa och ha det skoj, nästan så jag blev sugen på att hänga med, men det går ju inte, har ju 2 st små flickor hemma som behöver mig. Gubben jobbar stängning ikväll. Erik har förvisso varit hemma i kväll, HÖR OCH HÄPNA!!! Och han fick den stora äran att passa sina systrar medans jag var nere med Linus. Så fick Linus och jag dessutom lite egen tid på vägen dit och när vi var där. Vi fick fixa och dona lite, han och jag. Kul.
Hoppas nu att han vill vara kvar där inatt...det är första gången han sover över. Över huvudtaget.... han har blivit erbjuden att få sova över hos mormor tidigare men han har inte velat...jo föresten, det har han ju, 1 gång. Ja ja, jag betvivlar inte att det ska gå bra...det gör det alldeles säkert. Om inte annat, så har vi ju inte särskilt långt till förskolan, utan att jag kan gå ner och hämta honom, om han nu skulle vilja komma hem.

Oj då, vilka sammandragningar jag fick nu, kommer nog få några fler ivkäll efter klippningen, men inget värre, skulle jag tro. Kände att bebis buffade och skuffade ordentligt nyss, så det var nog därför jag fick lite extra ont nu. 

Nähä, nu ska jag sätta mig i soffan och kolla Criminal Minds, "suspect behavior", (stavning?).

Nu börjar det...bye bye

Kram

Eller?
Jo då, det är som vilken morgon som helst. Bara att jag kände mig så trött plötsligt. Har ätit frukost med övriga famlijemedlemmar och nu väntar jag i princip, eller vi, på att vi ska åka iväg ut till mormor och Johan.
Igår var man med i TV en glimt, minsann...    kul kul....Min underbara vän Emmelie syntes också, ett par gånger såg jag henne minsann. Mig själv såg jag bara 1 gång, tack och lov, för götapetter vad hemskt det är att se sig själv på bild eller tv. Vi var med av den enkla anledningen att vi var och demonstrerade mot nedläggningen av barnmottagningen i Vetlanda. SVT var inbjudna samt andra medior och kommunpolitiker som jag inte tror närvarade...(ber om ursäkt ifall jag missat om någon av de inbjudna var närvarande fast jag inte uppfattade det), däremot var Landstingspolitikern Anders Bengtsson (M), tror han är kommunpolitiker också, där och pratade med oss och tv...ja allt nämndes på de regionala nyheterna i tv igår. Går att se på svtplay ocskå.

Nåja, tänkte låta detta bli ett ganska kort inlägg, för nu ska jag vila bort min huvudvärk, eller i vart fall försöka, innan vi ska åka, när vi nu gör det.

Kram och en fortsatt trevlig dag

Ja, idag tycker jag att dagen har segat sig fram. Inte på grund utav att jag är gravid, tänkte inte låta detta inlägg domineras av min graviditet, även om det är det som dominerar just nu i mitt liv, som denna bloggen handlar om, saker i mitt liv.
Nä, det har bara varit en sådan dag. Barnen har varit hemma idag, delvis...förutom de timmarna som Hanna fick följa med sin förskola på ännu en "vilsekurs" som det heter. De får lära sig vad de ska göra ifall de skulle gå vilse i skogen....man ska krama ett träd, bland annat. Under tiden hon var iväg på det, så var vi på utvecklingssamtal för Linus, och de fick Emelie vara med ner på förskolan för de STORA barnen, vilket hon fann sig i väldigt snabbt, och lekte för sig själv, när vi satt och pratade med en förskolefröken. Kul kul...

Men sen då, jo hem och fixa lunch, gubben ville gärna ha ost och skinkpaj och han vet att jag inte tycker att den är så rolig att göra, och detta beror på att när jag började göra den, så blev den så omtyckt....ja rent av älskad av familjen, att jag fick göra den ALLDELES för ofta, som resulterade i att jag tröttnade på att både göra den och att äta den, (tidigare var det min favorit, kan tilläggas).

Men eftersom gubben min vet om detta, så lá han till med de där valpögonen, (som jag förvisso inte faller för), samt huvudet på sned och verkligen ber RIKTIGT snällt om att jag ska göra den. Så....ja.....gissa.....jag sa JA JA, okej då, jag gör väl en OST OCH SKINKPAJ då, då....med en suck.
så han svängde hastigt in mot affären och köpte det som behövdes till denna maträtt.

Så då blev det paj till lunch/middag...

Så tänkte jag att när jag ändå är i farten, så kan jag ju göra en rabarberpaj med lite skivade jordgubbar i också.....och varför inte baka några tekakor så vi kan ha till imorgon på manifestationen som jag och mamma, ska på. Ja det är ju naturligtvis fler än bara mamma och jag men men...

