Fick den tråkiga nyheten idag att din mor dog igår eftermiddag.
Vad kan man säga? Jag tänker på dig P.

Det värsta är att det var så onödigt, på något vis. Fick veta att det inte berodde på hjärnblödning, via sjukdom, utan yttre våld. Hon hade visst ramlat och slagit i huvudet. Då känns det på något vis mycket värre. Sjukdom kan man på något vis förstå och acceptera på ett annat vis...men olycksfall är alltid värre.

Tänker ialla fall på dig...
Varma Kramar Bea

Morgonen börjar i stort sett med en maktkamp mellan mig och min 4-åring. Hans starka och egna vilja ha börjat att visa sig, (han är ju trots allt vädur), och han är envis och smart. När han slutligen förstår att det inte blir som han vill....ja, då börjar han förhandla, för att ändå få som han vill. Men icke sa nicke...det är då och nu som jag måste stå på mig och fullfölja mina "hot", om skämspall eller vad det nu kan vara. Oftast skickar vi våra bråkstakar på "timeout" i rummet....(om han nu får vara ifred där för lillasyster Hanna, (som just nu stör, hör jag......nu är jag tillbaka).

Och som i ett trollslag, så har det jag vill fått sagt, nått fram. Underbart!!

Tänk om det vore lika enkelt som det verkar. Låter ju väldigt enkelt, (ser jag, när jag läser igenom vad jag skrivit), men helt ärligt....d.....(ahhaaa gott med nybryggt kaffe)....vart var jag nu...just ja, helt ärligt, det är så enkelt...egentligen. Det är ju bara att inte ge sig. Att vara envis. varför krångla till det?

Fast självfallet så gör vi det, oftast, vi människor alltså...krånglar till det mesta. Och jag är naturligtvis inget undantag...så har vi ju de dagar då man kanske vaknar upp och har en sprängande huvudvärk...för att man har sovit dåligt av olika anledningar...gubben har snarkat för högt, den lilla/-e har sovit dåligt, så du inte har fått sova....ja, du kanske helt enkelt har en dålig dag....det är ju helt i sin ordning det med...barnen måste väl lära sig att mamma och pappa är mänskliga...att de kan ha sina dagar då de inte är supermänniskor. Som det där med att inte bråka/gräla/disskutera (livligt), inför barnen....varför inte det? Så länge som de vuxna blir sams igen efteråt och kan visa sina barn att det är ok att bråka bara man blir sams. Hur ska de annars lära sig att handskas med konflikter...? Det är ju genom oss de lär sig hur.

Oj då, vad jag svävade iväg där...Nåja, nog för nu...återkommer kanske mer under dagen.