Ja, då sitter jag här igen...vid datan och hade tänkt försöka summera dagen...sådådär i korthet....helst. Har satt mig med en kopp rykande hett kaffe. I bakgrunden hör jag tv:n det är decign Simon och vad han nu heter den andre. Brukar tycka det är kul att titta på, får alltid en massa ideér, som jag aldrig gör något med.

Nåja...dagen har varit lugn och skön. Två korta promenader till och från dagis lämnat barnen och sen en vända till senare för att hämta dem. Ja, så dagen har varit bra...gott humör...tills resten av familjens medlemmar kom hem...det vill säga...äldste sonen och senare sambon. Suck!!

Ja det låter hemskt men så är det. Det börjar väl hyfsat bra, förutom att sonen som slutar 15:10 kom hem 15:50. Det tar ca 5 min för honom att gå från skolan och hem , och han vet att vi vill ha hem honom  med en gång.

När han väl kom hem, så visar det sig att han inte tagot med sig de läxor han har...INGEN av läxorna. Så kommer då sambon...allt är frid och fröjd. Vi lagar mat tillsammans, (för en gångs skull), och det känns bra. Rätt vad det är så "flippar" sonen ut. Plötsligt är vi dumma och tröga och vi mobbar honom. (fråga mig inte vad det kom ifrån...för jag har inte en susning). Det slutar med att han förklara för mig att han hatar mig...och att det han skrev i sms till mig igår, (att han älskar mig och är så glad att jag finns), ja, det kunde jag bara glömma.

Hummm tänker jag...vad har hänt? Frågar honom detta, varpå han ger ett grinigt svar. (känns som om något har hänt i skolan...eller att han haft en pissig dag). Frågar honom om detta, men just då, så är det inte lönt att prata med honom. Det är bättre att låta honom lugna ner sig och låta honom spela ut sina känslor ett tag,s å kan vi prata sedan, (tänker jag). Det är bara det att när middagen är klar och jag går ner för att säga det till honom, så har han somnat i sängen, med kläder och allt. Fast han vaknar till och grymtar till svar att han inte vill ha någon mat, drar täcket över sig ännu mer och fortsätter sova. Får väl prata mer i morgon.

Sambon får plötsligt också ett "spel" verkar det. För plötsligt får jag det slängt i halsen att jag är grinig och har kort stubin och dåligt humör/temperament, och har haft det de senaste veckorna....

????? VA ?!?!?!?!?! Jag står som ett frågetecken....jag som tycker att de senaste veckorna har varit riktigt bra. Vad kom det där ifrån? Fattar nada.

Jag har inte alls varit sur och grinig...jag bad honom nämna något eller några exempel...men det kunde han inte.

Jag undrar jag....

Nåja...nu verkar det ju bättre...men ändå.

Kram