Så det fick inhandlas lite jäst också....men tro nu för all del inte att jag har bakat några tekakor...nej då. Efter pajen...(matpajen), så var jag så trött så jag knappt visste vad jag hette. Det är säkert...jag var så trött redan när vi satt och åt, att jag höll på att somna rätt upp och ner över maten. Undra vad som kom över mig...så med en gång menar jag. Jag lyckades dock få lite vila i soffan, sen upp och ut och plocka rabarber hos min granne....och så sätta fart med den pajen, som även den blev uppskattad av de flesta. Sen vart jag trött igen. Ännu så länge har jag i vart fall INTE bakat några tekakor. Funderar på att ställa mig med det nu, men så tänker jag stegen framåt, och.....OJ vad trött jag blev nu igen.  

Nej då...eller jo då....skämt å sido, jag ÄR trött. Inte bara beroende på att jag tänkte på arbetet med att ställa sig och baka, delvis, men inte bara. Måste ju nästan tänka på hur trött är jag NU...och hur trött kommer jag inte att vara sen, EFTER att jag bakat färdigt. Börjar jag på det, så måste det ju göras klart och det ska ställas iordning efteråt också....nä, jag tror det får vara denna gången.

Nu har jag tänkt mig att lägga mig i soffan och sappa runt bland en massa kanaler och se om jag hittar något av intresse.
Jag har ju tv:n för mig själv i stort sett hela kvällen...gubben är på speedway i Vetlanda. Ja inte bara för nöjets skull utan han jobbar där som funktionär.

Så hej då och God Natt

Kram

Ja, det är så jag känner mig. Så jäkla rastlös...och grinig och irriterad på allt, i princip. Tror förvisso att jag läste att man kan som gravid, i slutet bli sådan. Få kraftiga humörssvängningar och dyl.
Jag plockar och donar, tvättar och städar, varit ute emellan regnskurarna och klippt gräset igen, (hann bara med den lilla plätten), sen vräkte det ner och sen blev det för sent, måste ju trots allt visa lite hänsyn till våra grannar. Men inget jag gör, känns tillräckligt för mig. Tvätta, ja visst, det tar ju aldrig slut, men vad ska jag göra under tiden maskinen tvättar? TITTA PÅ ELLER???

Dammsuga...ja visst men hur mycket skit kan det finnas att dammsuga upp? Börja riva mer i källaren...? Ja, visst varför inte...? Att jag inte kom på det innan...men jag tror att det är lätt att bli låst i tanken, just i den stunden rastlösheten kommer över en.
Sitta och blogga var gång den kommer funkar inte, dä skulle jag få sitta och blogga HELA dagen och OM jag nu har NÅGON läsare, så försvinner de/den nog illa kvickt.

Får väl hoppas och tro att det är på grund av att det börjar närma sig förlossningen, som jag känner mig så här. För hur eller hur, så är det ju så....det närmar sig för varje dag. Och som jag sagt tidigare, så KAN jag inte sitta och göra ingenting...då blir väntan såååå mycket längre. Gör jag något så känns det som om tiden går mycket fortare. Gör jag inget alls, så blir det att man bara sitter och väntar och det tror jag nog de flesta vet hur långsamt det känns när man sitter och väntar på något/någon. Så NEJ det är inget alternativ.

På onsdag blir det manifestation i Vetlanda. Några stycken ska försöka göra våra röster hörda angående att vår barnmottagning har lagt ner. Nu får vi fara ännu längre bort om våra barn blir sjuka. De säger sig inte ha några barnläkare till hands. Hummm....jag måste tyvärr medge att jag inte tror att det kommer att göra någon skillnad, eftersom mottagningen redan är nedlagd...men jag tror dock på att det är vikitgt att visa vad man tycker om detta beslut, som våra fantastiska kommunpolitiker har tagit...trots allt så blir det ju ett nytt val framöver....så det kan ju vara bra för dem att tänka på....politikerna.

Men men, vi får se vad som händer innan dess...vem vet, jag kanske är på väg till förlossningen då. INTE för att jag tror det, men jag kan ju inte veta.
Den där berömda slemproppen har börjat släppa/lossna...i och för sig har det hållt på så sedan i torsdags eller onsdags, i veckan, men det fortsätter. Detta är ju ingen garanti för att förlossningen är på gång, men det tyder ju trots allt ändå på att livmodertappen börjat mogna och mjukna...som sig bör. När jag väntade Linus så släppte den 8 dagar innan han bestämde sig för att göra entré.

Så som sagt...ingen garanti.
Förvärkar har jag något mer nu än tidigare eller snarare mer regelbundet.

Ja, den dagen den....sor....nääääeee....den gladjen...får jag nog säga.

Kram