Ja, då ska jag på en liten minisemester...eller vad jag nu skall kalla det. Jag ska in till min vän A. Hon är nog bland det bästa som finns. Där ska jag ialla fall vara till imorgon. Så det blir mat och prat, vin och sedan iväg på fest...sen kanske det blir stat...senare.

Får väl se vad kvällen har att bjuda på.

Imorgon ska jag hjälpa en annan vän, Emmelie att städa sin lägenhet...de ska flytta in i sitt efterlängtade hus. Hoppas jag kommer hinna se huset också. Nyfiken...

Vi ses, (hörs), imorgon.

Kram och trevlig helg.

Till er som vet med er, att jag har haft er e-mail-adress...snälla maila mig på min e-mail, så jag återigen kan få skriva in er som mina kontakter.

Kram

....SNÖDROPPAR!!! För mig ialla fall. Så underbart. Jag blir så sprudlande glad i hela kroppen när jag ser årets/vårens första blommor. Så underbart. Håll till godo. Kanske inte världens tydligaste bilder men visst ser ni väl att det är snödroppar?!?!

Det verkar som om min lilla ängel har börjat förstå vad NEJ betyder. Kolla in hennes underbara ansiktsminer. Hur hon kniper ihop med ögonen och till en början verkligen tvingar hon fram EN enda tår.

Det gick snabbare än vad jag räknat med...bilderna finns visst kvar...behövde bara redigera lite.

Nu är resan bokad till Helsingfors. Den ska bli av den 21 mars. Hemma igen den 23 kl 9:30

Fy fan rent ut sagt...datan kraschade igårkväll...nu är det förvissa åtgärdat...men en massa saker har ju gått förlorat. Bilder, mailadresser, allt jag hade sparat i favoritlistan...ja allt, i princip. Ljudet är borta, (igen). Grafiken hänger inte med, drivrutinerna för detta är också borta...inget som inte går att åtgärda, men ändå. Det är inte så enkelt att rätta till, (enligt mig), det ska hämtas hem nya drivrutiner och programm och ja GUD vet vad. Suck!!

Men nu är jag då här igen...så nu när alla bilder är borta, så finns det inga bilder kvar i min blogg heller...allt är borta....FAN FAN FAN!!!

Tänk så hjälplös man blir utan datan...eller nä, kanske inte hjälplös, men ändå lite så ändå.

Kanske bara talar för mig själv??

Akta er för virus...det var ett virus vi fått in i burken. Tydligen ett vanligt förekommande och välkänt sådant. Plötsligt började datan stänga av sig självt och starta sig självt o.s.v  o.s.v. Den började helt enkelt starta om sig hela tiden...kunde inte göra ett skit...det var bara att bryta strömmen till burken och formatera om den....(IGEN, det var ju inte längesedan vi gjorde det, men då hann vi spara allt viktigt vi behövde ha).

Ja, då sitter jag här igen...vid datan och hade tänkt försöka summera dagen...sådådär i korthet....helst. Har satt mig med en kopp rykande hett kaffe. I bakgrunden hör jag tv:n det är decign Simon och vad han nu heter den andre. Brukar tycka det är kul att titta på, får alltid en massa ideér, som jag aldrig gör något med.

Nåja...dagen har varit lugn och skön. Två korta promenader till och från dagis lämnat barnen och sen en vända till senare för att hämta dem. Ja, så dagen har varit bra...gott humör...tills resten av familjens medlemmar kom hem...det vill säga...äldste sonen och senare sambon. Suck!!

Ja det låter hemskt men så är det. Det börjar väl hyfsat bra, förutom att sonen som slutar 15:10 kom hem 15:50. Det tar ca 5 min för honom att gå från skolan och hem , och han vet att vi vill ha hem honom  med en gång.

När han väl kom hem, så visar det sig att han inte tagot med sig de läxor han har...INGEN av läxorna. Så kommer då sambon...allt är frid och fröjd. Vi lagar mat tillsammans, (för en gångs skull), och det känns bra. Rätt vad det är så "flippar" sonen ut. Plötsligt är vi dumma och tröga och vi mobbar honom. (fråga mig inte vad det kom ifrån...för jag har inte en susning). Det slutar med att han förklara för mig att han hatar mig...och att det han skrev i sms till mig igår, (att han älskar mig och är så glad att jag finns), ja, det kunde jag bara glömma.

Hummm tänker jag...vad har hänt? Frågar honom detta, varpå han ger ett grinigt svar. (känns som om något har hänt i skolan...eller att han haft en pissig dag). Frågar honom om detta, men just då, så är det inte lönt att prata med honom. Det är bättre att låta honom lugna ner sig och låta honom spela ut sina känslor ett tag,s å kan vi prata sedan, (tänker jag). Det är bara det att när middagen är klar och jag går ner för att säga det till honom, så har han somnat i sängen, med kläder och allt. Fast han vaknar till och grymtar till svar att han inte vill ha någon mat, drar täcket över sig ännu mer och fortsätter sova. Får väl prata mer i morgon.

Sambon får plötsligt också ett "spel" verkar det. För plötsligt får jag det slängt i halsen att jag är grinig och har kort stubin och dåligt humör/temperament, och har haft det de senaste veckorna....

????? VA ?!?!?!?!?! Jag står som ett frågetecken....jag som tycker att de senaste veckorna har varit riktigt bra. Vad kom det där ifrån? Fattar nada.

Jag har inte alls varit sur och grinig...jag bad honom nämna något eller några exempel...men det kunde han inte.

Jag undrar jag....

Nåja...nu verkar det ju bättre...men ändå.

Kram