Fick den tråkiga nyheten idag att din mor dog igår eftermiddag.
Vad kan man säga? Jag tänker på dig P.

Det värsta är att det var så onödigt, på något vis. Fick veta att det inte berodde på hjärnblödning, via sjukdom, utan yttre våld. Hon hade visst ramlat och slagit i huvudet. Då känns det på något vis mycket värre. Sjukdom kan man på något vis förstå och acceptera på ett annat vis...men olycksfall är alltid värre.

Tänker ialla fall på dig...
Varma Kramar Bea

Morgonen börjar i stort sett med en maktkamp mellan mig och min 4-åring. Hans starka och egna vilja ha börjat att visa sig, (han är ju trots allt vädur), och han är envis och smart. När han slutligen förstår att det inte blir som han vill....ja, då börjar han förhandla, för att ändå få som han vill. Men icke sa nicke...det är då och nu som jag måste stå på mig och fullfölja mina "hot", om skämspall eller vad det nu kan vara. Oftast skickar vi våra bråkstakar på "timeout" i rummet....(om han nu får vara ifred där för lillasyster Hanna, (som just nu stör, hör jag......nu är jag tillbaka).

Och som i ett trollslag, så har det jag vill fått sagt, nått fram. Underbart!!

Tänk om det vore lika enkelt som det verkar. Låter ju väldigt enkelt, (ser jag, när jag läser igenom vad jag skrivit), men helt ärligt....d.....(ahhaaa gott med nybryggt kaffe)....vart var jag nu...just ja, helt ärligt, det är så enkelt...egentligen. Det är ju bara att inte ge sig. Att vara envis. varför krångla till det?

Fast självfallet så gör vi det, oftast, vi människor alltså...krånglar till det mesta. Och jag är naturligtvis inget undantag...så har vi ju de dagar då man kanske vaknar upp och har en sprängande huvudvärk...för att man har sovit dåligt av olika anledningar...gubben har snarkat för högt, den lilla/-e har sovit dåligt, så du inte har fått sova....ja, du kanske helt enkelt har en dålig dag....det är ju helt i sin ordning det med...barnen måste väl lära sig att mamma och pappa är mänskliga...att de kan ha sina dagar då de inte är supermänniskor. Som det där med att inte bråka/gräla/disskutera (livligt), inför barnen....varför inte det? Så länge som de vuxna blir sams igen efteråt och kan visa sina barn att det är ok att bråka bara man blir sams. Hur ska de annars lära sig att handskas med konflikter...? Det är ju genom oss de lär sig hur.

Oj då, vad jag svävade iväg där...Nåja, nog för nu...återkommer kanske mer under dagen.

Ikväll går mina tankar till dig, kusin P. Hörde om att din mamma fått en stor hjärnblödning. Hon ligger i Linköping...och jag hörde att de inte gav mycket hopp om bättring. Du är väl där nu, kan jag tro. Men när jag fick veta, så var du förmodligen på väg. Tänker på dig, men kan nog inte föreställa mig hur det är. Att åka den långa vägen själv till sin mor på sjukhuset. Hur ensamt det skulle vara.
Du har ju inga syskon...men vi finns för dig...dina kusiner och fastrar och farbröder...ja, jag kan väl egentligen bara tala för mig själv...men jag tror nog att alla vi i din släkt finns här för dig, om du behöver.
Tror inte att du läser min blogg...men om ifall att.....

Kram till dig...

Vi håller tummarna att allt går bra.

Detta är en av mina favoritartister och låtar...

Would you know my name
If I saw you in heaven?
Would you feel the same
If I saw you in heaven?
I must be strong and carry on
’cause I know I don’t belong here in heaven...

Would you hold my hand
If I saw you in heaven?
Would you help me stand
If I saw you in heaven?
I’ll find my way through night and day
’cause I know I just can’t stay here in heaven...

Time can bring you down, time can bend your knees
Time can break your heart, have you begging please...begging please

Beyond the door there’s peace I’m sure
And I know there’ll be no more tears in heaven...

Would you know my name
If I saw you in heaven?
Would you feel the same
If I saw you in heaven?
I must be strong and carry on
’cause I know I don’t belong here in heaven...

Jag är såååå stolt så...Det verkar funka bra för Linus. Han har inte kissat på sig på hela dagen, ännu så länge ialla fall. Och igår blev det även stora utgifter på toan, fastän det var lite av det stora....Men nu, alldeles nyss. gick han självmant in på toan för att avlägga stora "utgifter", (ja, bajsa helt enkelt). Ja inte för att kissa, fast det kom på köpet. Och idag vart det mycket av det stora...

Hahahahahahaha....tänk att man kan bli stolt och glad över lite s k i t...på ren svenska....*ler*

Ja, jag vet, den är gammal...men visst blir man glad av den.

Vilka underbara förmåner man har, som får vara hemma med sina barn. Man missar ju ingenting.

Som nu alldeles för 1 min sedan...så tog Emelie sina första steg utan stöd...bara så där. Hon tog 3 hela steg. Ganska så stadiga sådana också, för att vara första stegen. Hon har tagit ett och annat steg, sidledes utan stöd, när hon stått nära en soffa eller ett bord. Men nu stod hon mitt på golvet i köket och gick tre steg, ganska snabba...mot diskmaskinen och tog stöd sedan....det lossnar nog snart.

Stolt mamma...bloggar på.