Vännen... 

Jag sådde några blommor,

en för varje vän.

Jag tror de var fyra

och särskilt minns jag en.

Det blev höst och vinter

och blommorna de dog.

På våren kom de åter,

men bara tre stod kvar och log.

Så kom då regnet,

med moln så stora grå.

Och nästa gång jag såg dem,

så var de bara två.

Så kom då solen,

med allt ljus den har.

Och plötsligt stod där, ensam,

en liten blomma kvar.

Du härdades i solen.

Du drunknade i regn.

Men ett är ändå säkert,

Du är en riktig vän.

Denna fick jag av en barndomsvän, för många år sedan, när vi var tonåringar. Vi var som systrar, lika var vi till utseendet också. M.S är hennes initialer. Vi hängde ihop i vått och torrt, (fan att vi tappade kontakten).

Vi pratar lite med varandra idag, men det känns inte som samma sak, längre. Vi har kanske tappat det där vi hade då. Eller också får vi jobba lite mer på det.

Men jag vet inte och tror inte att hon ar skrivit denna själv. Utan att det var något hon bara tyckte passade in.

Kram till henne.

Det verkar som om det blir namnet Rosa på min kisse. 35,7 % av de som har röstat tycker så. Själv tycker jag det, men min sambo tycker hon ska heta Misse. Jag låter procenten avgöra i detta fallet.

Namnet Rosa skall i så fall uttalas (Råsa).